Berövad vilja och värdighet är jag utlämnad till "forskarnas" godtycke. Helt hjälplös och utan hopp. |
Sakta vaknar jag ur en mycket tung sömn. Jag mår inte bra. Det sista jag minns är hur jag drack en kopp kaffe på en uteservering sen blev allt svart.
Jag ser ner på min kropp. Med fasa ser jag något som liknar ett titthål in i min bröstkorg. Skallen värker och det stränar. Det känns konstigt på ryggen också. Jag försöker lägga mig på rygg men det gör ont känns som jag ligger på en spikmatta.
Jag försöker resa på mig men det går inte. Fötterna är sammanlänkade med en kätting och ett stort hänglås.
Försiktigt för jag ena handen och känner över huvudet. Inget hår? Skallen känns som glas. Två grova pinnar sticker upp ur skallen.
Plötsligt kommer tre män in i rummet. Jag ser att den ena är läkare, det står på hans namnbricka. De andra ser mer ut som vårdare. Vårdarna sliter upp mig och släpar in mig i rummet bredvid. Jag försöker protestera men får inte fram ett enda ljud. Jag vill slå mig fri men kan inte. Mitt tal och min vilja är paralyserade.
Jag ställs bakbunden i en stor tub. De låser fast mig i midjan, i armarna och benen. De kopplar elektroner till min hjärna och till min ryggrad. En kamera sänks ner så den filmar mitt hjärta genom titthålet De sätter på mig någon slags videoskärmsglasögon.
-Vi testar säger läkaren. Jag känner ström genom min ryggrad. Höger ben rycker till. Sen vänster ben, arm efter arm,
Detta är bara början. Framför mina ögon utspelas de fruktansvärda scener. Plötsligt är jag med i scenen. Mitt emot mig står fyra andra likadan försöksdjur som jag blivit. På min högra sida ytterligare två kvinnor liksom till vänster om mig.
Är det sista experimentet på mig? Kommer min kropp att brännas så inte ens askan blir kvar om en stund? |
Jag känner en dödsångest som aldrig förr.
Läkaren vrider på olika reglage och mina sinnen förvrängs. Jag upplever djupaste ångest och högsta eufori. Sorg och glädje om vartannat.
Plötsligt hämtas jag från ståltuben och läggs på ett bord. Nya elektroder ansluts. Man får in sonder genom min buk. Jag känner en vansinnig smärta när de mixtrar med mina inre organ med mitt medvetande. I dagar håller de på. På samma sätt. Jag längtar efter döden som en befriare från mina plågoandar. Men det är många dagar av outsägliga plågor och förnedring innan mitt liv är över.
Min sista dag i livet sätts en ny maskin över britsen jag är fjättrad till. Plötsligt känner jag lukten av
bränt kött och en vansinnig smärta. En laser skär upp huden på min mage och blottar mina inre organ. Ett efter ett tas ut och läggs på ett bord intill. Jag mår allt sämre och sämre. Blodet renas inte längre.
Hjärtat bankar i min kropp. Hårdare och hårdare. De punkterar höger lunga. Jag får svårare att andas. Därefter vänster lunga. Droger och elektroderna i hjärnan förhindrar varje försök att fly till medvetslöshet -Jag kvävs, hjärtat bankar på bristningsgränsen. Ögonen vill flyga ur sina hålor. Innan en kraftig strömstöt rakt in i hjärnan gör slut på mina plågor för alltid.
-Tack och lov hände inte detta mig. Men det händer försöksdjur dagligen. Överallt i olika lab.
Oftast för att testa kosmetika. Läkemedel. Men även för att göra allergitest.
Nu uppmanas vi till att skriva på en petition till EU. Det är Second Life for stop vivisection som uppmanar oss att skriva på Stop Vivisection på nätet för att få EU att förbjuda plågsamma djurförsök. Vivisection är den förskönande omskrivnigen för plågsamma djurförsök.
Jag har redan skrivit på - Har du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar