Medkänsla är en ovärderlig juvel vi ger andra Självmedkänsla glömmer vi bort att ge oss själva

Men du -har gubben stuckit med barnen och pengarna, friställd från jobbet,
utförsäkrad.. fått sälja huset...och bilen..
Gråt inte jag älskar dig lika mycket som förr.
Du är ju ändå samma människa som förr. Det yttre ändrar ju inget.

Självkänsla är mantrat för dagen. 
I varje Hälso-publikation uppmanas vi att öka vår självkänsla. 
Att jaga efter höjd självkänsla kan i själva verket leda till känslor av otillräcklighet och narcissism visar ny forskning.
Psykologer har i stället börjat inrikta sig på självmedkänsla.
-Vi ska möta de många människor som verkar tycka att de är värdelösa.
– Det är djupare än bara besvikelse. Det är en genomgripande känsla av att vara ofullkomlig, bristfällig, otillräcklig – innerst inne. Det finns inga ord för den här kärnan av skam hos många.
Problemet är inte att folk får självkänsla, utan hur de får den.
Många tror att det handlar om att man måste vara så speciell och placera sig över medel i allt – annars är det något fel på en.
Man har sett att detta snarare odlat narcisissm – man strävar efter positiva omdömen om sin person, jämför sig med andra och får för sig att allt hänger på en själv. Då är det nära till hands att ständigt känna sig otillräcklig. Man börjar tänka att man inte är bra nog och borde kunna göra eller vara mer.
– Jag började vara vänlig mot mig själv i stället för att driva på mig, vilket var en mycket skönare känsla. Så jag började stötta mig själv – inte för att må bra en gång för alla, utan för att jag behövde det och hade det jobbigt, berättar psykologiprofessorn Kristin Neff.
”Sitt bara på kudden och tyck om dig själv.”
Enkel meditation kan vara lösningen. Upprepa ett mantra t.ex ”må jag vara lycklig, må jag ha hälsan, må jag känna lugn”.
Detta behöver upprepas ofta minst en gång om dagen. När du känner dig orolig eller stressad tänker du på ditt mantra och lugnet kommer tillbaka och du kommer att bli överraskad över hur bra du presterar.
De som stöttar sig själva är mindre rädda för misslyckanden. De som jagar självkänsla styrs av att framstå som bra i andras ögon och åker jojo mellan att känna sig bra och dåliga, vilket ofta hänger ihop med sämre psykisk hälsa. De är också mer benägna att vara självkritiska.

Nakna är vi desamma vad som än händer med utsidan.
Yttre attribut kan bara förändra den synliga ytan.
Vår personlighet är lika älskvärd som innan "katastrofen".

– Det finns en tendens att tro att man borde kunna göra allt rätt och vara ofelbar.
Men människor är inte perfekta, ett faktum som kan vara så skrämmande att det framkallar självkritik. Man hackar på sig för att göra rätt nästa gång.
Rent fysiologiskt fungerar det så här: Självkritik väcker rädsla och aktiverar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. Vi reagerar med kamp-flyktbeteenden och får påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.
Självmedkänsla kopplar i stället till systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det lugnar hjärtrytmen och aktiverar må bra-substanser som oxytocin och endorfiner. Det fungerar automatiskt när vi är i fredlig samvaro med andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.
Inuti är vi ju samma människan som innan.
Om vi förlorar allt, jobb, hem, hus och vad det kan vara så förändrar inte det vårt människovärde.
Det är samma gamla kompis du möter nu som då.
Skickar med en länk till en ljudfil, fem minuter enkel meditation :
Informell självmedkänsla

PS Kram på dig och kram på mig DS