|
SL:s svar på TV4:s Martin Timell och Lulu Carter -Ironside Carlberg och Kay Uggla. |
När jag var alldeles ny i Second Life hade jag läst om sykurser på området runt svenska ambassaden. Plötsligt en dag mötte jag en exakt kopia av min syfröken från lågstadiet.
Syfröken och jag hade ingen bra relation. Mina fingrar hade seglat hela sommaren och var precis så valkiga som ett par seglarfingrar alltid är på hösten. Då beordrade min syfröken mig att brodera pyttestygn i pyttesmå hål med en oträdbar nål. -Det blev ett resultat som knappt ens en mor kan älska. Efter mycket blod, svett och tårar var broderiet äntligen klart och vi tvingades sy ett slöjdförkläde. Först skulle det tråcklas och om inte tråckelstygnen var raka och på exakt rätt avstånd fick man ta upp någon halvmeter och börja om.
Mitt allmänna relation till syfröknar var alltså rätt spänd och jag reagerar fortfarande instinktivt emot ordet "sy" och allt och alla som har med "sy" att göra.
|
Sykurserna började på Solace och fortsatte på ambassadområdet. Bara att se kurslmålet ger mig trauma men andra en fin klänning. |
-Därför förhöll jag mig instinktivt lite avvaktande även till Kay Uggla som hon hette då.
-Senare dök Kay, då som Kay Mermaid upp vid kaffebordet och visade sig vara väldigt trevlig utan att jag visste om att Kay Uggla och Kay Mermaid var samma person och numera pratas vi vid så ofta vi kan. Så man kan säga att jag bearbetat mitt syfrökentrauma i Second Life.
Kay medarbetade i saligen avsomnade Second Life tidningen "Slainte". Ett mycket ambitiöst projekt som hade sin hemvist i Second Malmö7Forever Sweden.
Vad har då Kay att berätta om sina första sex år i Second Life?
Varför inte låta henne berätta själv:
-Du startade i Second
Life 2007 vad fick dig till det?
Jag vill minnas att det var någon tidningsartikel eller
kanske var det något blänk på nätet.
-Vad har fått dig att stanna kvar så länge?
Allt roligt och spännande
som hänt och fortfarande händer här. Men också fascinationen över de oändliga möjligheterna
att skapa tillsammans med andra. Och inte minst en massa härliga vänner och
spännande bekantskaper.
|
Sista numret av Slainte. Att de blandat ihop Malmö och Göteborgs stadsvapen och bytt Gripen mot kåta Lejonet är sånt som händer |
-Du måste ha träffat en otrolig massa avatarer på den vägen är det några du
speciellt minns?
Ja min första egna och riktigt spännande intervju för tidningen Slainthe gjorde
jag på en av de banker som fanns här i SL innan
Linden beslutade stänga alla finansiella företag här. Jag fick efter en
tids bearbetning tillstånd att få företräde inför den store mäktige
bankdirektören på en av de största bankerna här. Ja på den tiden levde jag mest som sjöjungfru
men jag vågade inte låta bli att låssas vara människa och klädde ut mig till en av er. I bästa dräkten,
blus och lagom högklackade skor närmade jag mig finanspalatset. Klättrade uppför
de branta trapporna och smög försiktigt in i den stora enorma entréhallen. Mitt
på golvet fann jag några som det såg ut yngre yuppies
som i
sina kritstrecksrandiga kostymer övade
cirkuskonster! Man försökte bygga en pyramid av bankknoddar stående på
varandra. Glammade och stojade. Vad var det här? Cirkus eller bank?
Försiktigt och med
ursäkter för att jag störde deras övningar undrade jag om de visste vägen till
ägaren och direktören? Jo visst högst upp
i det stora rummet! Jag var väntad! Det
också! På darrande ben smög jag uppför trapporna för jag hade hört att
han en despot. Någon ropade efter mig att jag borde flyga upp! Det skulle gå
fortare och han ”The Boss” hade ont om tid för han skulle öva med dom andra
sedan! Högst upp hittade jag en liten dörr och en jättedörr där det stod
dirrens namn på båda! Jag tog den normala – den lilla. Ropade ett försiktigt ”here
I am!” Inifrån hörde jag ett fruktansvärt vrål, dörren gled upp! Framför mig
såg jag ett jättestort skrivbord i ett enormt rum. Högre än den största
katedral. Bakom skribordet satt en liten
drake! Kunde inte låta bli att fnissa
till lite för mig själv. Stegade fram
och hälsade. Han grymtade något
vänligt och bad mig sätta mig på bordskanten och bad mig
börja min intervju. Jag fick en av de
mest intressanta beskrivningarna av Lindens
ekonomi och bankväsendet i SL. Han berättade att det nog bara var en tidsfråga innan
Linden skulle lägga beslag eller förbjuda fria banker här. Han blev alltmer
ilsken över Linden under samtalet. Hann
började växa och tillslut fyllde han
nästan hela rummet. Han klev upp
på skrivbordet som när en elefant på cirkus kliver upp på sin lilla piedestal. Han gormade och frustade! Blåste eld och rök. Ropade till sina yuppies att dom kunde dra för dagen för
han skulle bli upptagen av en sjöjungfru. Han
lugnade sig så såsmåning om och
ursäktade sig och förklarad att han oftast använde sin förmåga att snabbt växa
i sina förhandlingar. Motparterna brukade då ge sig för hans krav.
