Gott Nytt År 2015

Inte min vardag. Men vardag för miljoner krigsoffer.
Därför vill jag sträcka dem en hjälpande hand.
(typsnittet heter Beirut -gissa varför)

För egen del ser 2015 ut att bli ett bra år.
Jag börjar jobba igen måndag efter 13-dagen.
Ska bli skönt att komma igång igen.
Jag är ju privilegierad nog att ha ett jobba att komma tillbaka till.
I augusti ska barnen skolas in på dagis och från och med september kommer vi att få full lön igen.
Skönt det är inte många som får 80% av sin ordinarie lön i föräldrapeng, bara de riktigt lågavlönade.
Däremot tycker jag det är fel att vi, jag och Pip-Larsson ska få barnbidrag.
Barnbidraget borde ökas för dem som har låga inkomster och minskas eller helt tas bort för de med högre inkomster. Därför får Rädda Barnen och Barncancerfonden en del av vårt barnbidrag.
Ingen kommer att skjuta på mig. Ingen kommer att bomba mitt hem. El och vatten kommer att fungera om vanligt. Kommunikationer likaså eller om statsmakterna håller vad de lovat ännu bättre.
Däremot vill jag tänka på de mammor i krigshärjade delar av världen som kämpar stenhårt för att ge sina barn mat och vatten för dagen.
Kämpar för att ge dem ett nytt tak över huvudet eftersom det gamla sprängdes i bitar av en missil i natt.
Deras verklighet är så långt ifrån min, från vår, som man bara kan komma.
Som västkustbo är det naturligt för mig att om jag kan hjälpa den som är i sjönöd.
Flera gånger har jag med min lilla båt och lilla utombordare sakta men säkert bogserat lyxbåtar med motorstopp i säkerhet.
Den hjälpsamheten vill jag även sträcka ut till krigets offer och tillönska alla ett fredligt 2015