Halloweens blodiga natt kan allt hända...

Ahh en mysig stund framför brasan när vinden ylar och regnet smattrar

Slog mig ner framför brasan precis som vilken kulen höstkväll som helst. 
Stolen kändes inte lika bekväm som den brukar.
Plötsligt började mina kläder skimra vitt.
Tröjan blev halvt genomskinlig med ett spindelvävsmönster. Jeansen var plötsligt inga jeans längre utan ett hav av spindelväv som en lång vid kjol. Ploff satt det en svart hatt på min skalle. Jag som aldrig har hatt annars.

En by och ett slott där måste jag kunna få veta hur jag ska gå

Plötsligen började hela rummen att snurra och snurra.
När karusellen slutade befann jag mig på en stig mitt i skogen mitt i natten. Det hoade i träden,
vinden ven. Där framme; Ett ljus och några vägvisare.
Träsket, byn och slottet.
-Träsket vill jag inte till så det får bli "byn"
Jag gick på en halvt igenvuxen väg fram till byn.

Är det någon här?

Husen låg längs bygatan. Utanför varje hus brann en pumpalykta. Kikade in genom fönstren men ingen enda människa syntes till. Jag gick vidare.
In genom en portal.
Kunde inte läsa vad det stod på portalen i mörkret. När jag gått en bit blev jag varse vad det var.
-Kyrkogården.
Kände en iskyla frysa min ryggrad. Någon var bakom mig. Tätt bakom mig. Snabbt vände jag mig om. Ingen där.
Jag ökade farten. Kom ut från kyrkogården.
-Till Slottet förtäljde en skylt. Jag ilade dit för att se om någon levande själv fanns där.
Vägen var inte direkt spikrak.

Även en kuslig vy kan ha skönhetsvärden

Jag gick det fortaste jag vågade. Vågade inte springa. Var rädd att snubbla över något och falla i... ja vem vet vad.
Kom fram till en trappa. En lång lång trappa som ringlade sig uppför berget. Till slut stog jag på bron
som ledde fram till vindbrygga.
Såg mig om för att orientera mig. Lite överallt brann små eldar. Månen lyste upp nejden. Kunde inte låta bli att tycka det var vackert.
Jag smög mig in i slottet.
Följde en mörk gång. Vart den gick visste jag inte men jag hörde ljud och såg ljus i slutet av gången.

Blodpudding till lunch
men.. vad är det här för kroppar.....

Plötsligt stog jag i ett rum.
Ett slakteri!
Urtagna kroppar hängde på krokar i taget. Ljuslågan flammade till. Då såg jag det var inga
djurkroppar. Det var människokroppar.
-Kannibaler skrek jag högt och rusade ut i korridoren.
Naturligtvis åt fel håll.
Fastnade i ett jättelikt spindelnät. En ännu mer jättelik spindel började krypa emot mig.
Nedanför mig i nätet hängde resterna av gårdagens spindelmiddag.
Ett näst intill avgnagt skelett.
Än en gång hade jag nytta av mina långa starka ben.

Gårdagens och dagens meny?
Inte om jag får bestämma.

Jag lyckades sparka mig loss och rusa vidare i korridoren.
Jag sprang och sprang.
Korridoren svängde vänster. Den svängde höger jag befann mig i en veritabel labyrint.
Till slut kom jag till ett stort rum.
Kall och varmsvetten lackade. Pannan ryggen magen benen allt lika genomsvettigt.
Hjärtat bankade som en stångjärnshammare.
Tungan var som läskpapper.
-Jag orkar inte mer!
-Måste sitta ner!
Till vänster in i ett rum stog en stol.
-Måste vila...måste vila.
Satte mig på tungt ner på stolen.

Andades flåsande.
Pulsen bankade.
Men jag fick ju sitta och hämta andan.
-Klick, klack, klick,klack.
-Vad nu?
-Jag sitter fast! Hjääälp!
Järnband låste fast mina fötter och mina armar till stolen.
Elektroder fördes emot mina tinningar.
Klonk! En strömbrytare slogs till och jag kände en vansinnig smärta när elektricitet passerade genom mitt huvud.
Min kropp ryckte i spasmer jag kunde inte kontrollera min kropp.
-Jag insåg att med ens att det var så här de skaffade kropparna till slakthuset jag var i förut.
Jag var inte förutbestämd till spindellunch.
Jag var en hel meny för husets (o)mänskliga invånare.
Mitt blod skulle bli blodpudding, min lever skulle bli leverstuvning, mina skinkor skulle rökas och saltas för att hamna på julbordet precis som mina ben skulle rökas och skäras skivor av...
Jag vaknade med ett ryck. Johan hade sovit illa igår natt för han håller på att få tänder så jag hade somnat i fåtöljen. Nu skrek Johan från sovrummet och det ringde på dörren.
Usch en sån dröm aldrig att jag äter vitlöksmarinerat igen.
-Happy Halloween!
Är det någon som vill bli lika vettskrämd som jag så går det bra här: Spöktåg till SilverMyst