Halloweens blodiga natt kan allt hända...

Ahh en mysig stund framför brasan när vinden ylar och regnet smattrar

Slog mig ner framför brasan precis som vilken kulen höstkväll som helst. 
Stolen kändes inte lika bekväm som den brukar.
Plötsligt började mina kläder skimra vitt.
Tröjan blev halvt genomskinlig med ett spindelvävsmönster. Jeansen var plötsligt inga jeans längre utan ett hav av spindelväv som en lång vid kjol. Ploff satt det en svart hatt på min skalle. Jag som aldrig har hatt annars.

En by och ett slott där måste jag kunna få veta hur jag ska gå

Plötsligen började hela rummen att snurra och snurra.
När karusellen slutade befann jag mig på en stig mitt i skogen mitt i natten. Det hoade i träden,
vinden ven. Där framme; Ett ljus och några vägvisare.
Träsket, byn och slottet.
-Träsket vill jag inte till så det får bli "byn"
Jag gick på en halvt igenvuxen väg fram till byn.

Är det någon här?

Husen låg längs bygatan. Utanför varje hus brann en pumpalykta. Kikade in genom fönstren men ingen enda människa syntes till. Jag gick vidare.
In genom en portal.
Kunde inte läsa vad det stod på portalen i mörkret. När jag gått en bit blev jag varse vad det var.
-Kyrkogården.
Kände en iskyla frysa min ryggrad. Någon var bakom mig. Tätt bakom mig. Snabbt vände jag mig om. Ingen där.
Jag ökade farten. Kom ut från kyrkogården.
-Till Slottet förtäljde en skylt. Jag ilade dit för att se om någon levande själv fanns där.
Vägen var inte direkt spikrak.

Även en kuslig vy kan ha skönhetsvärden

Jag gick det fortaste jag vågade. Vågade inte springa. Var rädd att snubbla över något och falla i... ja vem vet vad.
Kom fram till en trappa. En lång lång trappa som ringlade sig uppför berget. Till slut stog jag på bron
som ledde fram till vindbrygga.
Såg mig om för att orientera mig. Lite överallt brann små eldar. Månen lyste upp nejden. Kunde inte låta bli att tycka det var vackert.
Jag smög mig in i slottet.
Följde en mörk gång. Vart den gick visste jag inte men jag hörde ljud och såg ljus i slutet av gången.

Blodpudding till lunch
men.. vad är det här för kroppar.....

Plötsligt stog jag i ett rum.
Ett slakteri!
Urtagna kroppar hängde på krokar i taget. Ljuslågan flammade till. Då såg jag det var inga
djurkroppar. Det var människokroppar.
-Kannibaler skrek jag högt och rusade ut i korridoren.
Naturligtvis åt fel håll.
Fastnade i ett jättelikt spindelnät. En ännu mer jättelik spindel började krypa emot mig.
Nedanför mig i nätet hängde resterna av gårdagens spindelmiddag.
Ett näst intill avgnagt skelett.
Än en gång hade jag nytta av mina långa starka ben.

Gårdagens och dagens meny?
Inte om jag får bestämma.

Jag lyckades sparka mig loss och rusa vidare i korridoren.
Jag sprang och sprang.
Korridoren svängde vänster. Den svängde höger jag befann mig i en veritabel labyrint.
Till slut kom jag till ett stort rum.
Kall och varmsvetten lackade. Pannan ryggen magen benen allt lika genomsvettigt.
Hjärtat bankade som en stångjärnshammare.
Tungan var som läskpapper.
-Jag orkar inte mer!
-Måste sitta ner!
Till vänster in i ett rum stog en stol.
-Måste vila...måste vila.
Satte mig på tungt ner på stolen.

Andades flåsande.
Pulsen bankade.
Men jag fick ju sitta och hämta andan.
-Klick, klack, klick,klack.
-Vad nu?
-Jag sitter fast! Hjääälp!
Järnband låste fast mina fötter och mina armar till stolen.
Elektroder fördes emot mina tinningar.
Klonk! En strömbrytare slogs till och jag kände en vansinnig smärta när elektricitet passerade genom mitt huvud.
Min kropp ryckte i spasmer jag kunde inte kontrollera min kropp.
-Jag insåg att med ens att det var så här de skaffade kropparna till slakthuset jag var i förut.
Jag var inte förutbestämd till spindellunch.
Jag var en hel meny för husets (o)mänskliga invånare.
Mitt blod skulle bli blodpudding, min lever skulle bli leverstuvning, mina skinkor skulle rökas och saltas för att hamna på julbordet precis som mina ben skulle rökas och skäras skivor av...
Jag vaknade med ett ryck. Johan hade sovit illa igår natt för han håller på att få tänder så jag hade somnat i fåtöljen. Nu skrek Johan från sovrummet och det ringde på dörren.
Usch en sån dröm aldrig att jag äter vitlöksmarinerat igen.
-Happy Halloween!
Är det någon som vill bli lika vettskrämd som jag så går det bra här: Spöktåg till SilverMyst

Även efter den mörkaste natt så gryr en ny dag -Vi möts på Kickis brygga på lördag!

Fikastunder med vänner är guld värt. Alltid får man veta något nytt

Många känner sig vilsna och undrande.
-Vart ska vi ta vägen på lördag? 
-En lördag utan Kickis brygga är ingen lördag.
-Lugn bara lugn.
Morgonfikade med Kicki igår och då avslöjade hon att hon kör brygga på lördag på ett nytt ställe! -Tid och plats ska vi få reda på i god tid lovar Kicki.
-En stor sorg som Yadkins försvinnande är alltid lättare att bära om man har något positivt att se fram emot längre bort

Tack och adjö Yadkin

En av de lyckliga stunderna på Yadkin. Apollons kväll på grodan
18 juni 2012. Antar att bilden är tagen sekunderna innan det
är stripteasdags på bardisken.

Iendi meddelar att hon lägger ner Yadkin.
Efter att ha förverkligat och levt sin dröm om Yadkin i två och ett halvt år känner hon att det är dags att gå vidare och förverkliga en ny dröm.
Så är det med drömmar, man vaknar.
Det fina är att nästa natt drömmer man en ny dröm och natten därpå ännu en. Vissa väljer man att förverkliga andra inte.
Det är bara att vara tacksam för det som varit och önska Iendi all lycka i framtiden. Hoppas verkligen att hennes nya dröm på något sätt släpper in oss. Att både mista Yadkin och Iendi i vår krets det skulle kännas väldigt tufft.
Hejdundrande gravöl ska det bli i växthuset på fredag. Apollon djar.
PS Glöm inte att slutet på något gammalt också är början på något nytt - så inga sura miner. Våra fina minnen har vi alltid kvar :D
Läs mer på Iendis blogg

Burn2 - Årets härligaste upplevelse!

