-När någon dör eller det händer någon annan omtumlande händelse stannar världen upp ett tag.
Så ska det vara, vi måste få tid att sörja våra döda.
Men sen måste vi gå vidare, våra kära avlidna tyckte ju om oss det sista de ville var att göra oss ledsna.
Istället ville de att vi skulle ta med oss det de har lärt oss och givit oss och bygga en bättre värld för kommande generationer.Vi har alla gett ett tyst löfte till dem att hålla kretsloppet igång.
-Nu gryr en ny dag, hand i hand går vi vidare och bygger en bättre värld full av kärlek. -Häng på!
Det är bara den sörjande som bestämmer när det är "dags att gå vidare".
SvaraRaderaOmgivningen kan måhända tröttna och tycka att nu får det fan vara nog med detta ältande av det förgångna, men ingen, absolut ingen, kan ta sig rätten att meddela någon annan när de borde vara färdiga med sin bearbetning av sorgen, när processen rimligtvis borde vara över.
Visst kan den som sörjer fastna i processen ibland, men låt dem göra det då. I sinom tid går de flesta vidare på ett eller annat sätt, men det finns inget schema och ett schema gäller inte alla.
-Nu tolkar du fritt så negativt det bara går.
SvaraRaderaRL-Jag har framtidstron kvar fast jag var i Oslo och jobbade där närmre en vecka. RL-Sjöfn var där lyssnade på sörjande, talade med dem, kramade dem. Vi har ett klart behov att gå vidare. Jag försöker förmedla hur jag upplever den gåva i form av samhörighet och framtidstro, kamplust emot våldet och för demokratin jag fått av det norska folket.
Jag "tar mig ingen rätt" jag "förmedlar mina och många andras känslor".
Att du väljer att bli sårad är ditt eget val, men om du läser texten en gång till sakta så du läser vad jag skrivit så kanske du får en annan uppfattning. Jag har fler läsare än Bock McMillan jag skriver för och till dem alla.
För övrigt hör det till svensk flaggsed att när begravningen/minnesstunden är över ska flaggan hissas i topp och vara i topp till solens nergång - ett tecken på att "nu går vi vidare".
Glada tillrop kan man inte få för många här i livet.
Ja, Vanadis Falconer, du har rätt jag överreagerade.
SvaraRadera-Tack Bock, det är fullt förståeligt och jag tål det.
SvaraRadera-Jag tycker det vore synd om den kraft 25 miljoner nordbor besitter och den vilja alla uttalat för att bygga en bättre värld förbleknade utan att bli till nytta.
Jag håller med Bock i hans första kommentar här.
SvaraRaderaDå säger jag samma sak till dig; Läs en gång till! Och läs som jag skrivet.
SvaraRaderaFör tusan; jag skriver som jag upplever saker.
Hela det norska RL-samhället med Jens Stoltenberg i spetsen säger samma sak; -Låt oss gå vidare stärkta ur det här! Tillsammans kan vi bygga en bättre värld.
Ni framställer ju mig som årets ragata; "-Utgå verkställ med språng." -Gör som ni vill-vända det negativa till en positiv kraft eller vältra sig i självömkan i all evighet -det är den resandes ensak. Jag använder idrottskvinnans metod att ur nederlag lära gå vidare och förbereda nästa seger. Nu gäller det vår frihet vår demokrati.
Ni misstolkar varenda ord. Jag tycker jag skrivit en ganska finstämt inlägg om hur vi kan gå vidare stärkta ur eländes elände och besegra ondskan tillsammans.
Den gamla tidningssanningen stämmer uppenbarligen än: -Skriver man om en synål blir en enögd förbannad!
Håller med Vanadis. Att människor dött är naturligvis tråkigt, trots allt berör det bara något tusental människor direkt, men dels var det ganska få för att vara ett katastroftillstånd. En flygolycka tar fler liv.
SvaraRadera-Det viktiga är angreppet på norsk demokrati. Breivik ville "utrota" de som inte tyckte som han. Han vill fortfarande få regeringen att avgå för att han ska tala.
Nu, just nu inte om ett halvår, kan vi ta vara på enigheten mot våld och känslan av att vilja bygga en bättre värld - precis det som flickan som skrev versen menade; -Hur mycket kärlek kan vi inte visa tillsammans. -Det berör 25 miljoner människor bara i Norden och många många fler i andra länder.