Gott Nytt År 2015

Inte min vardag. Men vardag för miljoner krigsoffer.
Därför vill jag sträcka dem en hjälpande hand.
(typsnittet heter Beirut -gissa varför)

För egen del ser 2015 ut att bli ett bra år.
Jag börjar jobba igen måndag efter 13-dagen.
Ska bli skönt att komma igång igen.
Jag är ju privilegierad nog att ha ett jobba att komma tillbaka till.
I augusti ska barnen skolas in på dagis och från och med september kommer vi att få full lön igen.
Skönt det är inte många som får 80% av sin ordinarie lön i föräldrapeng, bara de riktigt lågavlönade.
Däremot tycker jag det är fel att vi, jag och Pip-Larsson ska få barnbidrag.
Barnbidraget borde ökas för dem som har låga inkomster och minskas eller helt tas bort för de med högre inkomster. Därför får Rädda Barnen och Barncancerfonden en del av vårt barnbidrag.
Ingen kommer att skjuta på mig. Ingen kommer att bomba mitt hem. El och vatten kommer att fungera om vanligt. Kommunikationer likaså eller om statsmakterna håller vad de lovat ännu bättre.
Däremot vill jag tänka på de mammor i krigshärjade delar av världen som kämpar stenhårt för att ge sina barn mat och vatten för dagen.
Kämpar för att ge dem ett nytt tak över huvudet eftersom det gamla sprängdes i bitar av en missil i natt.
Deras verklighet är så långt ifrån min, från vår, som man bara kan komma.
Som västkustbo är det naturligt för mig att om jag kan hjälpa den som är i sjönöd.
Flera gånger har jag med min lilla båt och lilla utombordare sakta men säkert bogserat lyxbåtar med motorstopp i säkerhet.
Den hjälpsamheten vill jag även sträcka ut till krigets offer och tillönska alla ett fredligt 2015

Då tänker jag på choklad

Satte mig här på Pixel Bean Coffehouse och chattade lite.
Först kändes det lite som repris på reprisen.
Men då började jag i tanken proppa i mig en chokladask och glädjen återkom

-Är det du älskat att göra inte lika roligt längre?
-Lura hjärnan att få tillbaka kicken igen.
Alla har säkert lagt märke till det någon gång.
Speciellt nyblivna motionärer lägger märke till fenomenet.
I början är det lite motigt att komma igång med sin löprunda. Men efter någon vecka blir det ett behov. Du mår bättre och bättre för varje gång du springer. Till en dag då det bara känns "bara". Kicken av dopamin uteblir plötsligen.
Hjärnforskare har kommit fram till att dopaminreceptorerna blir fler och fler ju oftare du belönar dig, t.ex genom att få ta ut dig och svettas rejält på en löprunda.
Det är skälet till att beroende av t.ex tobak, sprit, droger, mat, motion eller vad man nu använder för att få sin kick stegras hela tiden så du behöver mer och mer av "din drog" för att få samma lyckokänsla.
Nu har man gjort experiment där försökspersonerna fått tänka på choklad medan de utövar löpning.
-Återskapa känslan av hur du sliter plasten av din Alladinask, hur du förväntansfullt väljer bland chokladbitarna. Hur du stoppar in en i munnen och upplever den där härliga känslan när chokladen smälter i munnen.
På så sätt har de förut lätt uttråkade försökspersonerna återfått lyckoruset igen.
PS Som kalorifritt alternativ kan man ta Selleri DS

Har du något jularrangemang? Skriv ner det i kommentarer!

Spontanfest på julmarknaden i Second Norway 2013-Blev jättekäckt

Har du någon form av jularrangemang?
Många sitter ensamma på jul.
Två ensamma som möts blir en tvåsamhet o.s.v
Har du något du vill bjuda in fler till så skriv gärna "när, var, hur" i en kommentar till det här inlägget.
Behöver inte vara något märkvärdigt och storslaget.
-Jag sitter "slurl" och fikar vill du prata bort en stund? är mer än tillräckligt.
Alla får skriva.