Jag kastar mig in i en underbar kosmisk orgasm av
ljud, ljus och alla regnbågens färger.
Tack vare min nakenhet upplever jag nuet med alla sinnen

Då är årets upplaga av Burn2 avslutad.
Om jag sammanfattar för min egen del så älskar jag hela idéen med Burning man.
Att få släppa loss all kreativitet innan och skapa något som inte liknar något annat.
När vi i publiken släpps in så gör allt detta vansinne att vi en liten tid kan släppa alla hämningar och konventioner. Miljön i sig omöjliggör snart alla former av konventionellt tänkande och agerande.

Det går inte att komma i Gudrun Sjödénmode till Burn2.
Min nakna hud ger skapelseprocessen i min livmoder
chansen att möta en yttre skapelseprocess.
Båda pågår oavbrutet utan att jag kan göra annat än delta.

Jag älskar konst och musik. Går på konstutställningar, på teater och på operan så ofta jag kommer åt. Njuter fullt ut av det men kan ibland känna mig lite passiv. Som en åskådare som matas av andra som agerar.
Därför såg jag fram emot att få kasta mig ut i en konstnärlig orgasm på Burn2 naken till både kropp och själ. Öppen för alla intryck. Bli en del av en aldrig upphörande skapelseprocess. Att det samtidigt pågår en skapelseprocess inuti min kropp samtidigt som det pågår en lika omvälvande skapelseprocess utanför min kropp ger en extra dimension till Burn2.
När vi upplever en rejäl orgasm upplever vi den totala friheten att släppa loss. Vi kan inte styra oss själva åt något annat håll än i den totala njutningen.
Samma sak när man och om man får släppa alla hämningar och bli en del av ett levande konstverk.
Hittade ett par stycken men hade förväntat mig fler. Men de kom. Dagen efter hade fler och fler ställen där jag kunde uttrycka mig kommit till.
Jag släppte verkligen loss allt och bara var där i nuet i ett ljus och ljudkosmos. Som att leva i ett Kaleidoscop.

Bildgalleri från Burn 2013

-Vem skapade Gud?

En stund i en vacker kyrka ska visst ge svar på dina frågor.
-För min del väcktes bara ännu fler frågor.

Fullt logisk fråga. Jag ställde den själv till några frälsningsnasare som ringde på dörren. Johans blöja luktade inte direkt parfym så jag hade inte tid eller lust att tjafsa med dem. Min fråga fick önskad effekt. Efter ett par Öh..svammel..svammel..öh så dröp de av.
Fanns det en mamma Gud och en pappa Gud?
Jag får en vision av mamma Gud säger till pappa Gud;
-Titta så fint lille Gud leker, nu börjar han få snits på planeterna. Inte alls så knotiga och kantiga som i början. -Asteoriderna?
-Ja titta på den där blåa och gröna planeten! -Där tredje planeten från den solen!
-Nej men så vacker utbrast mamma Gud!
Dagarna gick och lille Gud lekte vidare med sina planeter. Han lekte tyst länge länge men så kom söndagen och lille Gud hade tröttnat på att leka själv och ville visa mamma och pappa.
-Titta får ni se jag har skapat människorna! ropade lille Gud.
Föräldrarna störtade fram och tittade. De såg två människor vandra runt i ett vackert landskap och äta äpplen.
Som alla unga vill de experimentera. Bara sitta och glo på två som gick runt hand i hand och log rart blev väldigt tråkigt så lille Gud uppfann synden, incest och brodermord.
-Äntligen lite fart på det här tråkiga spelet tänkte lille Gud.
Människorna fortsatte att ömsom bråka ömsom älska varandra och så har det fortsatt.
-Logisk fråga?
Självklart, det heter ju "fadern, sonen och den helige anden". Finns det en son måste det finnas en far och en mor. Far finns det - det är gud själv, son finns det - det är Jesus, antar att helige anden ska föreställa Jesus mamma så finns det en son och en far bör det också finnas en farfar och farmor och en morfar och en mormor eller hur?
Annars kvarstår frågan; Vem skapade Gud?

-Cykelsemester i Norge -Inte min smartaste idé - men vackert

Precis intill vattnet är Norge lika platt som Danmark
men bakom mig tornar Glittertind och hans kompisar upp sig.
En kilometer på kartan innebär 3 km upp och 3 km ner.

Har varit på cykel-semester i Danmark i första livet. Där kan man ta med cykeln på tåget som vilket bagage som helst och landet är cykelvänligt vad gäller topografin. Backar är ett näst intill okänt fenomen.
-Norge tänkte jag! -Där har jag inte cyklat omkring. Tog det osäkra för det säkra och testade i Second Norway först. Ett mycket bra beslut.
Om Norge varit lika platt som Danmark hade vi kunnat gå torrskodda från Oslo till New York.
-Hittade mycket nytt, i alla fall nytt för mig att se i Second Norway.
Så det kan jag berätta om i flera blogginlägg. Följ med så får ni se.
 Grattis Second Norway 5 år!
Second Norway fyller 5 år i helgen.
Detta firas stort med början nu på fredag 25:e och hela helgen.
Mer info finns på Mialinns blogg

Värsta skurken på Burn2?

Hur länge får jag vara kvar?
Amning kan skrämma slag på vilken stor stark
amerikansk man över 8 månader som helst!

Har ju sett hur både Ruth och Emha har topless-protesterat på Burn2. Kan ju inte vara sämre. Stålmorsan letade upp en högt belägen stol och ammade.
I den amerikanska dubbelmoralen är ju amningsbilder det värsta man kan publicera. Det näst värsta är kvinnliga bröstvårtor. Trots det finns det 3-4 miljoner bilder på Google som visar "nippleslip". 85% av dem amerikanska.
-Jag älskar Burn2
En sån underbar kombination av total kreativitet och totalt vansinne.

"Oh mäktiga brummande sten med hål i"! Ödmjukt ber jag dig....
En käftsmäll till olika religioner. Underbart.

