-Bara vara jag! -Äntligen!

Nu springer vi bort allt juljäkt.

Julen är över, nyår är över. Alla gäster är antingen matade eller påhälsade i vederbörlig ordning. 
En nästan lite märklig tystnad breder ut sig över huset.
I närmare en månad har jag varit social pratat med folk på stan, pratat med folk hemma, pratat med folk borta, pratat med folk i telefon. Inte utan att till och med jag börjar känna av en viss träningsvärk i käkarna.
Visst jag har haft jättetrevligt och precis som jag hade tänkt mig att det skulle bli. Jag brukar "ta ledigt" mitten av december till mitten januari. Det går ändå inte att planera för att intervjua någon. Är det inte snökaos med inställda tåg och igenkorkade vägar så är de man behöver träffa "å ämbetets vägnar" bortresta eller "sittande i sammanträde" -läs köper julklappar eller besöker barnens julföreställningar.
-Tidig morgon 2 januari 2011. Jag drar på mig ett underställ ett par bekväma byxor, tröjor i flera lager och en halsduk och vantar.

Åh vad skönt - nu blir det kaffe! -också!

Går ut på den tack och lov plogade cykelvägen. Börjar med att gå raskt för att sen jogga lite lätt. Växlar mellan att jogga och gå. Får äntligen tid att se mig omkring. -Se där en nötväcka! -Å där över fårhagen svävar en rovfågel..hum breda fransiga vingar...kan det vara en...Ormvråk? -Får kolla i fågelboken sen när jag kommer hem.
Njuter av hur tyst det är. Brukar aldrig ha proppar i öronen när jag är ute. Vill dels uppleva naturen och alla dess underbara ljud, dels tycker jag ljudet i öronproppar är skit jämfört med stereon hemma, dels passar de sällan i mina öron utan gör ont efter ett tag.
Då och då bryts tystnaden av ett glatt fågelkvitter. Solen stiger högre upp över horisonten.
-Åh vad det är skönt att bara få vara tillsammans med naturen. Bara jag och naturen.
Hemma väntar en god dusch en avslappnande fåtölj och varmt kaffe med macka.