måndag 15 december 2014

-Ge dig på mig om du tycker illa om mig
men låt mina vänner vara i fred!

Vill du mig något så får du allt lov att mötas öga mot öga in world
Någon tycker inte om mig.
Därför slår de på mina vänner.
Inget nytt fenomen i Second Life. Jag har sett samma mönster i många år.
Först när Tina tvingades bort från Swedish Orientation och när hon inte orkade med att fortsätta blogga utan stängde butiken.
De som med minsta antydan kunde räknas till "Tinas vänner", det kunde räcka med en eller ett par kontakter med Tina, blev mobbade och utfrysta av det andra laget "Tinas ovänner".
-Vad Tina hade gjort för ont?
-Ingen aning egentligen men i såna här fall spelar det mindre roll.
Det enda jag kan tänka mig är att hon tog plats.
Som mångårig SL-bloggare var hon ju inte direkt osynlig.
Det hela fick rent otäcka proportioner. Den klart uttalade ambitionen var att "Tina Pet-Girl ska krossas".
Även jag fick en redig släng av sleven.
Innan jag öppnade eget gjorde jag några gästinlägg i Tinas blogg. Efteråt kan det tyckas vara helt idiotiskt otaktiskt gjort. Jag var helt ny i SL och hade ingen aning om att det fanns motsättningar i nordiska SL. De syntes inte så lätt med blotta ögat.
Jag blev beskylld för att vara Tinas alt, sen blev jag beskylld för att vara alt till en massa andra även ur motsatta lägret. Alla var så trevliga och välkomnande emot mig. I början.
Nu upprepas historien eller ska vi säga att den flammar upp igen från att ha varit på sparlåga ett tag.
Den följer exakt samma mönster och är uppbyggd på samma sätt.
Det sitter en "gudfader" i bakgrunden och eldar på sina trupper.
Hen manipulerar sitt fotfolk efter känt maffiamönster. Gör dem tjänster och är tillsynes oerhört vänlig. De upplever aldrig hen som en gudfader. Tvärtom.
I all sin vänlighet planterar gudfadern sina tankar och idéer bit för bit hos sitt fotfolk.
Det vanligaste i Second Life är att påstå att någon har en massa altar.
Vilket för min del innebär att så gott som alla som börjat i Second Life efter 23 februari 2010 är mina altar. En matematisk omöjlighet. Det skulle betyda att jag skulle få sitta 128 timmar om dygnet och manövrera avatarer.
Typiskt i såna här fall är att gudfadern noggrant bortser från alla fakta som motsäger den uppsatta tesen.
Obetydliga fakta som att man kommer från västra Sverige sätts upp som misstänkta likheter.
Att så gott som samtliga avatarer äldre än sex sju år är ifrån Stockholmsområdet utgör däremot ingen likhet enligt gudfadern.
Obetydliga fakta som att Kista med omnejd var först med bredband, vilket krävs för Second Life, medan Västra Götaland och Halland delvis fick vänta lite. Bredband och fiberkablar lades ner i samma takt som motorvägarna E6, E45, R44 och dubbelspåret Göteborg-Öxnered byggdes så därför fick vi vänta lite bortser man från.
Vad som driver en gudfader till sitt beteende är väl lite varierande men någon form av psykos.
Har gjort så många reportage från t.ex kvinnojourer att jag känner igen mönstret från deras berättelser.
-Nu är du, gudfadern, inringad med hjälp av mina vänners iakttagelser var det inte så svårt att lägga ihop två och två.
Stängd kommentarsfunktion
Jag har stäng av kommentarsfunktionen på just det här specifika inlägget, alla andra går att kommentera, av två skäl.
1. Det är meningslöst att ha det öppet - Du, eller dina ombud kommer ändå bara att säga "gör dig inte till offer", "du är nojig" o.s.v. I din profil ingår, enligt sakkunskapen, en självuppfattning som ofelbar. Vad du än gör som inte uppskattas av andra är det någon annans fel -vanligtvis mitt.
2. Eftersom jag vet vem du till visshet gränsande sannolikhet är vill jag tvinga fram dig i ljuset.
Vill du säga mig något får du göra det öga mot öga in world.
Inte gömma dig i en anonym kommentarsruta och spy din galla över mig, själv eller genom ombud.
-Kom an, se mig i ögonen och tala om vad som är så fel men låt mina vänner vara ifred.
-Jag lovar att du kommer att få svar på tal så öronen brinner upp på dig.