Har besökt Burn2 två gånger tidigare men då har det varit otroligt laggigt vilket förtagit upplevelsen en hel del. I år verkar Linden Labs tre apor fått förstärkning så vitt jag märkte funkade alla simar mycket bra även de knökfulla. Klart det tar lite tid när närmre 100 avatarer ska
rezza men ingen orimlig tid.
Efter avlslutad amning gick jag vidare och tillbad "den brummande stenbumlingen med hål i". En ganska god känga till de religiösa.
De flesta religioner går ju ut på att man ska tro på något utom sig själv. Makten får lättare att styra folket med religioners hjälp kan vi notera i historieboken. Bye the way; -Historieboken är till för att vi ska lära oss göra "nya misstag" och inte bara upprepa de gamla tråkiga som redan är gjorda så många gånger.
Burning feet

Jag erkänner mitt hemska brott för rangern.
Bara för att få reda på att det är inget brott mot reglerna.
Men vi hade en väldigt trevlig pratstund.

Burning man alt Burn2 kunde lika gärna hetat "Burning feet". Även en avatar blir trött i fötterna av
att vandra runt på detta enorma område.
Jag slog mig ner på en hög kuddar som såg bekväma ut. Då inträffade det bästa med Burn2 ja med hela Second Life.
Träffa folk man aldrig skulle träffat annars.
Jag älskar att möta nya människor. Få lära om livet i deras del av världen. Få berätta om min värld. Det skiljer en hel del.

Så jag fixade en mer realistisk Burn2-outfit.
Efter bilder på nätet från Burning man irl.

När jag satt där kom en B2-Ranger från Orlando i Florida, just det Disneyland, och slog sig ner vi småpratade en halvtimme.
-Jag erkände mitt oerhörda brott
- Jag har ammat på Burn2
-Jaha svarade han, det är fullt tillåtet. Så fort jag inte är i tjänst går jag naken här. Det är bara
eregerade penisar och sexuella aktiviteter som är förbjudet.
Berättade om de som blivit utkastade förra året.
-Någon måste ha haft en riktigt dålig dag svarade rangern.
Burn2 Eventkalender -tider i SLT, lägg till nio timmar för GST
Dårfink till Burn2

Protestera mot plågsamma djurförsök

Berövad vilja och värdighet är jag utlämnad till
"forskarnas" godtycke. Helt hjälplös och utan hopp.

-Var är mina kläder? -Vad har hänt? -Vad är det här för ett konstigt rum?
Sakta vaknar jag ur en mycket tung sömn. Jag mår inte bra. Det sista jag minns är hur jag drack en kopp kaffe på en uteservering sen blev allt svart.
Jag ser ner på min kropp. Med fasa ser jag något som liknar ett titthål in i min bröstkorg. Skallen värker och det stränar. Det känns konstigt på ryggen också. Jag försöker lägga mig på rygg men det gör ont känns som jag ligger på en spikmatta.
Jag försöker resa på mig men det går inte. Fötterna är sammanlänkade med en kätting och ett stort hänglås.
Försiktigt för jag ena handen och känner över huvudet. Inget hår? Skallen känns som glas. Två grova pinnar sticker upp ur skallen.
Plötsligt kommer tre män in i rummet. Jag ser att den ena är läkare, det står på hans namnbricka. De andra ser mer ut som vårdare. Vårdarna sliter upp mig och släpar in mig i rummet bredvid. Jag försöker protestera men får inte fram ett enda ljud. Jag vill slå mig fri men kan inte. Mitt tal och min vilja är paralyserade.
Jag ställs bakbunden i en stor tub. De låser fast mig i midjan, i armarna och benen. De kopplar elektroner till min hjärna och till min ryggrad. En kamera sänks ner så den filmar mitt hjärta genom titthålet De sätter på mig någon slags videoskärmsglasögon.
-Vi testar säger läkaren. Jag känner ström genom min ryggrad. Höger ben rycker till. Sen vänster ben, arm efter arm,
Detta är bara början. Framför mina ögon utspelas de fruktansvärda scener. Plötsligt är jag med i scenen. Mitt emot mig står fyra andra likadan försöksdjur som jag blivit. På min högra sida ytterligare två kvinnor liksom till vänster om mig.

Är det sista experimentet på mig?
Kommer min kropp att brännas så inte ens askan blir kvar om en stund?

Den mitt emot mig börjar plötsligt rycka och skaka i hela kroppen. Mer och mer medan den onde doktorn vrider på en ratt. Till slut sprätter hennes kropp till som i en båge för att sedan bli slapp. Genom titthålet ser jag att hjärtat slutat slå. Hon är död. Hennes kropp läggs på ett rostfritt bord. Halspulsådern skärs upp och hennes blod rinner ner i avloppet. Robotarmar börjar skära i henne. Alla inälvor tas ut och undersöks. Några minuter senare öppnas ett hål i golvet. Lågor flammar där nere. Hela bänken lyfts upp och hennes kropp stjälps ner i hålet och förtärs av lågorna.
Jag känner en dödsångest som aldrig förr.
Läkaren vrider på olika reglage och mina sinnen förvrängs. Jag upplever djupaste ångest och högsta eufori. Sorg och glädje om vartannat.
Plötsligt hämtas jag från ståltuben och läggs på ett bord. Nya elektroder ansluts. Man får in sonder genom min buk. Jag känner en vansinnig smärta när de mixtrar med mina inre organ med mitt medvetande. I dagar håller de på. På samma sätt. Jag längtar efter döden som en befriare från mina plågoandar. Men det är många dagar av outsägliga plågor och förnedring innan mitt liv är över.
Min sista dag i livet sätts en ny maskin över britsen jag är fjättrad till. Plötsligt känner jag lukten av
bränt kött och en vansinnig smärta. En laser skär upp huden på min mage och blottar mina inre organ. Ett efter ett tas ut och läggs på ett bord intill. Jag mår allt sämre och sämre. Blodet renas inte längre.

Hjärtat bankar i min kropp. Hårdare och hårdare. De punkterar höger lunga. Jag får svårare att andas. Därefter vänster lunga. Droger och elektroderna i hjärnan förhindrar varje försök att fly till medvetslöshet -Jag kvävs, hjärtat bankar på bristningsgränsen. Ögonen vill flyga ur sina hålor. Innan en kraftig strömstöt rakt in i hjärnan gör slut på mina plågor för alltid.
-Tack och lov hände inte detta mig. Men det händer försöksdjur dagligen. Överallt i olika lab.
Oftast för att testa kosmetika. Läkemedel. Men även för att göra allergitest.
Nu uppmanas vi till att skriva på en petition till EU. Det är Second Life for stop vivisection som uppmanar oss att skriva på Stop Vivisection på nätet för att få EU att förbjuda plågsamma djurförsök. Vivisection är den förskönande omskrivnigen för plågsamma djurförsök.
Jag har redan skrivit på - Har du?

Vad är detta? -Ska man se ut sån nu?

