-Var och en sin egen Rembrandt står det på lådan. -Tjohej du! Det är mycket troligt att det var här jag valde kameran före panseln |
En låda från när jag var tio år. Ett tidsdokument, nästan som en tidskapsel. Vad hände då i mitt liv?
Började rota i lådan. Skrivböcker; Svenska, Matte, mera Svenska. Bläddrade i en svenskabok. Vacker handstil hade jag inte då heller, nähänä. Men innehållet var inte så tokigt;
Pelle kunde inte slita ögonen från Eva. Hon satt där två bänkrader till höger och två bänkar fram om Pelle. Han såg hennes långa hästsvans vippa när hon skrev i matteboken. Ibland tittade hon ut genom fönstret då såg han hennes vackra profil, den intelligenta pannan, de klarblå ögonen den raka näsan och den rosenröda munnen. Tänk om han skulle våga säga hej till henne....Ja där tror jag vi stoppar...får ett diffust minne av att vi skulle läsa upp det inför klassen...och ett annat minne om vem Pelle var......och vem Eva var..och hur det egentligen var...måste säga att det var smart av mig att vända på steken.....RODNA RODNA RODNA
Vad är det som ligger under alla böckerna. En låda. "Paint by numbers". Öppnade lådan och möttes av ett halvfärdigt "konstverk" som inte ens en mor kunde älska. Typisk julklapp från någon välmenande släkting. Jag hade målat hälften när jag tydligen märkte att jag ha tagit fel på 1 och 7. -Man kan bara inte ha blåa löv och grönt vatten!
Den lägger vi tillbaka längst ner i lådan och så stänger vi den ett bra tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar