-Vår syfröken fyller sex!

SL:s svar på TV4:s Martin Timell och Lulu Carter
-Ironside Carlberg och Kay Uggla.

När jag var alldeles ny i Second Life hade jag läst om sykurser på området runt svenska ambassaden. Plötsligt en dag mötte jag en exakt kopia av min syfröken från lågstadiet.
Syfröken och jag hade ingen bra relation. Mina fingrar hade seglat hela sommaren och var precis så valkiga som ett par seglarfingrar alltid är på hösten. Då beordrade min syfröken mig att brodera pyttestygn i pyttesmå hål med en oträdbar nål. -Det blev ett resultat som knappt ens en mor kan älska. Efter mycket blod, svett och tårar var broderiet äntligen klart och vi tvingades sy ett slöjdförkläde. Först skulle det tråcklas och om inte tråckelstygnen var raka och på exakt rätt avstånd fick man ta upp någon halvmeter och börja om.
Mitt allmänna relation till syfröknar var alltså rätt spänd och jag reagerar fortfarande instinktivt emot ordet "sy" och allt och alla som har med "sy" att göra.

Sykurserna började på Solace och fortsatte på ambassadområdet.
Bara att se kurslmålet ger mig trauma men andra en fin  klänning.

-Därför förhöll jag mig instinktivt lite avvaktande även till Kay Uggla som hon hette då.
-Senare dök Kay, då som Kay Mermaid upp vid kaffebordet och visade sig vara väldigt trevlig utan att jag visste om att Kay Uggla och Kay Mermaid var samma person och numera pratas vi vid så ofta vi kan. Så man kan säga att jag bearbetat mitt syfrökentrauma i Second Life.
Kay medarbetade i saligen avsomnade Second Life tidningen "Slainte". Ett mycket ambitiöst projekt som hade sin hemvist i Second Malmö7Forever Sweden.

Vad har då Kay att berätta om sina första sex år i Second Life?
Varför inte låta henne berätta själv:

-Du startade i Second Life 2007 vad fick dig till det?

Jag vill minnas att det var någon tidningsartikel eller kanske var det något blänk på nätet.

-Vad har fått dig att stanna kvar så länge?

Allt  roligt och spännande som hänt och fortfarande händer här. Men också fascinationen över de oändliga möjligheterna att skapa tillsammans med andra. Och inte minst en massa härliga vänner och spännande bekantskaper.

Sista numret av Slainte.
Att de blandat ihop Malmö och Göteborgs stadsvapen och
bytt Gripen mot kåta Lejonet är sånt som händer

-Du måste ha träffat en otrolig massa avatarer på den vägen är det några du speciellt minns?

Ja min första egna och riktigt spännande intervju för tidningen Slainthe gjorde jag på en av de banker som fanns här i SL innan  Linden beslutade stänga alla finansiella företag här. Jag fick efter en tids bearbetning tillstånd att få företräde inför den store mäktige bankdirektören på en av de största bankerna här. Ja  på den tiden levde jag mest som sjöjungfru men jag vågade inte låta bli att låssas vara människa och  klädde ut mig till en av er. I bästa dräkten, blus och lagom högklackade skor närmade jag mig finanspalatset. Klättrade uppför de branta trapporna och smög försiktigt in i den stora enorma entréhallen. Mitt på golvet  fann jag några  som det såg ut  yngre  yuppies som  i  sina kritstrecksrandiga  kostymer övade cirkuskonster! Man försökte bygga en pyramid av bankknoddar stående på varandra. Glammade och stojade. Vad var det här? Cirkus eller bank?

Försiktigt och  med ursäkter för att jag störde deras övningar undrade jag om de visste vägen till ägaren och direktören? Jo visst högst upp  i det stora rummet! Jag var väntad! Det  också! På darrande ben smög jag uppför trapporna för jag hade hört att han en despot. Någon ropade efter mig att jag borde flyga upp! Det skulle gå fortare och han ”The Boss” hade ont om tid för han skulle öva med dom andra sedan! Högst upp hittade jag en liten dörr och en jättedörr där det stod dirrens  namn på båda! Jag tog den  normala – den lilla. Ropade ett försiktigt ”here I am!” Inifrån hörde jag ett fruktansvärt vrål, dörren gled upp! Framför mig såg jag ett jättestort skrivbord i ett enormt rum. Högre än den största katedral. Bakom skribordet satt en  liten drake! Kunde inte låta  bli att fnissa till lite för mig själv. Stegade  fram och  hälsade. Han grymtade  något  vänligt  och  bad mig sätta mig på bordskanten och bad mig börja min intervju. Jag  fick en av de mest intressanta beskrivningarna av  Lindens ekonomi  och  bankväsendet i SL. Han berättade  att det nog bara var en tidsfråga innan Linden skulle lägga beslag eller förbjuda fria banker här. Han blev alltmer ilsken  över Linden under samtalet. Hann började växa och tillslut fyllde han  nästan hela  rummet. Han klev upp på skrivbordet som när en elefant på cirkus kliver upp  på sin lilla piedestal. Han gormade  och frustade! Blåste eld och  rök. Ropade till  sina yuppies att dom kunde dra för dagen för han skulle bli upptagen av en sjöjungfru. Han  lugnade sig så  såsmåning om och ursäktade sig och förklarad att han oftast använde sin förmåga att snabbt växa i sina förhandlingar. Motparterna brukade då ge sig för  hans krav.

I lite vänligare ton förebrådde han mig för att ha förklätt mig till människa. Han hade så  gärna velat ta mig med som sjöjungfru på en flygtur sittande på hans enorma rygg. Jag bytte snabbt om  och han flög rakt upp genom taket och ut över simen. Och satt ner  mig försiktigt i fontänen vid entrén.

När jag senare fick göra  kompletterande intervjuer med honom  gjorde vi dom i min undervattensgrotta  under min lilla ö. Han lovade att uppföra sig och inte bli stor i grottan för då skulle den sprängas!

Vi träffades ett antal gånger efter det på olika bankevenemang och stiliga cocktailpartyn innan Linden stängde alla banker och han drog sig tillbaka till sin bank i RL för gott.

-Har du något eller några minnen som bara lyser som solar i natten?

Ja den gången vår amerikanske vän och granne, vår egen sjökapten och astronaut, Vrmad, på  Solace Island bjöd oss alla på en chartertur med sin rymdfarkost. Vi hade haft ett byamöte om texturer eller var det kanske om hur vi skulle ordna festplatsen. Och avslutade med en flygtur. Han bad oss alla att stiga ombord i något som Jules Vernes Kapten Nemo skulle ha avundats honom. Jag ombads servera drinkar och  dela  ut fallskärmar till alla före start. Sedan bar det  av ut  över  vår  sim. När vi nått nästan ända  upp till himlen kom plötsligt meddelandet att vi alla måste överge skeppet för det  fanns en bomb ombord. Ner singlade vi alla  i våra fallskärmar för att fortsätta festen  på vår  brygga.

En annan oförglömlig episod var när vi alla på Solace, under ledning av vår tappre hemvärnschef, Ironside Carlberg snabbmobiliserade oss för att dra ut i strid mot illasinnade greifers. (er om detta i min blogg)

-Du är ju känd för att ha och ha haft eller varit inblandad i många olika projekt på G, Quantum av Solace, Slainte och du har tillsammans med Ironside Carlberg varit SL:s svar på Martin Timell och Lulu Carter, vilka är dina starkaste minnen av de här projekten?

Det som först kommer till mig är minnet av alla kul  och glada stunder med ”eleverna”. Men det var lika mycket  just det gemensamma skapandet tillsammans med Ironside och senare med Snowy Mountpark under förberedelsearbetet för  kurserna. Jag tror att just det gemensamma skapandet här i SL är det som fått mig att bli kvar här.

Trots sin höga ålder verkar Kay vara riktigt pigg

-Har du några projekt eller planer på G nu? Kommer du att återuppta sykurserna, mycket "sy" har ju ändrats i och med mesh t.ex?

Ja visst har mycket ändrats med meshandet. Men vad då det går ju att hantera. Men det kommer alltid att finnas ett behov av att kunna sy och bygga lite till husbehov. Jag skulle gärna kunna tänka mig att ta upp kurserna igen om jag  hittar en partner att dela det med och om det finns ett verkligt behov eller önskemål om det.

Det  kliar fortfarande i  fingrarna för att få sätta igång igen med reporterjobbet. Jag menar då att skriva för en tidning och följa journalistikens normala etiska regler. Bloggandets lite slappa förhållningssätt till etik och medmänsklighet har jag sett skada så många här utan att tillföra något av riktigt värde.

-Vad önskar du dig mest av framtiden?

Ja… framtiden…. Suger på  pennan lite….. hm…Jo jag vet vad jag skulle vilja! Det är nog att få tid till lite mer skapande i form  av skrivande och lite mer bygg och klädskapande.  Och  kanske jag bär på ett litet  uppslag som skulle kunna fylla upp luckan  efter några av de tidigare organisationerna från RL som tidigare var aktiva här i SL. Och gärna då tillsammans med en nära vän här! Mer säger jag inte nu!

Ler lite finurligt och viftar lite med fenan.

Bara för mig och alla oss andra att utbrista i ett stort

GRATTIS på 6-årsdagen Kay!