-Bränn häxan!

Häxan för dagen - vem står efter i kön?

-Du är kvinna
därför har du fel!
-Känns det igen? 
-Du är inte ensam hela historieboken är full av oss. Häxorna alltså. I förhistorisk tid var det kloka gummor, Gydjor i Norden, som var de läkekunniga. Alla var nöjda med detta. Männen slapp undan. Sen kom Kristendomen och i Bibeln fanns en man som hette Lasarus som var läkekunnig. Ordet Lasarett kommer därifrån.
Männen hade tagit hand om läkekonsten och med kristendomen kom kvinnans mindre värde. För fåraherdar med kvinnoöverskott var uppenbarligen en get mer värdefull än en kvinna. Så inte kunde kvinnorna få hålla på med sjukvård. Man märkte snart att folket tappade förtroendet för de "manliga läkarna" och vände sig till de kloka gummorna som förr. Detta gick ju inte an. Det sexualneurotiska prästerskapet fick spatt och började anklaga alla läkekunniga kvinnor för att vara häxor. De gick till och med så långt att de brände dem på bål. Levande!
På område efter område som kvinnorna behärskade bättre än männen så jagades kvinnorna bort med bibeln och katekesen i hand.
Nu säger ni väl att det där tog slut på 1600-talet. Inte då. Man bränner inte kvinnor på bål i dagens Sverige. Män utövar sin maktfullkomlighet på ett mer subtilt sätt. Män hotar kvinnor antingen med stryk, fysiskt eller verbalt. Eller man hotar att avslöja deras vänner som "häxor". Sprider förtal och misstänkliggör. Eller skriker högst för att överrösta.
De föraktfulla tankarna och de nedlåtande formuleringarna, lite försåtligt inlindade de lever och frodas i högönskelig välmåga hos många män. Samtidigt som det stora flertalet verkar ha fattat galoppen; ju friare kvinnor dess rikare land.
Det är lätt att kalla sig feminist men att vara det är betydligt svårare. Därför har man urholkat ordet genom att alla säger sig vara feminister. Från att ha varit en distinkt beteckning betyder det ingenting längre. 
-Lätt att känna igen från häxjaktstiden eller hur?