Men vem ser ut så? Och till vems behag?
Groteska kroppsformer som i första livet bara kan fixas med siliconinlägg

Just nu pågår Body Modification Expo fram till 3:e november.
Gick runt och kikade. Jag kanske skulle se om det finns nåt lite extra för att piffa upp mig med i höstrusket.
Men jag blev mörkräddare än mörkrädd!
Är det så vi ska se ut?
Efter det utmärglade idealet som härskat alldeles för länge, ända sedan Twiggys dagar på 60-talet, ska vi nu ha överdrivet breda höfter och päronformade bröst. Toppat med plutmun och barnsligt utseende.
Jag tycker det ser helt groteskt ut.
Precis som Twiggymodet är det lika skadligt för den med dålig självkänsla.
Än mer upprörd blir jag när jag ser de nya meshskinen med "äkta fotorealistiska blåmärken".
-Hur har de som tillverkat skinen fått tag i blåmärkena?

Kroppsformen är i alla fall normal.
Märkena efter misshandel däremot är onormalt

-Vems olycka har de utnyttjat för att tjäna pengar?
I en tid då fler och fler kvinnor blir slagna och rejält misshandlade under lång tid innan de orkar samla
ihop sin sista oförstörda självkänsla och sprungit därifrån till närmsta kvinnojour ska man då.....åh jag blir så arg att jag blir förstummad.
-Att modeskapare i första livet enbart tänker på att komma med något nytt som kan sälja bra varje år det står utom allt tvivel.
De i andra livet är nästan ännu värre.
I Second Life finns mer möjligheter att deformera och formera kroppen.
Klart att något ljushuvud skulle utnyttja det maximalt.
-För den som vill se eländet så är slurlen
The Body Modification Expo
 Behöver det påpekas att expon ligger intill "depraved nation"?

Min kropp är långt ifrån perfekt. För långa ben för kort rygg. För mycket former
Det fanns en tid i tonåren då jag var lite avundsjuk på syrrans perfekta
fotomodellkropp. Det var först när kusinerna kallade henne "Kusin Knota"
för hon var så benig som jag började tycka om min egen kropp ordentligt.

Rak fråga till Datainspektionen; -Gäller inte svensk grundlag längre?

Din profil är avstängd medan den granskas-läs mer

Nu är det min tur.
Att utsättas för hemliga självutnämnda domstolar som säger sig tolka hemsnickrade regelverk.
Gång på gång utsätts vi för TOS- terms of service som vi är tvungna att säga ja till för att få lov att använda forum eller program. 
Inte sällan upplever vi hur reglerna står i direkt strid med vårt rättsmedvetande och i många fall i strid med de lagar som vi uppfostrats att följa.
-På Facebook får inte kvinnliga bröstvårtor visas men manliga går bra.
-Hur fånigt låter inte den regeln i våra svenska öron?
-Yttrandefrihetsgrundlagens ena stöttepelare är "din rätt till anonymitet på nätet är absolut".
Detta ifrågasätts gång på gång av Google, av Facebook. Med vilken rätt?
Vi har sett otaliga andra exempel på egenmäktig myndighetsutövning av personer med självpåtagen makt och myndighet.

En rak fråga till datainspektionen.
Svaret blir EU-lag

En förfrågan till GKSS och Frölundas sekretariat om att få använda deras logga i Second Life besvarades med ett rungande "NEJ". Detta saknar helt stöd i Varumärkeslagen. Där stadgas ett ekonomiskt incitament för att ett brott ska vara begånget. I klartext; Du får använda vilket varumärke som helst så länge du inte tjänar pengar på det.
Det är verkligen på tiden att någon röjer upp bland påhittereglerna. Google, twitter och Facebook har en så dominerande ställning att några alternativ inte finns för den som vill uttrycka en åsikt offentligt.
Vi får inte glömma att sociala media var en starkt bidragande faktor till frihetskampen i Libyen, i Egypten, i Syrien.
Både Twitter, Google, Facebook och Second Life användes och används i frihetskampen.
Hemsnickrade regler får inte hindra detta.
Då är vi lika illa ute som frihetskämpar i t.ex Kina och Ryssland och andra diktaturer eller tveksamma demokratier.
För demokrati och yttrandefrihet är jag tvungen att ta den här striden.
-Vi lever i ett fritt land och det vill jag att mina barn också ska få göra och eftersom sociala media är en "del av landet" likaväl son Norrland, Svealand och Götaland numera anser jag att man inte kan skilja på de aktiviteter jag har grundlagsskyddad rätt till "på torget" ska skilja sig från "på nätets torg".

Sjöfn

Sjukaste cancerinsamlingen?

Vad gör man inte för cancerfonden?
Nej, det här gör man inte!

Ibland blir man nästan förstummad!
-Driver någon med mig eller är det på fullt allvar?
-Mjölka för cancerfonden!
Där går min gräns. Vi uppmanas att skaffa mjölkbara bröst och mjölka för cancerfonden. Mjölken säljer man för 16 Linden. Den säljs sen vidare för 24 Linden och överskottet går till Cancerfonden!
-Tror nog jag gör som jag brukar och skickar en hundralapp till Cancerfonden även den här månaden.
Länk till Cancerfonden finns i högerspalten.
Oktober är, i Second Life i alla fall, Cancer awarness month.
Vi ska inte bara skänka pengar utan lära oss hur vi upptäcker bröstcancer själv genom enkla undersökningar man kan göra framför spegeln eller i duschen.
Länkar:
Vårdguiden Undersök dina bröst
Cancerfonden -Lär känna dina bröst
Breastfriends; Att själv undersöka brösten
ACER Info island-Cancerinfo i SL
Breastcancer Awarness center i SL

-Pst..vill du höra en hemlighet? ...festival..Yadkin..scen..inte varit där förut..

Oändligt försiktigt smög jag in på Grodan-hum något är olikt sig...

Eftersom Iendi alltid är så hemlighetsfull med vad för spännande som ska hända på Yadkin festivalen
så tog jag mig så diskret som möjligt till Yadkin och Reykja för att i största hemlighet spana lite.

Smög fram mot den hemliga öltunnan.
Högsta möjliga tryck. Yadkin-Standard.

