-Nu kliar det i de gröna fingrarna!

Måste odla måste odla...nu!

Jag bor på ett gammalt landeri ett antal mil från Göteborgs centrum. Jordbruksmarken är sedan länge avstyckad men Corps de logiet och den omgivande parken har jag kvar. Några hundratal meter bort finns flera fårhagar med stättor som gör att man enkelt kan passera stängslet. Det finns mycket ängsmark som inte är bebyggd än utanför tomten.
Detta gör att man verkligen känner och upplever årsrtiderna  intensivt. Idag, när detta skrivs skiner solen härligt. Himlen är blå. En svag ljum vind smeker kinden. Det är 11° i skuggan och 22° i solen.
Jag måste bara ut. Väl ute känner jag doften av blöt jord. I fjärran hör jag en motorsåg. Det är brått nu att fälla sly mellan snön och lövsprickningen. Jag vandrar runt i parken och känner dofterna av vår.

För den som inte har gröna fingrar
finns en bärbar krasseodling att
köpa för ett par tusenlappar

Bonden vaknar i mig, alla härstammar vi från en bondebefolkning att vi från Västra Götaland gör det är bomsäkert. Inte bara vaknar utan det känns som ett behov att odla. Jag måste plantera något och det nu. -Ute? -Nej inte än det går inte, ute är det riseldning som gäller ett tag till. Inventerar förrådet av fröpåsar; -sås på växtplatsen april-maj, förgros inne april, förgros inne maj....där där! Jag nästan hoppar till av glädje en halv påse smörgåskrasse! Fyller genast ett fat med såjord, bomull torkar för fort i mina fönster, fuktar jorden strör ut fröna ovanpå efter anvisningarna. På med gladpack som jag klipper lufthål i. Krasse är gott och nyttigt, massor av vitamin och mineral. Brukar klippa och lägga på leverpastejmacka eller ost eller i sallad eller på Kesomacka. Jättegott.