I lite vänligare ton förebrådde han mig för att ha förklätt
mig till människa. Han hade så gärna
velat ta mig med som sjöjungfru på en flygtur sittande på hans enorma rygg. Jag
bytte snabbt om och han flög rakt upp
genom taket och ut över simen. Och satt ner
mig försiktigt i fontänen vid entrén.
När jag senare fick göra
kompletterande intervjuer med honom
gjorde vi dom i min undervattensgrotta
under min lilla ö. Han lovade att uppföra sig och inte bli stor i
grottan för då skulle den sprängas!
Vi träffades ett antal gånger efter det på olika bankevenemang
och stiliga cocktailpartyn innan Linden stängde alla banker och han drog sig
tillbaka till sin bank i RL för gott.
-Har du något eller några minnen som
bara lyser som solar i natten?
Ja den gången vår amerikanske vän och granne, vår egen
sjökapten och astronaut, Vrmad, på
Solace Island bjöd oss alla på en chartertur med sin rymdfarkost. Vi
hade haft ett byamöte om texturer eller var det kanske om hur vi skulle ordna
festplatsen. Och avslutade med en flygtur. Han bad oss alla att stiga ombord i
något som Jules Vernes Kapten Nemo skulle ha avundats honom. Jag ombads servera
drinkar och dela ut fallskärmar till alla före start. Sedan
bar det av ut över
vår sim. När vi nått nästan
ända upp till himlen kom plötsligt meddelandet
att vi alla måste överge skeppet för det
fanns en bomb ombord. Ner singlade vi alla i våra fallskärmar för att fortsätta
festen på vår brygga.
En annan oförglömlig episod var när vi alla på Solace, under
ledning av vår tappre hemvärnschef, Ironside Carlberg snabbmobiliserade oss för
att dra ut i strid mot illasinnade greifers. (er om detta i min blogg)
-Du är ju känd för att ha och ha haft
eller varit inblandad i många olika projekt på G, Quantum av Solace, Slainte
och du har tillsammans med Ironside Carlberg varit SL:s svar på Martin Timell
och Lulu Carter, vilka är dina starkaste minnen av de här projekten?
Det som först kommer till mig är minnet av alla kul och glada stunder med ”eleverna”. Men det var
lika mycket just det gemensamma
skapandet tillsammans med Ironside och senare med Snowy Mountpark under
förberedelsearbetet för kurserna. Jag
tror att just det gemensamma skapandet här i SL är det som fått mig att bli
kvar här.
|
Trots sin höga ålder verkar Kay vara riktigt pigg |
-Har du några projekt eller planer på G
nu? Kommer du att återuppta sykurserna, mycket "sy" har ju ändrats i
och med mesh t.ex?
Ja visst har mycket ändrats med meshandet. Men vad då det
går ju att hantera. Men det kommer alltid att finnas ett behov av att kunna sy
och bygga lite till husbehov. Jag skulle gärna kunna tänka mig att ta upp
kurserna igen om jag hittar en partner
att dela det med och om det finns ett verkligt behov eller önskemål om det.
Det kliar fortfarande
i fingrarna för att få sätta igång igen
med reporterjobbet. Jag menar då att skriva för en tidning och följa journalistikens
normala etiska regler. Bloggandets lite slappa förhållningssätt till etik och
medmänsklighet har jag sett skada så många här utan att tillföra något av
riktigt värde.
-Vad önskar du dig mest av framtiden?
Ja… framtiden…. Suger på
pennan lite….. hm…Jo jag vet vad jag skulle vilja! Det är nog att få tid
till lite mer skapande i form av
skrivande och lite mer bygg och klädskapande. Och
kanske jag bär på ett litet
uppslag som skulle kunna fylla upp luckan efter några av de tidigare organisationerna
från RL som tidigare var aktiva här i SL. Och gärna då tillsammans med en nära
vän här! Mer säger jag inte nu!
Ler lite finurligt och viftar lite med fenan.
Bara för mig och alla oss andra att utbrista i ett stort
GRATTIS på 6-årsdagen Kay!