Bloggen tar jullov

Nu tar jag jullov från bloggandet.
Kommer åter efter 13:e.
Kunde inte motstå bilden på Pluto.
Det är en kär bekant på julafton.
Kalle Ankas Jul är det närmaste en vit jul vi kommer i de här trakterna.
Må så gott!

Tjock, fet, ensam och ful i jul? Var gärna det men lär dig tycka om det

Att lyssna på någon som vill prata är gratis och ofta givande

En vän kom till mig och våndades inför julen.
-Jag känner mig så ensam, fet och ful när det blir jul!
Tänkte en stund på vad jag skulle svara på det.
-Berätta för mig exakt vad du känner just nu svarade jag.
-Jag känner oro för att sitta ensam på julafton..
-Nej jag vill inte veta hur du kommer att känna dig sen jag vill veta vad du känner och upplever just nu.
-Sitter du bekvämt?
-Ja..
-Fryser du?
-Nej...
-Kaffet och bullen smakar det bra?
-Ja..
-Är det någon som är otrevlig emot dig?
-Nej..
-Du mår alltså ganska bra just nu eller hur?
-Ja, jag har inget att klaga på..
Du har just lärt dig vad mindfulness går ut på. Att fånga ögonblicket som det är just nu. Att njuta av stunden utan att gräma sig för det som varit eller oroa sig för det som kanske kommer.
-När de dömande tankarna kommer så iakttag dem utan att döma eller försöka förändra. Ge inte de negativa tankarna din energi.
På det sättet kan du successivt ta dig ur det negativa  kraftfältet du befinner dig i, så länge du tror att du är dina tankar och att de har något viktigt att säga dig.
Gör det till en vana att iaktta dina tankar utan att försöka förändra eller döma dem. Hur kan en röst vara pålitlig som säger att du eller någon annan är värdelös, eller att något som faktiskt har hänt inte borde ha inträffat? Det är ju omöjligt! Det finns inte större anledning att ta rösten på allvar än om det var en papegoja som pratade vid din axel.
När du fullt ut förstår det, har du lösgjort dig från det kraftfält som dina tankar utgör. Successivt märker du att de släpper taget om dig, strömmen av tankar sinar men innehållet blir mer livsbejakande.
Möt dina känslor som en vän. Se det som att du har dig själv på besök från din barndom. Bestäm dig för att ta barnet (känslan) i famnen och stanna hos det så länge din närvaro behövs. Om du avvisar känslan avvisar du barnets smärta – det är vad som har hänt. Det har lämnat en rest som du behöver ta hand om. Om du trycker undan känslan eller tror att någon annan är orsak till den, återvinns den.
Låt din medvetna närvaro lösa upp känslan genom att fokusera på hur det känns rent fysiskt i kroppen. Andas lugnt. Sitt kvar. Försök så många gånger som det behövs! Du märker att du lyckas när du accepterar känslan och inte vill förändra den. Då förändras den av sig själv…
-Jag brukar se mig själv som ett äpple.

Hur mycket av äpplet du än äter så finns kärnhuset kvar

Inuti äpplet finns ett kärnhus.
Det är oföränderligt, skalet kan bli rynkigt och fruktköttet torka men kärnhuset är kvar och livskraftigt vad som än händer för att kunna växa upp till nya äppleträd.
Om fruktköttet är allt annat, kläder, bostad, arbete, vänner osv.
Vad du än tar bort av allt detta så är ändå kärnhuset/du, intakt och oförstört.
Likadant med dig, hur fruktköttet ser ut gör inte dig varken sämre eller bättre.
Det goda och det viktiga finns inuti dig och påverkas inte av yttre ting.

God Jul och Gott nytt år

Vill passa på att tacka för alla fina julkort ni skickat till mig
Det värmer hjärtat att någon ansträngt sig och tänkt på mig

-Mamma,
-Tomten ha gröt!
Sa Hnoss bestämt med händerna i sidorna.
Tänk vad en liten barnamun kan förvåna en ändå.
Vi har aldrig pratat om att ställa ut gröt till Tomten på jul här hemma så det måste vara något hon snappat upp på dagis.
Enligt CH såg hon lika bestämd ut som sin mor så jag får väl leta upp en gammal tallrik och sked till Tomten också när vi gör gröt

Skapa dig frisk

Man har med datortomografi undersökt vad som sker i hjärnan
när man dansar Tango och funnit 2/4-dels takten vara mycket välgörande.
Någon Tango-Apmel såg jag däremot inte till.

"Skapa dig inte sjuk" var ett uttryck som morföräldra-generationen svängde sig med  när någon var nedstämd eller extraordinärt upprörd.
Vetgiriga lilla jag, i barnaåren, funderade mycket på vad de menade och en dag kröp jag upp i morfars knä och frågade honom:
-Om man kan skapa sig sjuk morfar, då måste man väl kunna skapa sig frisk också?
-Ja du lilla Sjöfn, det har du nog alldeles rätt i. Finns det en kraft åt ena hållet så ska det finnas en lika stor kraft åt andra hållet, det har Newton sagt!
Nu är det bevisat att morfar hade rätt.
Att kultur gör oss friskare är numera vetenskapligt bevisat.
Dels genom skapandet i sig men också genom att konsumera kultur.
Lyssna till musik, se på tavlor -om man tar sig tid nog, läsa böcker.
Allt detta gör inte bara den redan friske mer harmonisk utan försenar Alzheimer och Parkinsson att bryta ut. Dans och musik har en bevisad positiv verkan på de som redan insjuknat.
Musikterapi har visat sig kunna dämpa problemen vid schizofreni och depressioner, och norska forskare har visat att musikterapier också kan förbättra situationen vid störningar i autismspektrat.

Skapande är lika effektivt som meditation eller piller.
Det behöver inte vara så här avancerat.
Ett paket modellera eller en penna och ett papper att rita på räcker

Musikträning stärker barns arbetsminne, som spelar en stor roll för många sorters inlärning. Det har nu visats av en grupp svenska forskare med professor Torkel Klingberg i spetsen. Därigenom har vi fått klart för oss att det inte bara finns ett statistiskt samband mellan musikträning och god förmåga att lära sig, utan ett orsakssamband. Och vi har blivit lite klokare kring vad det sambandet beror på.
-Ha där fick du morsan!
När jag och syrran bodde hemma och pluggade läxor satte vi alltid på musik medan vi gjorde läxorna, antingen radion eller en CD.
Morsan tyckte alltid att vi skulle stänga av radion för att kunna koncentrera oss bättre. Så länge vi hade bra betyg i skolan lät hon oss hållas.
Nu är det bevisat att vi hade rätt och morsan fel.
Vill du göra en enkel test för att bevisa att jag har rätt?
-Nästa gång du känner dig stressad eller nedstämd, vissla eller sjung en stump och känn efter om du inte känner dig bättre efter någon eller några minuter.
Hjärnan är fantastisk men den har lite "ofullkomligheter".
Man kan in hispa och musicera samtidigt.
Vilket man kan se som en väldigt bra ofullkomlighet.

Mer att läsa för den vetgirige:
Den kulturella hjärnan, en lättläst sammanställning av dagens forskning

En riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år

Verkar som jag är först med julkort i år.
Gillar att avverka uppgifter systematiskt och inte vara ut i sista minuten.
Min förhoppning är att alla får en härligt avslappnad jul och ett framgångsrikt 2015.
Det blir jul även om inte allt är perfekt enligt handboken.
Den sortens jular finns ändå bara på TV och i romaner.
Glädjen att få vara tillsammans är ändå det viktigaste för mig.
Stänger du av mobilen blir jag ännu gladare.

-Ge dig på mig om du tycker illa om mig men låt mina vänner vara i fred!

Vill du mig något så får du allt lov att mötas öga mot öga in world

Någon tycker inte om mig.
Därför slår de på mina vänner.
Inget nytt fenomen i Second Life. Jag har sett samma mönster i många år.
Först när Tina tvingades bort från Swedish Orientation och när hon inte orkade med att fortsätta blogga utan stängde butiken.
De som med minsta antydan kunde räknas till "Tinas vänner", det kunde räcka med en eller ett par kontakter med Tina, blev mobbade och utfrysta av det andra laget "Tinas ovänner".
-Vad Tina hade gjort för ont?
-Ingen aning egentligen men i såna här fall spelar det mindre roll.
Det enda jag kan tänka mig är att hon tog plats.
Som mångårig SL-bloggare var hon ju inte direkt osynlig.
Det hela fick rent otäcka proportioner. Den klart uttalade ambitionen var att "Tina Pet-Girl ska krossas".
Även jag fick en redig släng av sleven.
Innan jag öppnade eget gjorde jag några gästinlägg i Tinas blogg. Efteråt kan det tyckas vara helt idiotiskt otaktiskt gjort. Jag var helt ny i SL och hade ingen aning om att det fanns motsättningar i nordiska SL. De syntes inte så lätt med blotta ögat.
Jag blev beskylld för att vara Tinas alt, sen blev jag beskylld för att vara alt till en massa andra även ur motsatta lägret. Alla var så trevliga och välkomnande emot mig. I början.
Nu upprepas historien eller ska vi säga att den flammar upp igen från att ha varit på sparlåga ett tag.
Den följer exakt samma mönster och är uppbyggd på samma sätt.
Det sitter en "gudfader" i bakgrunden och eldar på sina trupper.
Hen manipulerar sitt fotfolk efter känt maffiamönster. Gör dem tjänster och är tillsynes oerhört vänlig. De upplever aldrig hen som en gudfader. Tvärtom.
I all sin vänlighet planterar gudfadern sina tankar och idéer bit för bit hos sitt fotfolk.
Det vanligaste i Second Life är att påstå att någon har en massa altar.
Vilket för min del innebär att så gott som alla som börjat i Second Life efter 23 februari 2010 är mina altar. En matematisk omöjlighet. Det skulle betyda att jag skulle få sitta 128 timmar om dygnet och manövrera avatarer.
Typiskt i såna här fall är att gudfadern noggrant bortser från alla fakta som motsäger den uppsatta tesen.
Obetydliga fakta som att man kommer från västra Sverige sätts upp som misstänkta likheter.
Att så gott som samtliga avatarer äldre än sex sju år är ifrån Stockholmsområdet utgör däremot ingen likhet enligt gudfadern.
Obetydliga fakta som att Kista med omnejd var först med bredband, vilket krävs för Second Life, medan Västra Götaland och Halland delvis fick vänta lite. Bredband och fiberkablar lades ner i samma takt som motorvägarna E6, E45, R44 och dubbelspåret Göteborg-Öxnered byggdes så därför fick vi vänta lite bortser man från.
Vad som driver en gudfader till sitt beteende är väl lite varierande men någon form av psykos.
Har gjort så många reportage från t.ex kvinnojourer att jag känner igen mönstret från deras berättelser.
-Nu är du, gudfadern, inringad med hjälp av mina vänners iakttagelser var det inte så svårt att lägga ihop två och två.
Stängd kommentarsfunktion
Jag har stäng av kommentarsfunktionen på just det här specifika inlägget, alla andra går att kommentera, av två skäl.
1. Det är meningslöst att ha det öppet - Du, eller dina ombud kommer ändå bara att säga "gör dig inte till offer", "du är nojig" o.s.v. I din profil ingår, enligt sakkunskapen, en självuppfattning som ofelbar. Vad du än gör som inte uppskattas av andra är det någon annans fel -vanligtvis mitt.
2. Eftersom jag vet vem du till visshet gränsande sannolikhet är vill jag tvinga fram dig i ljuset.
Vill du säga mig något får du göra det öga mot öga in world.
Inte gömma dig i en anonym kommentarsruta och spy din galla över mig, själv eller genom ombud.
-Kom an, se mig i ögonen och tala om vad som är så fel men låt mina vänner vara ifred.
-Jag lovar att du kommer att få svar på tal så öronen brinner upp på dig.
 

-Härligt! -Nya julsånger!

Chatta, läsa notecard man behöver inte göra något speciellt
för att trivas i Second Life. Upplevde en skön och mysig timme

Sverige är världens mest sekulariserade land.
Men till jul väller det ut religiösa julsånger ur radions högtalare.
Det är Carola som sjunger duett med Körberg, det är Christer Sjögren som brummar fram Elvis julsånger.
Magnus Carlsson, Sarah Dawn Finer, Weeping Willows, Nils Landegren, Calle Moreus och Lisa Miskowski alla tar de chansen att utöka kassan med en ny julskiva. Oftast av religiös art.
Även på Pixel Bean Café spelar de julsånger företrädesvis anglosaxiska.
De är trots allt nya för mig. De flesta handlar om renar, tomtar och julklappar.
Trots att USA är ett av de mest religiösa länderna i västvärlden så är de religiösa julsångerna få.
De har ju sin tro året om inte bara som politiskt korrekt kosmetika till jul.

-Ta´t lugnt, det blir jul i år med!

-Det ska va gôtt att leva annars kan det kvetta!
Det måste finnas tid och plats för att njuta även av advent, jul och nyår

Stressometern
slår i topp hos de flesta just nu.
Julklappar ska köpas, fitlusken läggas i blöt, grönkålen ska beställas, granen ska huggas, gardiner ska bytas, släkt man avskyr ska träffas.
Samtidigt som vi ska ha vårt vanliga jobb både hemma och på arbetsplatsen på fullfart eller kanske lite mer därtill.
-Så har vi ju alltid gjort!
Även om ingen knappt äter av fitlusken eller grönkålen så SKA den stå på bordet.
-Varför då?
För att vi är rädda vad andra ska säga. För att vi är inkörda i gamla julspår. "-Det fanns alltid grönkål hos farmor".
-Då är det dags att tänka om.
Det har jag och Pip-Larsson fått göra nu när vi har två barn.
När vi var singlar eller bara ett par var det ingen konst att turnera lite på julafton till hans och mina föräldrar, syskon, mostrar och fastrar.
Med två små barn krävs en logistik av militärt slag för att ekvationen ska gå ihop.
Vi satte oss ner med papper och penna.
Vi skrev var sin lista med vad som är viktigast på julen för oss.
När vi jämförde listorna stämde åtta av tio punkter.
Sen strök vi under vad som var allra viktigast för oss. Det som vi inte kunde vara utan alls.
Det blev sill, snaps, julöl, julkorv, skinka, gran, julklappar till familjen och Kalle Ankas jul.
Vi hade båda skrivit samma.
Sen talade vi igenom de övriga punkterna på listan.
-Vad kan vi ta vartannat år? Allt behöver ju inte vara med på en gång. Kanske känns mer efterlängtat om det får stå över ett år.
-Behöver vi träffa alla släktingar på julafton?
-Ska vi nödvändigtvis ha dem hos oss?
Vi kom fram till att vi firar julafton själva, Pip-Larsson barnen och jag. Skapar en egen jultradition.
Talade med mor och far, jodå lunch på juldagen då barnen inte är läggfärdiga och övertrötta som vid julmiddagen på kvällen det blir utmärkt bra.
Talade med hans föräldrar. -Jo men så trevlig idé att ses på söndag den 28:e svarade hans mamma hon sa också På så vis blir det lättare för barnen också.
Föräldrar har också haft småbarn och minns hur det var.
Det viktigaste vi bestämde oss för var när vi delade upp julstöket så det skulle bli avklarat lättast.
-Vad kan jag göra fortast, vad kan Pip-Larsson göra fortast, vad blir bäst gjort om vi hjälps åt.
Mer att läsa för den vetgirige

En liten annons gör stor skillnad

Mycket folk och go stämmning.
Granen följer senaste shabby chic modet.
Var annars än i USA kan man tjäna pengar på avbarrade granar?

-Var ska vi fika idag?
Frågan ställdes till mig i chatten.
-Jag vet ett lugnt litet ställe, jag tar mig dit och skickar en tp.
Vad jag inte visste då var att sedan jag var där på Pixel Bean Coffehouse förra veckan hade man fått in en liten "annons" i Editors pick.
Det ställe där jag var ensam en lång stund till det kom en till var inte tomt och öde längre.
Det kom folk hela tiden.
De kom tjatade en stund och gick för att sedan ersättas av en eller flera nya.
Ja stället är jättefint med lugn avslappnad atmosfär så jag unnar alla ett besök.

Att en så liten plutteannons
kan göra sådan skillnad!

Har länge, i flera år, funderat över hur så många fina simar i Second Life kan vara så öde.
Trots att de uppfyller alla krav någon kan ha på underhållning och saker att göra är de ändå folktomma.
Hemligheten måste ligga i marknadsföringen.
Många simägare lägger ner hur mycket tid och pengar som helst för att göra sin sim attraktiv.
Tyvärr verkar de glömma att berätta för någon om simen.
Även om man ser den på håll, kanske när man seglar förbi så vågar man inte segla fram för man nästan förutsätter att det finns en elak orb som kastar ut en efter 5 sekunder.
Ligger den på en avskiljd sim kan ju ingen ramla på den av en lycklig slump.
Vissa startar en blogg för att marknadsföra sin sim.

Förra torsdagen innan Pixel Bean kom med i Editors Pick
Jag var ensam länge innan en person till kom och vi fikade tillsammans

Det tar tid att inarbeta en blogg också. För att lyckas måste den uppdateras ofta.
Många ensimsbloggar uppdateras inte alls eller någon gång om året och det duger inte.
Grupper som virtuella världar och liknande på Facebook går nog fortare.
Att tipsa de redan etablerade bloggarna är också ett bra sätt att bli sedd.
De har ju redan etablerat sina bloggar och har förhoppningsvis många läsare.
Men du måste ha något event eller liknande som är intressant för den bloggaren.
Att bara skriva typ "hurra här finns en sim till" det funkar inte och blir inte läst som det borde heller.

Skridskobanan är en Lång en

Visst är jag strålande graciös?
-Nåja det går över med tiden

Det finns hopp om vinter i år med!
Lången har satt upp skridskobanan på Scandinavia.
En tradition som funnits så länge jag vart med i Second Life.
Tag en härlig tur på Scandinavias pålitliga isar.
"Dansbollen" fungerar som en sådan men du åker skridskor istället.
Hurtigrutt till Scandinavia

Vinterland med fria röster

Rudolf och hans kompisar är just det katter.

Julmånaden i Second Life vore inte julmånaden i Second Life utan ett överdåd av jul.
Inte heller KittyCats Winterland faller ur ramen.
Vid ingången finns en adventskalender med gåvor varje dag fram till julafton. Amerikanska julafton så vi nordbor får en klapp till.
Promenaden kantas av vackra juldioramor som du förväntas rösta fritt på den du tycker är vackrast.
Har svårt att bestämma mig, det finns så många fina att välja på. Får väl vela omkring ett tag till.
Slädfärd till KittyCats winterland

-Varsågod ta en tavla till kaffet!

Det här gillar jag!
Tycker om när bilder är rena och rakt på sak.
En tanke bakom bilden är ett extra plus

Fick ett notecard från Pixel Bean Coffehouse i morse om en konst-utställning på övervåningen.
"Selected Letters" av Whiskey Monday som pågår hela december månad.
Jag känner inte till Whiskey Monday men jag vet när jag ser bilder och tavlor som är bra och det tycker jag den här utställningen är.
Konstutställningar i Second Life kan ofta, inte alltid, vara mer av typen "inget annat galleri ville ha mina tavlor".

En trevlig konversation till kaffet

Över huvud taget ger Pixel Bean
Coffehouse ett trevligt intryck.
Det finns hemtrevliga utrymmen där man kan diskutera konsten och allt annat.
Just nu spelas lågmäld anglosaxisk julmusik.
Vill man veta mer om Whiskey Monday så har hon en sevärd hemsida
Hittar till Pixel Bean Coffehouse gör man med hjälp av den här slurlen

Nu kan vintern få komma Jag är förberedd sedan länge

Barnen behöver inte skämmas
för morsan ens i Second Life

Vintern är här säger almanackan.
Väderprognosen håller inte riktigt med.
Så här års borde vi ha någon eller några plusgrader i den närmsta tiodygnsprognosen.
Det har vi inte.
Det kallaste vi ska få de närmsta tio dygnen är +5° och som högst +8° !!!
I år köpte jag i god tid lite nya vinterkläder både till mig och barnen.
För min del är det väl inga större problem. Kan jag inte använda vinterkläderna i år så får jag spara dem till nästa år.
Barnen är det värre med. De hinner ju växa ur sina kläder innan de ens får prova dem.
Får glädja oss åt vad vi sparar på värmen istället.
Miljön mår också bra av att vi behöver elda mindre.
Om vinden ligger på åt fel håll en riktigt kall vinterdag känner vi lukten av billig råolja från värmekraftverket i Stenungsund.
Tur det bara används i yttersta nödfall.

-Det har snöat i Norge!

Barnsligt förtjust.
Snön i Second Life är med största sannolikhet den enda jag får se i år med.
Där jag bor vid Vänerns utlopp i Göta älv är chansen för en vit jul mycket liten

Efterlyste snö och julstämning i förra veckan.
Såg till min glädje att vädergudarna (Loan? Mialinn?) besvarat min bön.
Med stor sannolikhet är min enda chans att få se snö till jul att logga in i Second Life.
Väderstatistiken som går tillbaka till 1860 är mycket mycket negativ på den punkten.
Under alla dessa 154 år har det varit snö på julafton endast 30 år.
Oddsen är mindre än 2 på 10.
Vi har haft 2 vita jular per decenium.

Jag skiter i vad du har jag är väldigt intresserad av vem du är

Min slutna kroppshållning visar tydligt att jag inte bryr mig ett skit
om att du och dina kompisar hyrt största båten men aldrig lämnat kajen.
-Jag råkar veta det för jag hjälpte uthyraren köra över den från Koön
till Marstrand i våras och det är samma pålstek nu som jag la då.
(Vad gör man inte för en kompis för att spara en färjebiljett)

Lyssnade på radion.
Shania Twain
-That dont impress
on me mutch.

Okay, so you're a rocket scientist
That don't impress me much
So you got the brain but have you got the touch
Don't get me wrong, yeah I think you're alright
But that won't keep me warm in the middle of the night
That don't impress me much

Känner väl igen de typerna. De väller in över Marstrand hela sommaren.
De nyrika, de låtsasrika.
De skiljer sig markant från de genuint rika med gamla pengar.

En öppen kroppshållning. Jag visar tydligt intresse genom de öppna armarna
och leendet. Samtalet intresserar mig och jag vill gärna veta mera

