 |
| Länk till Gittrikas inlägg |
| Att dra alla i en yrkeskår över en kam för att en ökänd skvallerblaska som News of the World beter sig kriminellt är som att säga att alla ICA-handlare är skurkar för att några fifflar med köttfärsen eller att alla bambatanter är skurkar bara för att en häller ut makaroner på golvet och skyfflar upp dem med en sopskyffel innan hon utfodrar barnen. Jag hävdar att England har den journalistik de har därför att de saknar den öppenhet i samhället som vi har i Sverige. Vi kan avslöja politiker som sviker väljarnas förtroende med att ha fingrarna i syltburken eller mutande företagare. Detta är omöjligt i de flesta andra länder utan bra tipsare. Det är trots allt väldigt få journalister som sysslar med kändisjournalistik över huvud taget. De allra flesta, dit hör jag, ägnar sig åt seriös journalistik. Men det är Du som köpare/läsare som bestämmer vad som ska stå i tidningarna. Så länge läsarna av tex Expressen köper tidningen för att läsa allt om vad som händer i också Bonnierägda TV4-program så skriver Expressen om det. Det fina med ett öppet samhälle är att du kan kritisera en hel yrkeskår samtidigt som jag å min och mina kollegers vägnar kan bemöta dig. |
Vanadis lilla...jag tror du läser mina inlägg som fan läser bibeln ibland.
SvaraRaderaVAR i texten har jag skrivit att jag drar alla journalister över en kam?
Det går inte att skylla på att England har ett annat tabloidklimat än Sverige.
Det handlar om att visa respekt var än man bor och jobbar med.
Om du inte visste det så är en journalists största uppgift att få tidningen att sälja lösnummer. En del tar sin uppgift på fullaste och seriösaste ansvar.
Men så finns en del som gör vad som helst för att lyckas med sin uppgift.
Det är det där när man kommer med felaktiga och falska uppgifter som det börjar osa katt.
En del journalister gör det. Det kan du inte förneka. Det är bara att öppna vilken svensk veckotidning som helst, även kallad "den kolorerade veckopressen".
Antydningar, antaganden, påståenden, intervjuer med personer som dom inte har träffat eller ens pratat med, stalking , avlyssning, you name it!
Jag köper inte en enda tidning av just den orsaken.
Och nu är det så att jag råkar känna till en del om journalistik. Både bra och dålig sådan. Jag har levt tillsammans med en "massmedialt uppmärksammad" person, så jag har sett alla tricksen, tyvärr. Och tullandet på den personliga integriteten. Inte skoj alla gånger...
Därav min kritik och aversion mot _vissa_ , inte alla, journalister.
Men tack för att du bemöter mig, om än totalt feltolkat.
Gittrika
(Denna text finns som svar både i min och Vanadis' blogg.)
Du har ganska tydligt visat din aversion mot journalister i allmänhet ganska länge nu. Med mig som närmast till hands varande måltavla. Jag varken skriver eller läser sensationsjournalistik utan lever bra på nyheter sport och feature. Springa på regisserade presskonferenser och jaga kändisar kallar vi på västkusten med förakt i rösten för "Stockholmsjournalistik" eller "latmansjournalistik" så därför känns det ovanligt taskigt att behöva ta skit för vad andra gjort. Vill du ha en fredligare samvaro, typ väpnad neutralitet, så behöver du bara sikta på den verkligt skyldige och låta mig vara ifred.
SvaraRadera