Hjälp! -Jag har sån skrivklåda!

Ursäkta mig ett tag, ett tangentbord - jag måste skriva!

Att gå hemma och ta hand om barn var en ny upplevelse för mig. Från att leva mitt i nyheternas
centrum i alla år så kretsar allt runt min egen lilla världsnyhet. Min dotter Hnoss 2 månader.
Det är naturligvis en underbar tid väl värd att ta vara på men det kliar i skrivtarmen.
Så fort jag ser en nyhet på tv eller läser i tidningen som verkar intressant börjar jag formulera intervjufrågor, rubriker och ingresser av bara farten.
Nu blir det inte mycket tid att skriva på för mig. Hnoss tar nästan all min tid.
Samtidigt villa jag inte, som så många andra kvinnliga journalister redan gjort, hemfalla åt att skriva "barnskiten ur mig" i bloggar och artiklar.
-Själv tycker jag det är synnerligen ointressant vad lilla Putte ätit, hur mycket Putte skitigt, hur mycket Puttes mammas bröst spänner osv.
När jag träffar andra vill jag prata om livet utanför barnvärlden. Än mindre vill jag läsa om den vardag som omger dem. Jag har en likadan vardag själv just nu.
Tyvärr inser inte alla att "barnafödande och efterföljande mödor" helt saknar nyhetsvärde. Det har gått till ungefär på samma sätt sedan Ask och Emblas dagar.
Det mest positiva man kan säga är att ett barns födelse är "världens mest lokala nyhet". Den berör bara föräldrarna, mor och farföräldrarna och barnet egentligen. Övriga noterar händelsen med ett jaha.
PS Åh nu känns det skönt igen! Nu kan jag klara mig från att skriva någon vecka till DS

Vanadis