För att finta bort alla eventuellt därvarande skarpögda så landade jag vid Yadkin Exhibition. Därifrån avancerade jag sakta sakta träd för träd till Grodan.
Smög in det tystaste jag kunde. Ingen där.
-Aha! -Den scenen kommer jag inte ihåg.
-Där ska det nog ske något under helgen.
Oändligt sakta och försiktigt smög jag ut från Grodan. Ner mot Ikaros öltunna. Ingen såg mig. La örat mot pipelinen och lyssnade.
Jo det brusar bra. Knackade försiktigt på tunnan. Ett dovt ljud hördes. Kollade tryckmätaren. -Pilen stod nästan inne på rött. Högsta möjliga tryck alltså på den festen. Det låter bra. Bara nu inte trycket blir för högt så vi alla dränks i öl framåt fredag.
-Plötsligt prasslade det till i buskarna!
Jag kastade mig över tpknappen och hamnade i vattnet på Apmels strand där jag försökte smälta in bland de andra FKK-arna och se ut som jag varit där hela dagen.
-Så vill ni veta mer är det bara att vänta och kolla in Yadkin-Post

Ett piratskepp i höst?

Kapten Svarta Malin har svårt att välja

Halloween finns överallt. Lagom till Halloween-månaden pågår en båt-show på Tradewind där du
kan köpa en egen flygande holländare.
En flotte med eget benrangel. Eller båtar med spöksegel.
Flygande Holländare till Tradewind

-Lömsk piratattack på Womenstuff! -Regler den svages napp!

I gryningen kom den hemska piraten smygande från havet.
Med sin ruskiga blodtörst kastade hon sig över regelverket.

Lyssnade lite slött till chatten samtidigt som jag fiskade.
I grupp-chatten Womenstuff kom det en förfrågan om var man kunde få tag i bra hår för killar.
-Skickade iväg en länk till ett av de företag som är med i gruppen Womenstuff.
Några andra namngav ett tiotal olika företag både utanför och innanför Womenstuffgruppen.
Genast fick jag ett personligt meddelande;
Privatpolis; -Hej det är emot reglerna att posta länkar i gruppchatten!
Sjöfn; - Då tycker jag det är på tiden vi ändrar de reglerna för om man kan upplysa om var man kan köpa en sak men inte lägga med slurlen då blir det allt bra meningslöst med den här gruppen.
Privatpolis; - Du får hjälpa till men utan länkar i chatten, regler är regler och det håller spam nere (spam i en grupp som knappt används-min anm). Har du problem med det får du ta upp det med ledningen. Jag bara berättar vilka regler som finns jag skapar dem inte.
Sjöfn; -Då kommer jag att fortsätta posta regler-som en protest.
Privatpolis; Jag kan inte stoppa dig, jag ville bara påminna om reglerna. Du kommer att bli utkastad om du inte följer dem.
Sjöfn; -Hoppas det det kan ge mig ett blogginlägg. Jag klarar mig bra utan den här gruppen.
Vi har alla mött dem. De självutnämnda privatpoliserna. På parkeringsplatser, i tvättstugor, i båthamnar, i köer, i trafiken ja snart sagt överallt dyker de upp och hänvisar till både kända och okända regler. Som de ger sig själva fan på att vi andra ska följa. Om de själva följer reglerna? Haha, de skapar nya på löpande band eftersom det passar dem.
Vad hade världen varit utan regler?
Tja ett ganska ålderdomligt samhälle. De flesta framsteg mynnar från någon som tänkt annorlunda och brutit mot en och annan regel eller sedvänja.
De osäkra hade naturligtvis känt sig ännu mer osäkra utan regler. För dem är regler vad nappen är för en baby. En trygghet att ta till när man inte vågar tänka själv.
-Jag följde bara reglerna! -Ett citat vi hittar som försvar till att ha utfört de ruskigaste illdåd mot mänskligheten.
Vissa regler är bra och nödvändiga. Att alla kör högertrafik är t.ex en bra regel. Den har en hållbar logik. Det är lättförståeligt för alla varför vi har den. Regler av typen; -Det är förbjudet att stoppa in tvätten i maskinen med vänster hand. Saknar allt av vad man kan kräva av en bra regel.

-Så fick jag mitt öknamn!

Ve den som får se kapten Svarta Malin-havens fasa
på spökskeppet Marie Celeste i skymningen.
Den sjöfararen har inte många dar kvar i livet.

Det var en sommar i mittersta tonåren. På Marstrand pågick inte bara ett seglarläger som jag och syrran deltog i utan även en piratvecka. Marstrand har ju ett förflutet som piratnäste under Porto Francotiden.
Nu hör det till historien att jag är mörk och brunögd som mormor och syrran är blond och blåögd som morfar. Få tror att vi är systrar.
Vi seglade 420 på den tiden. Det var innan vi blivit för långa och fick gå upp till 470. Tvåmansjolle alltså. Jag styrde och syrran gastade.
På något vis gick det ganska bra för oss. Trots allt var det våra hemmavatten och ska sanningen fram var nog just det här seglarlägret lite för lätt för oss. De andra var något år yngre.
Det bar sig inte bättre än att vi vann dagens race varje dag.
Efter avslutningsdagens race, som vi också vann, samlades föräldrar och barn runt resultatlistorna. En pappa sa med en suck;
-Vilka kom tvåa efter Svarta Malin och Blonda Marie idag då?
Båda namnen är klassiska namn i piratvärlden.
Dessvärre, nåja så farligt var det inte, hörde alla vad pappan sa så än idag kallar gamla kompisar mig för Svarta Malin -havens fasa.

High midnight tea at Ghost hotel

Ah så härligt ruskigt och mörkt!

Ett spöklikt sken lyser upp boken jag läser, Gröna handen och andra spökhistorier, i ett annars mörklagt rum. Kedjor rasslar bakom tapeterna. Huvudlöse Herman går runt i korridorerna och ylar. Vinden tjuter utanför fönstret.
På samma spöklika sätt som tidigare år visar sig Pumpkin Town för oss under hela oktober. Årets spökmode finns naturligtvis att få.
Min spökdress däremot är från Augusta Collection och gratis för gruppmedlemmar.
Nu har vi chansen under en hel månad att leva ut vårt nedärvda behov av skräck. Om man inte blir allt för full i skratt. En del Halloweenkostymer är bara för löjeväckande. Men "skratt är också nyttigt".
Häxkvast till Pumpkin Town
Mer fashionabel Pumpavagn till Augusta Collection

-Äntligen Nobelpris!

En "läsbar" författare som fått Nobelpris.
Har vi haft det sen Hemingway?

