Den strålande bruden anländer |
I Günter Walraffs anda kan jag inte vara sämre utan jag testar.
-I öppen vagn dragen av fyra svarta hästar färdas jag från Buckingham Palace till Westminster Abbey. Gatorna kantas av flaggviftande Londonbor. Jag ler och vinkar och mottager folkets jubel. Jag är det största som hänt det engelska kungahuset sedan Diana gifte sig med Charles. Nu ska Jag gifta mig med deras son och bli "Queen Vanadis I of England".
Kyrka fylld med info om bröllopet |
"Håll dig på mattan för här är det jag som bestämmer" nynnar jag till Mendelsons Brudmarsch.
Väl framme vid altaret kommenderas vi ner i varsin stenhård stol där vi får sitta ett par timmar. Det ska prestaveras och talas i det oändliga. Ett engelskt tronföljarbröllop är inte avklarat i en handvändning.
Till slut är vi då gifta och vänder oss mot folket och går mot utgången
Bruden intar mattan |
Queen Vanadis I of England I presume? |
Beefeaters, Queens guard flankerar. |
Här inser hon hur stora svärmorsproblemen blir och springer för livet |
Vi skrider nerför altargången och ut på trappan. Där ska det ställas upp för fotografering. Nu börjar jag få kramp i leendemusklerna. Svärfarmor, Elisabeth II säger -I sincerly hope that you will be easier for us to handle then Diana and Fergy. Här vaknar jag upp bryskt. Inser vilka svärmorsproblem jag kommer att få. Redan i morgon. Bara en sak att göra.
-Kuta utå bara helvete! -Ibland är det bra att vara "älgbent".
-Han är din Kate, jag har tuggat färdigt och spottat ut.
Du roar dig kungligt ... eller iaf nästan :)
SvaraRaderaJag får vördsamt gratulera - nästan!
SvaraRaderaNä, du passar nog inte riktigt i den rollen och med just den svärmodern, om jag var du hade jag satsat på status som antingen frilla eller officiell konkubin.
Det verkar som om dessa - historiskt sett - har fan så mycket roligare.
-Tillåt mig att småle och smila en smula!
SvaraRadera