söndag 23 oktober 2011

Audur - Frejas dröm


Det är en underbart vacker dag. Jag, gudinnan Freja, står i mitt vita tempel beläget strax intill bergskanten ovanför fjorden. Jag är vacker, lång som ett berg klädd i vitt. Bakom mig står min tröst, min man, min far, min bror. Han har inget namn, ingen kropp bara ett huvud. Lockigt blont hår och skägg. Kloka djupblåa ögon. Jag liter på honom, respekterar honom och älskar honom förbehållslöst.
Jag ser ut över landet och fjorden. Det enda jag ser är röd kal  jord. Inget liv, ingenting växer. Jag väntar och undrar. Plötsligt stiger en jätte upp ur havet och går mot bergen. Mot mitt tempel. Han är gjord av röd lera och hans namn är Audtur.
Jag kommunicerar med min förtröstan och stora kärlek, ser i hans djupa kloka ögon att han ger sitt samtycke.
Jättens steg är tunga, så tunga att jorden skakar för varje steg han tar. Han är utan känslor eller tankar. Jag går emot honom och tar hans hand. Jag leder honom till en helig dal. Uppoffringarnas dal. Vi lägger oss på den bara röda marken. Jag är medveten om risken jag tar. Jag vet att om jag väcker hans åtrå innan jag väckt hans kärlek och klokhet kan han förgöra mig. Jag smeker honom mycket försiktigt. Jag berör kärleksfullt hans kropp med mina mjuka händer samtidigt som jag viskar kloka och kärleksfulla ord i hans öra. Jag märker gensvar genom att han förändras. Hans hud blir mjuk och jag känner han fylls av liv och passion. Medan vi älskar skakar jorden. Jag kör mina fingrar genom hans mjuka lockiga hår. Vi är ett. Jag öppnar ögonen och ser in i hans. Han är plötsligen vacker.
         Jag ser mig omkring. Allt är förändrat, jorden har fått liv medan vi älskat. Den röda torra jorden har bytts mot gräsbevuxna fält, blommor och träd. Jag känner lukten av en vaknande natur. Jag är mer än tillfredsställd efter min akt av kärlek och kraft. Jag känner mig hel.
     Då skakar jorden igen. Det är ett taktfast mullrande och skakande. Jag ser mot norr där fjordarna möter havet. Jag ser hundratals jättar resa sig ur havet och går med livlösa steg rakt emot mig. Några är gjorda av röd lera, andra består av grå granit.
Nu vet jag att detta är ett uppdrag som aldrig tar slut….

Isländsk saga från 900-talet före inflytandet av kristendom förvanskade sagorna ,beskrivande livets uppkomst på jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar