-Alla har vi varit små SL-barn!

Två timmar gammal, ingen grann Ada precis

Första veckan i Second Life är man bra vilsen. Ja nå´t alldeles väldigt bortkommen och hjälplös. Risken finns att många ger upp redan där. Det laggar för du inte gjort de riktiga inställningarna du ser ut som ett troll trots att du försökt förbättra vad Linden Lab skapat.
-Du vet inte vart du ska ta vägen, vad gör man här? Själv hittade jag ett hus med en välkommen dörrmatta. Nyfiken som jag är klev jag in. Gick runt upp på övervåningen och tittade när jag kom ner för trappan igen materialiserades en "rödhårig dam i eleganta sekelskifteskläder" och sa hej! Höll på att hoppa högt för det fanns ingen där för en minut sedan. Hon hjälpte mig med skin, solbränna och hår och en massa användbara Freebie-adresser och länken till sin blogg, Tinas Universum.
Jag for runt och shoppade kläder och kroppsdelar och förbättrade bit för bit skapelsen och nu är jag rätt nöjd. Men utan den hjälpen hade nog Second Life varit ett avslutat kapitel för mig. Tack Tina!
-För att "bju igen" så har jag gjort ett notecard med nyttiga LM till shopping och bloggar som antingen är informativa eller har många bra länkar som jag ger till nykomlingar.
Det stod plötsligen en liten hjälplös sådan i "mitt rum" häromdagen, precis som jag själv stått hos Tina för knappt ett år sedan. Lång och skranglig iförd senaste "modet från Linden Lab". Inte ens GeKås i Ullared behöver uppleva något hot från LL-Design. med varm hand fick hon mitt newbiekort och en massa roliga landmärken att kolla in. Nu väntar jag bara på att få se "vad det blev av henne".