-Är det här det sista jag ser?

-Jag är rädd....

-Kommer in med kvinna 42 år, kraftiga magsmärtor, blod i avföringen, förhöjd puls, medvetande 4:a.
Hanna hade sällan tid till att röra sig. Familjen och hemmet tog för mycket av hennes tid ansåg hon. En dag strax efter frukostrasten föll hon ihop på kontoret. Magen värkte det kom blod i avföringen. Hennes kollegor ringde omedelbart efter en ambulans.
Hon kände hur ångesten dröp om ryggraden när hon låg där på britsen på väg till sjukhuset.

-Måtte de inte hitta något farligt

-Har fått morfin i väntan på operation

Hon röntgades i datortomografen och läkaren konstaterade "akut blödande magsår". -En vanlig effekt av för mycket stress och för lite motion konstaterade han.

-Är det här det sista jag ser? -Fula ärr på magen lär jag få i alla fall

Hanna berättar vidare: -Jag fördes till ett förrum till operationssalen. En sköterska gav mig lugnande i droppet och tog mina kläder. Med bara ett lakan över kroppen fick jag lägga mig på en rullbår. Strax kom två läkare in, lakanet drogs undan medan de såg på röntgenbilderna. De ritade två kryss på min mage. Antog att det var där de skulle skära. Medan de gick och tvättade sig fördes jag in i operationssalen. Helt naken låg jag på britsen. Armarna bands fast med gasbinda vid två plankor. Magen tvättades. Gröna skynken lades över mig. Narkosläkaren kom in och förde en mask mot mitt ansikte.
Är det här det sista jag ser? -Fula ärr på magen lär jag få i alla fall. Var det sista jag hann tänka innan allt blev svart.
Så långt Hannas berättelse. Hanna blev opererad för sitt blödande magsår. Hon överlevde men med ett fult ärr tvärs över magen. På sjukhuset bestämde sig Hanna för att börja ett nytt liv. Hon fick hjälp av dietisten att lägga upp en bra matsedel och av sjukgymnasten fick hon goda råd hur hon skulle komma igång med att motionera. Idag  fem år senare motionerar hon en halvtimma om dagen 5-6 ggr i veckan och har inte fått några återfall.