Då tänker jag på choklad

Satte mig här på Pixel Bean Coffehouse och chattade lite.
Först kändes det lite som repris på reprisen.
Men då började jag i tanken proppa i mig en chokladask och glädjen återkom

-Är det du älskat att göra inte lika roligt längre?
-Lura hjärnan att få tillbaka kicken igen.
Alla har säkert lagt märke till det någon gång.
Speciellt nyblivna motionärer lägger märke till fenomenet.
I början är det lite motigt att komma igång med sin löprunda. Men efter någon vecka blir det ett behov. Du mår bättre och bättre för varje gång du springer. Till en dag då det bara känns "bara". Kicken av dopamin uteblir plötsligen.
Hjärnforskare har kommit fram till att dopaminreceptorerna blir fler och fler ju oftare du belönar dig, t.ex genom att få ta ut dig och svettas rejält på en löprunda.
Det är skälet till att beroende av t.ex tobak, sprit, droger, mat, motion eller vad man nu använder för att få sin kick stegras hela tiden så du behöver mer och mer av "din drog" för att få samma lyckokänsla.
Nu har man gjort experiment där försökspersonerna fått tänka på choklad medan de utövar löpning.
-Återskapa känslan av hur du sliter plasten av din Alladinask, hur du förväntansfullt väljer bland chokladbitarna. Hur du stoppar in en i munnen och upplever den där härliga känslan när chokladen smälter i munnen.
På så sätt har de förut lätt uttråkade försökspersonerna återfått lyckoruset igen.
PS Som kalorifritt alternativ kan man ta Selleri DS