-Ska vi fyra leva på 30.000 i månaden???

Det är viktigt att vi inte blir plakatfeminister.
Jämställdheten måste även argumenteras för på ett jordnära sätt

-Menar du på fullt allvar att jag ska gå hemma och sköta barnen och hushållet och vi skulle leva på bara din lön?
-Ja..det går väl..så gör ju alla...
-Alla??? -Vilka alla?
-Ja mormor och morfar, farmor och farfar..
-Du drömmer. Ett par som jobbar i industrin tjänar 50.000 ihop minst varje månad och du begär att vi ska klara oss på 20.000 mindre?
-Ja men vi sparar ju in en bil, dina måltider på stan....
-Så jag ska vara utlämnad till dig och när det passar dig att köra mig och barnen?
-Eh ja så måste det ju bli...
-Nej det måste det inte bli.
Du ska få två alternativ av mig;
1) Du skaffar dig ett jobb med mycket bättre betalt, jag vill ha barnflicka, städhjälp minst en gång i veckan. Så iväg och tjäna minst 100.000 i månaden.
2) Jag byter ut dig mot en karl som tjänar så mycket eller mer. Barnens bästa är viktigare än dig.
-Demonstrera för jämlikhet är alldeles utmärkt men samtidigt måste argumentationen även tas ner på vardagsnivå.
Orden "feminism" och "jämställdhet" riskerar annars att bli just bara stiliga ord på plakat.
Vi måste i argumentationen föra in vardagskonsekvenserna av ett ojämlikt samhälle.
För min och Pip-Larssons del skulle det innebära en halvering av familjeinkomsten varje månad. Det skulle innebära att vi fick flytta till en liten billig lägenhet, äta mer nudlar, -bläh studietiden har gett mig psykisk nudelallergi, fritidsaktiviteter för barnen skulle få inskränkas till det som är gratis. Semester fick företas till fots eller i bästa fall på någon begagnad cykel och i tält.
PS Pip-Larsson har inte ens tänkt den tanken. Måndagen 13 januari 2014 börjar jag jobba igen och han tar pappaledigt. Jag försökte bara åskådliggöra vad "jämställdhet och feminism" innebär på gräsrotsnivå.

Sjöfn