Audur - Frejas dröm

Det är en underbart vacker dag. Jag, gudinnan Freja, står i mitt vita tempel beläget strax intill bergskanten ovanför fjorden. Jag är vacker, lång som ett berg klädd i vitt. Bakom mig står min tröst, min man, min far, min bror. Han har inget namn, ingen kropp bara ett huvud. Lockigt blont hår och skägg. Kloka djupblåa ögon. Jag liter på honom, respekterar honom och älskar honom förbehållslöst.
Jag ser ut över landet och fjorden. Det enda jag ser är röd kal  jord. Inget liv, ingenting växer. Jag väntar och undrar. Plötsligt stiger en jätte upp ur havet och går mot bergen. Mot mitt tempel. Han är gjord av röd lera och hans namn är Audtur.
Jag kommunicerar med min förtröstan och stora kärlek, ser i hans djupa kloka ögon att han ger sitt samtycke.
Jättens steg är tunga, så tunga att jorden skakar för varje steg han tar. Han är utan känslor eller tankar. Jag går emot honom och tar hans hand. Jag leder honom till en helig dal. Uppoffringarnas dal. Vi lägger oss på den bara röda marken. Jag är medveten om risken jag tar. Jag vet att om jag väcker hans åtrå innan jag väckt hans kärlek och klokhet kan han förgöra mig. Jag smeker honom mycket försiktigt. Jag berör kärleksfullt hans kropp med mina mjuka händer samtidigt som jag viskar kloka och kärleksfulla ord i hans öra. Jag märker gensvar genom att han förändras. Hans hud blir mjuk och jag känner han fylls av liv och passion. Medan vi älskar skakar jorden. Jag kör mina fingrar genom hans mjuka lockiga hår. Vi är ett. Jag öppnar ögonen och ser in i hans. Han är plötsligen vacker.
         Jag ser mig omkring. Allt är förändrat, jorden har fått liv medan vi älskat. Den röda torra jorden har bytts mot gräsbevuxna fält, blommor och träd. Jag känner lukten av en vaknande natur. Jag är mer än tillfredsställd efter min akt av kärlek och kraft. Jag känner mig hel.
     Då skakar jorden igen. Det är ett taktfast mullrande och skakande. Jag ser mot norr där fjordarna möter havet. Jag ser hundratals jättar resa sig ur havet och går med livlösa steg rakt emot mig. Några är gjorda av röd lera, andra består av grå granit.
Nu vet jag att detta är ett uppdrag som aldrig tar slut….

Isländsk saga från 900-talet före inflytandet av kristendom förvanskade sagorna ,beskrivande livets uppkomst på jorden.

I tidernas begynnelse existerade enbart tomhet

I tidernas begynnelse
existerade enbart tomhet
det fanns ingen sand, inget hav
inga lugnande vågor
jorden var ofödd
himlen var tom
den stora tomheten väntade
det växte inget gräs någonstans

När den stora iskylan och den stora elden smälte samman i Ginnungagaps stora tomhet. Föddes jätten Ymer  ur den första droppen smältvatten.  Ymer sov så nära elden så att svetten lackade. Ur svetten föddes en kvinna och en man. Ymers fötter blev till två söner. De var de första Hrimtursarna arvingar av Jötnar.
Den andra droppen svett blev till en ko, Audhumla som födde Ymer med sin aldrig sinande mjölk. Hon slickade salt från Ymers frusna svett. Tre dagar senare födde hon en man, Bure. En vacker och kraftfull man. Även Bure fick en son Borr som i sin tur fick tre söner med Bestla Hrimtursarnas dotter. De tre sönerna hette Odin, Vili och Ve. De tre bröderna dödade  Ymer. De dränkte alla hrimtursar utom en familj i hans blod. Av Ymers kropp skapade de himmel och jord. Mellan himmel och jord placerade de fyra dvärgar Austri, Vestri, Nordri och Sudri i fyra riktningar för att hålla upp himlavalvet.

-Gudinna i människornas land!

