Jag älskar soluppgångar. Allra bäst tycker jag om att se solen gå upp över vida vattenytor.
Att få sitta tyst invid vattnet i vårt underbara svenska landskap och se hur horisonten brinner borta i morgondiset. Hur en röd solskiva reser sig bit för bit. Att höra en fågel långt borta. Vågor som skvalpar. Vinden som susar i trädtopparna. Känna vinden mot min hud.Känna att man är ett med naturen. Få kraft, starka krafter, kanske från Freja.
Veta att man får sig tilldelat precis så mycket kraft man behöver för att lösa allt som behöver lösas den här dagen.
Det är skönt att få börja dagen för sig själv i tystnad. Kunna byta uschla minnen mot glada minnen.
För de som är borta, även om de bara är ett djur, så älskade de oss och ville vårt bästa. Inte ville de se oss ledsna? -Nej inte för något pris. För att hedra de svunnas minne måste jag vara så glad och stark jag bara kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar