Ända sedan jag var lite har vi "kurat skymning" höst och vårkvällar. Suttit och sett på solnedgången och suttit kvar tills det blivit så svart att man inte ser längre. Kanske med en kopp thé och småpratat, någon kanske berättat en historia.
Varvat ner efter en dag fylld med händelser, fart och jäkt.
Det är mysigt med höst ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar