Tjock, fet, ensam och ful i jul? Var gärna det men lär dig tycka om det

Att lyssna på någon som vill prata är gratis och ofta givande

En vän kom till mig och våndades inför julen.
-Jag känner mig så ensam, fet och ful när det blir jul!
Tänkte en stund på vad jag skulle svara på det.
-Berätta för mig exakt vad du känner just nu svarade jag.
-Jag känner oro för att sitta ensam på julafton..
-Nej jag vill inte veta hur du kommer att känna dig sen jag vill veta vad du känner och upplever just nu.
-Sitter du bekvämt?
-Ja..
-Fryser du?
-Nej...
-Kaffet och bullen smakar det bra?
-Ja..
-Är det någon som är otrevlig emot dig?
-Nej..
-Du mår alltså ganska bra just nu eller hur?
-Ja, jag har inget att klaga på..
Du har just lärt dig vad mindfulness går ut på. Att fånga ögonblicket som det är just nu. Att njuta av stunden utan att gräma sig för det som varit eller oroa sig för det som kanske kommer.
-När de dömande tankarna kommer så iakttag dem utan att döma eller försöka förändra. Ge inte de negativa tankarna din energi.
På det sättet kan du successivt ta dig ur det negativa  kraftfältet du befinner dig i, så länge du tror att du är dina tankar och att de har något viktigt att säga dig.
Gör det till en vana att iaktta dina tankar utan att försöka förändra eller döma dem. Hur kan en röst vara pålitlig som säger att du eller någon annan är värdelös, eller att något som faktiskt har hänt inte borde ha inträffat? Det är ju omöjligt! Det finns inte större anledning att ta rösten på allvar än om det var en papegoja som pratade vid din axel.
När du fullt ut förstår det, har du lösgjort dig från det kraftfält som dina tankar utgör. Successivt märker du att de släpper taget om dig, strömmen av tankar sinar men innehållet blir mer livsbejakande.
Möt dina känslor som en vän. Se det som att du har dig själv på besök från din barndom. Bestäm dig för att ta barnet (känslan) i famnen och stanna hos det så länge din närvaro behövs. Om du avvisar känslan avvisar du barnets smärta – det är vad som har hänt. Det har lämnat en rest som du behöver ta hand om. Om du trycker undan känslan eller tror att någon annan är orsak till den, återvinns den.
Låt din medvetna närvaro lösa upp känslan genom att fokusera på hur det känns rent fysiskt i kroppen. Andas lugnt. Sitt kvar. Försök så många gånger som det behövs! Du märker att du lyckas när du accepterar känslan och inte vill förändra den. Då förändras den av sig själv…
-Jag brukar se mig själv som ett äpple.

Hur mycket av äpplet du än äter så finns kärnhuset kvar

Inuti äpplet finns ett kärnhus.
Det är oföränderligt, skalet kan bli rynkigt och fruktköttet torka men kärnhuset är kvar och livskraftigt vad som än händer för att kunna växa upp till nya äppleträd.
Om fruktköttet är allt annat, kläder, bostad, arbete, vänner osv.
Vad du än tar bort av allt detta så är ändå kärnhuset/du, intakt och oförstört.
Likadant med dig, hur fruktköttet ser ut gör inte dig varken sämre eller bättre.
Det goda och det viktiga finns inuti dig och påverkas inte av yttre ting.