De med gamla pengar pratar inte om pengar, de har dem. Lever oftast ett ganska anspråkslöst liv men av god kvalitét.
De låtsasrika killarna låter ungefär likadant allihop och har så gjort i alla år
""Var i Thailand, biljetten kosta 8000 per skalle, och sen tog vi 14000 i fickpengar, sen handla jag ett armband det kosta 4000 kr och sen när vi skulle åka hem så tog vi svängen förbi Ullared och blåste 10 lök, KONTANT!! men som tur var så var skatteverket så hjärtligt gulliga så dom gav mig 13600 i present, ohh jag väntar på augustilönen då blir jag rik då kommer det in 15000 i lön på kontot!""
Här avslöjar han sig direkt. De som har lite stil handlar inte på Ullared. Dem hittar man på rean på fina gatan. -4000 för ett armband i Thailand -känn dig blåst grabben. 15.000 i lön det är mindre än en sjuksköterska får ut.
Där börjar jag gå igenom diagnoslistan i huvudet:
"kluster B-personlighetsstörningar" -Narcissister är grandiosa, histrioniker är behagsjuka, antisociala (psykopater) är känslokalla och borderliners är behövande.
Nu ska vi se var vi ska placera in dig...

-Jaha du kommer från Lidingö, då har du varit på Millesgården?
-Javisst, har du det också?
-Nej tyvärr, men jag bodde i Humleækk några år och sprang
så ofta jag kunde på Louisiana.
-Så trevligt att träffa en till konstintresserad!
Isen är bruten, prestigekraven släpper och man kan få det riktigt trevligt

Första intrycket är oftast "borderliner med narcistiska och histroniska drag".
Låter livsfarligt eller hur?
"-Väldigt osäker person med mindervärds-komplex"  låter inte lika farligt.
Det är mellan de polerna vi rör oss. Den ena ytterligheten kan behöva behandlas med läkemedel medan den sistnämnda klaras med några glada tillrop.
-Hans/hennes problem bottnar i vanan att sätta människors värde efter deras ägodelar.
Tror helt enkelt inte att han/hon duger om hon inte har den senaste Prålexen på armen, inte har 12 Lamborghini i garaget eller de senaste modekläderna i garderoben.
Hon/han kan lika gärna slå över åt andra hållet till gränslös avund.
-Har inte jag en Prålex ska du ta mig fan inte han någon heller!
Man har helt enkelt lärt in ett felaktigt belöningssystem från barndomen, genom grupptryck i skolan eller grupptryck på arbetsplatsen.
Det är lätt att få ett intryck av att den som skryter värst i en grupp också är den populäraste vilket om man synar gruppen i sömmarna inte är fallet.
Jag brukar försöka styra om samtalet när någon kommer i skrytartagen.
Fråga om andra mindre prestigefyllda saker.
Då märker jag ofta att personen slappnar av betydligt när han/hon slipper hålla på att jämföra sig.
Den som inte slappnar av efter ett tag kanske ska fundera på en liten pilla, för bra mås det inte.
-Det bästa botemedlet för den med mindervärdskomplex är att få personen att tycka om sig själv som han hon är.
Få henne/honom att inse att yttre prål är oviktigt, det är inre "prål" som betyder något.

-Hurra! -Det blir Lucia i år med! -Skynda dig att anmäl dig om du vill vara med!

Luciafirande på Yadkin 2012
Jag var tärna och min poseboll fick fnatt så jag svajade än hit och dit.
Bara att hoppa av den och gömma den under kjolen och försöka härma
allt som de andra gjorde. Lite pinsamt då men kul minne efteråt

Jag hade nästan gett upp det här med SL-jul.
Men var som vanligt för tålamodsbefriad.
Estriid och Kicki är de räddande änglarna. De båda är i full fart att skapa allt som ska skapas inför ett Luciatåg.
Vill du vara med behöver Estriid och Kicki tomtar, tärna, stjärngossar, snögubbar, pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor. De kanske kan behöva en liten bock också vad vet jag. Posten som Lucia har Kicki redan paxat. Hon är rutinerad och kommer att stå för skönsång i streamen
Anmälan senast 6/12
till Kicki Bowler via LM
PRESSTOPP
Det har blivit mässfall så Estriid kan inte deltaga. Jändi rycker in som en räddande ängel i förberedelserna
Luciafirandet kommer därför att hållas på Kickis brygga lördag 13 december klockan 22.00