Varje dag utom fredag besöker Freja Midgård där människorna bor. På fredagar får människorna komma till henne.
Från sitt hem Sessrumnir i Folkvang blickar Freja ut över världen för att se så allt är bra. Hon ser också vart Bifrost, regnbågen, leder henne idag. Strax tar hon sig ner för Bifrost hälsar på Heimdal väktaren vars uppgift är att blåsa i Gjallarhorn när faror hotar gudarnas rike.
Du kan mycket väl ha mött Freja när hon besökt Midgård där du bor. Hon är inte lätt att känna igen för hon är en mästare i att klä ut sig.
Visst har väl just du någon gång kommit till en plats där du upplevt "närvaro" oerhört starkt. Du kanske spejat runt och bara sett en korvförsäljerska, en gatumusikant, eller en vanlig "Konsum-tant" med sin lilla handväska hårt hållen framför sig. Du har spejat vidare och när du vänt dig om är Konsum-tanten oförklarligt borta som om hon aldrig funnits där.
-Du kan ha mött Freja.
Ett säkrare sätt att veta att Freja är närvarande är "kornblixtarna". Blixtar utan ljud. Vanligtvis på sensommaren och höstkanten. Det är inte åska på lång håll som många tror utan Freja som går över kornfälten och slår med sitt eldstål för att se så säden gror som den ska.
Du ska inte vara rädd för Freja. Hon vill dig bara väl. Hon vill dela sin kärlek med dig. Vara en vakande extramamma för dig. De enda som behöver frukta Freja är de som skadar hennes barn och Frejas barn är alla vi som lever här i Midgård. Mot onda våldsverkare är Frejas hämnd ohygglig.
Gör vad du kan för att sprida Frejas kärleksbudskap, det behöver inte vara något märkvärdigt; le mot en okänd, håll upp dörren för en som bär på mycket, säg tack när du får nåt. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Vi bygger inte en bättre värld med ett enda jättestort spadtag 
utan med oändligt många små skedar, en i sänder.

Det började med Ask och Embla

Ur den skaran trenne asar, kraftiga och kärleksfulla, kommo till ett hus. De funno på land föga förmående Ask och Embla utan livsmål.
Ande de ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande gav Oden, omdöme Höner, livssaft gav Lodur och livlig färg. Voluspa vers 17 och 18
Vad historien inte förtäljer är att när de tre herrarna var "klara" så gick de rusiga och skröt med sin insats. Efter en stund mötte de Frigg och Freja och genast började de berätta om hur de skapat Ask och Embla. -Vad ska de leva av undrade Freja, här finns ju bara sten och öken? -Öh tänkte inte på det sa Oden. -Hum sa Freja, typiskt karlar sa Frigg. Vi skapar växter bär och djur att äta av och få kläder till skydd mot den kalla nordanvinden sa Frigg och Freja i kör.

Sköldmö utanför (slurl) Ask och Emblas hus Folkvang

Ask och Embla fick det bra till slut. När kvinnor och män hjälps åt blir det ofta rätt bra. Eller som jag brukar säga, -Det finns 100% tråkigt arbete som måste göras - hjälps åt och få undan det så kan vi snart göra något kul tillsammans.
Vikingatiden var en ganska jämlik tid. På 800-talet skrevs det in i Urtimabalken att "i ridkonst och stridskonst tränas pojkar och flickor lika". Den far eller mor som bröt mot lagen blev fredlös - alla som kunde hade plikt att dräpa missdådaren. Så att Valkyriorna serverade mjöd - det är nys.

Bra tös reder sig själv - gå du och upptäck Amerika Leif lille!

Sköldmön var en högt aktad person i samhället.
Hon ansågs inte som en taskig ersättning för bortresta män. Det hon saknade i storlek och kraft kompenserade hon väl med list, kvinnans list övergår mannens förstånd, och smidighet.
Till de mest berömda sköldmöerna hör Hervor (Hervǫr) i Hervarar saga och Brynhild (Brynhildr) i Vǫlsunga saga. De båda hör nog sagorna till men sanningen är att man börjar revidera vad som är en kvinnogravar och vad som är mansgravar. Den tidigare urskiljningen har gjorts efter principen "svärd = man och kruka = kvinna. När moderna osteologer har synat skeletten har de upptäckt att många "män" i själva verket var kvinnor trots svärdet som visade sig vara av en lättare men skarpare typ än det sedvanliga tvåhands huggsvärdet. Dessutom stämmer antalet gravar bättre efter osteologernas kontroll. Förut var fördelningen 75% män och 25% kvinnor men efter blev fördelningen mer normala 50/50