-Resande mot Blåkulla! -Tag plats - stäng dörrar och grindar!

Idag tar jag ångkvasten till Blåkulla

Alla sanna häxor måste fara till Blåkulla minst en gång om året. 
Mitt Blåkulla ligger nordost om Marstrand. Brattön står det på sjökortet men det är bara kosmetika eller språkförbistring med kartverket i Uppsala.
Ett påsklov i nedre tonåren så tog vi våra jollar, Sjöfn, Eir, Fridh och jag och seglade iväg. Till våra morsor sa vi att vi skulle segla till Vannholmarna och sola.
När vi lagt till gick vi upp mot grottan mitt på ön. Det är en trång ingång men vi klämde oss in och upptäckte en katedral ini berget. Säkert 10 meter takhöjd. Vi lyste med våra ficklampor på marken och upptäckte ljusstumpar i massor och något som såg ut som ett pentagram ritat på marken.
Vi reste upp ljusen och tände dem. Ett kusligt sken spred sig i grottan. Sjöfn, ja hon heter så men Linden Lab har inga prickar, som var äldst, 15-16 skulle jag tro, började rabbla mystiska ramsor - tyckte vi då sen kom vi på att hon "läste Maj på Malö baklänges". Hon har alltid varit djäklig på att alat segnälkab.
Vi småtjejer, jag och Eir var nog 12-13 och Fridh var 11. Kände iskyla längs ryggraden och en väldig kittlande spänning. Plötslig tystnade Sjöfn, ljud hördes från grottmynningen. Ett spöklikt sken irrade runt omkring. Någon ropade "Ash na shimbatuk". Vi vågade inte andas utan kunde bara se på när tre figurer klämde sig in i grottan. Plötsligt kom ett fruktansvärt skratt. Innan de tre sa: Hej vi gissade att ni var här, det var vi också när vi var i er ålder. De lyste med ficklamporna på sina ansikten och då såg vi att det var Sjöfn och Fridhs mamma, Eirs mamma och min mamma.