2013 års Nobelpris litteratur går till en kvinna; Alice Munro!
Alice Munro, född 10 juli 1931 i Wingham, Ontario, är en kanadensisk författare. Sedan debuten 1968 har hon uteslutande publicerat novellsamlingar med den reservationen att hennes andra novellsamling Lives of Girls and Women (1971) av vissa kritiker har betecknats som en roman. Hon har mottagit en rad priser.
Alice Munro har jämförts med de stora novellförfattarna som Anton Tjechov. Många av berättelserna utspelar sig i Huron County, Ontario och skildrar flickor som blivit vuxna och deras förhållande till familjeliv och småstaden som de växt upp i. I senare verk som Kärlek, vänskap, hat är fokus på medelålders och åldrande kvinnor. Typiskt för Munros stil är att huvudpersonerna ofta upplever en slags uppenbarelse som kastar ljus över en viss händelses betydelse. 
På t.ex Bokus finns 125 titlar

-Min bästa tid är nu!

Behövs det verkligen någon bildtext?

Så klart jag inte kan sola naken på en klippa i oktober men varför ska jag det?
Det gjorde jag ju hela sommaren.
Det jag älskar med hösten är att kura skymning, tända brasor, elda stearinljus.
Det blir så mysigt.
I söndags tände jag i braskaminen strax före skymningen. Duschade och tvättade håret. Efter duschen satte jag mig ned framför brasan i morgonrocken medan solen gick ner i havet och skymningen föll utanför. Inga andra ljus än stearinljus.
Satt nog kvar där en dryg timme medan mörkret föll. Mådde så bra.
Viva små nära ting

Gött att vara lite bakom flötet ibland

Vågorna som sakta slår mot pollarna. Ljuset som speglar sig i vågorna.
Friheten från artificiella ljud. Bara vindens sus och vågskvalp. Gött.

Slappna av och sjunka ner i mer eller mindre meditativt tillstånd.
Nu har jag bloggat och babblat på så mycket jag orkat.
-Lite väl utredande och långrandigt tycker nog en del. Svårt att veta eftersom ingen kommenterar. Idag känner jag för ett mer relaxat blogginlägg.
Något "bloggkrig" tänker jag inte blanda mig i.
Alla har fått säga sitt på olika sätt och i olika media så då borde alla vara nöjda.
Själv "skiter jag i vilket" och går och....

-Män får lika mycket stryk som kvinnor!

Vi är lika goda kålsupare av båda könen.

Det häpnadsväckande resultatet har Sahlgrenska Akademien kommit fram till i en intervju-undersökning.
Det har tidigare inte gjorts någon liknande undersökning helt enkelt att frågan; Blir du slagen hemma inte har ställts till män bara till kvinnor.
Mäns våld mot kvinnor ger värre skador på grund av männens större styrka. En genomsnittsman är 30% starkare än en genomsnittskvinna.
I den här undersökningen talar 8% av männen och kvinnorna om att de blir slagna eller utsatta för psykiskt våld regelbundet. I samma undersökning uppger 16% av båda könen att de blivit utsatta för våld eller psykiskt våld i nära relation någon gång.
Undersökningen visar också på en stark ökning i de yngre åldersgrupperna.
-Hjälp finns!
I första livet är Västra Götalandsregionens hemsida  våldinärarelationer.se en bra inkörsport för den som vill veta mer.
I Second Life finns support bl.a på simen Sanctuary of Hope & Recovery

-Apmel blir lätt sjösjuk!

Fakta; I Apmels gallerie står ett shuffleboard.
Fråga: Spelar Apmel eller är det modern konst?

Nej nu gör jag mig skyldig till 
"post hoc ergo propter hoc"
-ett logiskt felslut.

-Jag väntar på att tuppen ska gala så jag får se solen gå upp!

-I Apmels orangeri står ett shuffleboard. Shuffleboard finner man vanligen på större båtar t.ex Danmarksfärjor eller kryssningsfartyg. Om man då drar slutsatsen att "Apmel tycker om att spela shuffleboard men blir lätt sjösjuk" har man blandat ihop begreppen. Lika fel är det att säga "Apmel har inte råd att åka på kryssning så ofta därför köpte han ett shuffleboard att ha hemma". Den enda slutsatsen man med säkerhet kan dra är: "Apmel har ett shuffleboard hemma". Vi kan inte ens säkert veta han spelar. Det kan vara någon annan som spelar eller en present han känner att han måste ha stående framme eller modern konst.
-Varför drar jag in Apmel i detta? Jo han redogör i fredags för statistik från USA som säger att "Second Lifare är mer intuitiva och anlytiska än medelamerikanen".
-Här finns det felkällor. -Man utgår från att alla Second Lifare är amerikaner. Amerikaner i allmänhet står sig slätt i de flesta kunskapsundersökningar jämfört med Europa och Asien. Det är någon promille av amerikanerna som är Second Lifare. Ett statistiskt fel upp eller ner mångtusenfaldigas i den jämförelsen. 
Intuition och analys blir inte bättre än de fakta den bygger på oavsett hur intuitiv och analytisk man är. 

"Gud finns" är nog ett av de uttryck som upprepats flest gånger i välden.
Inte blir det en sanning bara därför att många tror så.
En sanning ska gå att belägga vetenskapligt annars är det ingen sanning

Fakta är att Sverige består av 90% naturområden. Felaktig slutsats; Göteborg består av 90% naturområden. I Göteborg City bor det 2500 inv/kvkm knappast ett naturområde. Sanningen är att Göteborg City är del av de sista 10%.
Ett annat exempel på sammanblandning av orsak och verkan är; 
-Tuppen gal när solen går upp- Alltså går solen upp därför att tuppen gal.
Argumentum ad nauseam - Något blir till en sanning bara för att det upprepats tillräckligt många gånger. Fel, fel fel. En osanning förblir osann även om du får 300.000 träff på Google.
 -Auktoritetstro kan också leda till fel slutsats.

Nu tror du att om du går dit pilarna pekar så kommer du dit du ska.
Helt fel! De här skyltarna är felplacerade eller rättare sagt simarna
i Second Norway är omflyttade så skyltarna visar helt fel väg

Om någon i som du uppfattar överordnad ställning säger till dig att "Så är det" så vill du tro på det. Newbeen i Second Life vill gärna tro att den äldre talar sanning när han/hon säger att -Du måste göra si eller så för att din viewer ska fungera. Efter en tid kommer newbeen att upptäcka att ungefär hälften vet vad de pratar om och ungefär hälften vill göra sig märkvärdig. (egen erfarenhet)
Den vanligaste "auktoriteten" vi kommer i kontakt med är skyltar. Psykologiska experiment har många gånger visat att man kan lura folk att gå alldeles fel väg med hjälp av en skylt.
Länkar:
Apmels blogg :D
NewWorld Notes :D

-Därför älskar vi skräck, blod och död!

Möta en människoätande tvåhövdad jätteorm i det okända mörkret..
Nedärvt i vårt DNA ligger farosignalerna om det farliga mörkret.

Blodet flyter i strida strömmar, zoombies med pumpahuvuden smyger runt i våra trädgårdar och bara väntar att få mörda oss. Förklädda män i svarta kåpor med vita ansiktsmasker tränger sig in i våra hem och styckar vår familj inför dina ögon innan de skär ut dem ur ditt ansikte. Bakbinder dina händer. Blind och oförmögen att röra dig känner du hur någon gör ett litet snitt i din pulsåder. Du känner hur livet droppar bort i takt med att du sakta sakta töms på blod.
Halloweenmånaden är här. Överallt speciellt i den anglosaxiska världen möter vi skräcken med stort skräck.
-Varför gillar vi sådant?
-Varför skrämmer det oss?
Trots att vi medvetet ser hur överdrivet och egentligen hur ganska fånigt det är så kan vi inte låta bli att känna skräck. I större eller mindre grad.
Nu har bl.a en dansk forskare Mathias Clasen undersökt detta. Även om både Freud och Darwin har närmat sig ämnet tidigare.
-Förmågan att bli rädd ligger helt enkelt i vårt DNA.
När våra tidigaste förfäder levde på Afrikas savanner var rädslan en skyddsmekanism. För dem var det livsviktigt att de var förberedda på eventuella attacker från rovdjur och skadedjur. De var tvungna att träna sina reaktioner i stressade situationer, och denna önskan blev lagrad i deras DNA – samma DNA som vi har. När vi tittar på en skräckfilm uppfyller vi denna önskan.
-Vi tränar våra terrorberedskap, säger Mathias Clasen, Institutionen för Estetik och Kommunikation vid Aarhus universitet.
Att bli äcklad av ruttet och sjukdomsskapande kött var en säkerhetsreflexmekanism och man var tvungen att frukta vasstandade djur om man inte ville bli uppäten. Denna rädsla har sedan blivit en del av vårt genetiska material och det är därför vi nu rädda för vampyrer med spetsiga tänder och ruttna zombier, enligt Clasens teori. När vi tittar på en skräckfilm eller läser en skrämmande bok agerar vi alltså ut denna önskan att utöva terrorberedskap.
-Det är faktiskt precis som med andra däggdjursungar som slåss för nöjes skull eftersom det har evolutionär betydelse senare i livet när de kommer att behöva kämpa för att överleva. Vi använder fiktion som en ”känslomässig simulator” för att bredda vår horisont. Skräck och fiktion tränar våra reaktioner på vad som är fruktansvärt och skrämmande, säger Clasen.

Döden håller oss i ett järngrepp.
Symboliserar vår skräck för att inte kunna fly från det farliga.
En livsnödvändighet nedärvd i vårt DNA sen urtiden sätts ur spel.

Det finns kulturella komponenter och han tar Exorcisten som exempel, att den gjordes vid en speciell tidpunkt när vissa specifika problem diskuterades i samhället. Filmen handlar indirekt om det generationsgap som fanns mellan föräldrar och deras barn i början av 1970-talet.
-Mamman tappar greppet om sin dotter, och det är en metafor för andra saker som inträffat i samhället. För att förstå detta behöver vi ha kunskap om den västerländska kulturen på 70-talet, säger han.
Om en dansk, en grönländare, en amerikan och en infödd från New Guinea tittade på Exorcisten så är det inte säkert att alla kulturella nyanser i mor-och- dotter-förhållandet skulle förstås. Men alla skulle bli uppskrämda av en liten flicka som ser läskig ut, snurrar sitt huvud 360 grader och spyr ut ärtsoppa. Det är inte kulturellt bestämt, utan biologiskt, hävdar han.
Skillnaden i graden av Halloweenfirande är ganska markant mellan den anglosaxiska världen, främst England och USA, och här i Norden. Vi saknar Zombies, och pumpamän i vår sagovärld. Hos oss är det troll, häxor, näcken m.fl som står för skräckbilderna. 
-Vi saknar även de faror som urtidsmänniskan stod inför men vår inneboende skräck är densamma. För att vi inte ska "koka över" och fly från allt behöver vi pytsa ut vår skräck i små doser. Se på skräckfilm är ett sätt. Skratta är ett annat. Skräck och skratt ligger mycket närmre varandra än man kan tro.
Samma mekanism får en del av oss att älska att se t.ex kungliga begravningar. En "ställföreträdande avliden" hjälper oss att pytsa ut vår sorg i hanterbara doser.

Nu lägger vi upp ribban! Science Circle träffas i Second Life

Kunskap är makt. Det vet de som är emot att kvinnor utbildar sig.
Men kunskap ska bygga på vetenskaplig grund och stabila fakta.
Vi översköljs dagligen av ovederhäftig kunskap. Därför är massutbildning
även på internet oerhört viktig och för många enda chansen att möta högre
utbildning.

The Science Circle är ett internationellt nätverk av forskare från olika discipliner som samlas två gånger i månaden i SecondLife.
Vid varje möte håller en av dessa "vältränade hjärnor" en kort presentation. Gärna med en obesvarad frågeställning, eller som allmänt säges "ett problem" så vi får en livfull debatt.
Häromdagen diskuterade vi Monty Halls problem. Kort sammanfattat varför man väljer just en dörr av tre och varför man inte väljer om när man fått chansen. Att jag kunde vara med och bidra med ett par inlägg i debatten berodde på att det var en Europa-vänlig tid. Klockan 15.00-16.00.
The Science Circle initierades av ett starkt konsortium; tolv universitet från fyra kontinenter två marina forskningslaboratorier, teknikmuséet Exploratorium och NASA eEducation. 
Nästa möte den 19 oktober handlar om "Det moderna jordbrukets hot mot sötvattensköldpaddor i Australien så det skiter jag i. I min utbildning ingår väldigt väldigt lite om sköldpaddor och jordbruk så jag kan nog inte bidra till debatten på något värdefullt sätt.
Debatten den 5 november låter mer spännande; Producing Virtually Speaking Science'. Ett ämne som kan passa våra Machinima-skapande vänner.
-För mycket hjärna här inne!

Du behöver motion för att din kropp och din hjärna ska fungera väl.
Hjärnan behöver också motion för att fungera väl.

Var på gym i Second Life och mötte där en av ledarna för Science Circle och vi hade en intressant diskussion. En del uppfattade tydligen den som för invecklad och tröttande.
Men jag hävdar att det finns inga dumma människor - bara otränade hjärnor.
Är man van att bara välja mellan kallt och varmt vatten och någon föreslår ljummet vatten ställs man naturligtvis inför en ny frågeställning men när man löst ekvationen har man lärt sig något nytt och eller en ny infallsvinkel på en gammal fråga.
Hjärnan måste tränas för att funka bra. Studier visar att korsordslösande äldre blir dementa senare. -Svårare är det inte.
Bara att då och då tänka annorlunda våga gå utanför ramarna.
Bra hjärngympa är att lyssna på andra som tänker annorlunda och tänker stort. Vill du lyssna på diskussionerna finns Science Circle på STEM Island. Det finns mycket kunskap att få på simen STEM Island även om ingen är där.
Diskussionen ord för ord finns att hämta hem som pdf här
Länk till Exploratorium
Länk till Science Circle hemsida

Lucky chair! Här kommer jag!

Där står lyckobringarna på rad. W,L,A,E men om en minut byter L
och om två minuter byter A då kanske mitt S kommer fram.
Redan när rätt bokstav kommer fram får man vinstkänsla.

Ni känner igen känslan. När man köpt en trisslott eller lämnat in sitt stryktips eller Lottokupong.
Hur rationell man än är kan man inte låta bli att smaka på rikedomen i förtid.
-Drömvinsten 169 miljoner! 
-Sommarhus på Rivieran, ny kaffekokare, hyra en privatjet flyga till Paris och shoppa istället för att ta bilen in till Göteborg. Väl i Paris väntar en elegant limo med chaufför och butler på dig. -Du bara pekar på de allra finaste kläderna och butlern bär dem...
Så tar man då och kollar sin Lottokupong - 4 rätt och ett tillägg. 175.000 hade alla rätt och får 11 kronor var.
Trisslotten då..skrapa en...skrapa två..skrapa tre... Hurra! -En ny lott.
Av samma anledning så testade jag Lucky chairs idag. Sökte efter just det och tepeade mig fram en halvtimme.
Och...?
-Jag vann!!! Yippie! Eller.....not.
 Varför spelar man då?
Man vet ju att det alltid är "någon annan" som vinner.
I sin oskyldigaste form är det rent tidsfördriv. Man talar om ”the leisure gambler”.  Denne kan lika gärna läsa en bok eller sitta på ett kafé och samtala. En social grej helt enkelt. De pengar han satsar på spel ser han som inträdesbiljett jämförbart med att gå på bio eller Liseberg.

Vann ett hår! Att fylla papperskorgen med.
Inte är det jag. Nä fy! Men ändå en vinst.

Andra teorier pekar på att spelandet beror på social frustration. Man kanske bor i ett väldigt fint område och har en väldigt fin bil precis som grannarna men inte deras inkomster. Skulderna hopar sig och man lever på falukorv och makaroner till vardags. Då upplevs spelandet som sista halmstrået.
För en del uppfyller spelandet behovet av spänning och omväxling i tillvaron. I spelandet befinner man sig i nuet. Dåtid och framtid blir betydelselösa liksom det egna jaget.
Den typ av spelare som är mest i farozonen för beroende är de som får en kick av att spela.
De precis som alla andra missbrukare kommer att söka fler och fler sådana kickar och starkare och starkare och därmed spela mer och mer och satsa vildare och vildare.
För denna grupp har det egentligen ingen betydelse vad de missbrukar. Problematiken är densamma vare sig det gäller sprit, tobak,knark, mat, sex eller vad som helst. Vilket det blir är en ren slump precis som spel.
Sjöfn
typical leisure gambler

Den "porriga" Victorianska eran eller ser jag vad jag vill se?

Är utsikten fylld av sexuella symboler?
Lampstolpen en fallos med ett kvinnobröst överst?
Kollonerna är de phallossymboler?

Den Victorianska eran som återges i Second Life hos våra steampunksimar och rollspel anses som en oerhört pryd tid.
Ve den som på något sätt försökte antyda att sexualitet över huvud taget fanns.
Det var bara läkare som fick "känna till" sådana saker. Förutom herrar förstås fast då bara i de s.k. herrummen. Där florerade franska kort och mustiga berättelser i bokform.
Alla tider har sin symbolik.
I efterhand har man letat sexuella symboler i arkitektur, möbelkonst, tapeter osv.
Den vanligaste formen var den som anses föreställa ett stiliserat kvinnobröst med bröstvårta och allt.

Vad ser du här?
Ett runt mysigt kvinnobröst med eregerad bröstvårta?

Den formen återfinns i ringknappar, taklampor, i strömbrytare, i tapetmönster osv,
Stolsben formas att på ett givetvis diskret sätt att likna kurviga kvinnoben som annars är effektivt dolda av de långa kjolarna.
En så till synes moralisk tid måste ha kokat av sexuell frustration.
De många barnen, ofta 7-10 stycken, i familjerna ger ju en fingervisning om att det inte var något fel på  sexualdriften ens under Victorias tid.
Victoria själv hade nio barn så hon och Albert lär väl ha skuttat i säng lite då och då.
Men ser jag med öppna ögon?

Förväntar man sig att mina ben under kjolen
ska se ut som bordsbenen?

Jag är sexualforskare, jag ammar mitt barn.
Det finns en risk att jag ser det jag vill se. Att jag är påverkad av min värld. Av mina värderingar.
Det är en mänsklig egenskap att bygga en hypotes, t.ex Sjöfn är jobbig.
Går man ut med den föreställningen och söker kommer man med säkerhet att hitta tusen belägg för den saken och skapa en inre bild av "jobbiga Sjöfn".
Går man däremot ut med den öppna frågan "hurdan är Sjöfn" kan man få helt andra svar. Förutsättningslöst se på alla kända fakta.
Som forskare är det nödvändigt att lägga bort sina inneboende värderingar. Inte helt enkelt eftersom vi människor snabbt bildar oss en uppfattning om andra.
-Du har 15 sekunder på dig att göra ett bra intryck vid första mötet.
Ett uttryck som stämmer väl.
-Det är väldigt lätt att snabbt bilda sig en uppfattning om någon men oerhört svårt att få någon att ändra uppfattning om en.

Fruktbarhetsgudinna?
Hur tolkar man annars bilden av en kvinna med ett träd framför magen

-Även på den politiska arenan ser man makthavare som "ser världen som de vill att den ska vara" istället för att "se världen som den är".
Att bygga sig en falsk självbild och
verklighets uppfattning är allt för lätt men oerhört farligt.
Förr eller senare spricker bilden och man själv rasar ihop precis som den Victorianska eran rasade ihop och byttes mot de glada 20-talet. Då pendeln slog över åt andra hållet.
Sjöfn