Det började med Ask och Embla

Ur den skaran trenne asar, kraftiga och kärleksfulla, kommo till ett hus. De funno på land föga förmående Ask och Embla utan livsmål.
Ande de ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande gav Oden, omdöme Höner, livssaft gav Lodur och livlig färg. Voluspa vers 17 och 18
Vad historien inte förtäljer är att när de tre herrarna var "klara" så gick de rusiga och skröt med sin insats. Efter en stund mötte de Frigg och Freja och genast började de berätta om hur de skapat Ask och Embla. -Vad ska de leva av undrade Freja, här finns ju bara sten och öken? -Öh tänkte inte på det sa Oden. -Hum sa Freja, typiskt karlar sa Frigg. Vi skapar växter bär och djur att äta av och få kläder till skydd mot den kalla nordanvinden sa Frigg och Freja i kör.

Sköldmö utanför (slurl) Ask och Emblas hus Folkvang

Ask och Embla fick det bra till slut. När kvinnor och män hjälps åt blir det ofta rätt bra. Eller som jag brukar säga, -Det finns 100% tråkigt arbete som måste göras - hjälps åt och få undan det så kan vi snart göra något kul tillsammans.
Vikingatiden var en ganska jämlik tid. På 800-talet skrevs det in i Urtimabalken att "i ridkonst och stridskonst tränas pojkar och flickor lika". Den far eller mor som bröt mot lagen blev fredlös - alla som kunde hade plikt att dräpa missdådaren. Så att Valkyriorna serverade mjöd - det är nys.

Bra tös reder sig själv - gå du och upptäck Amerika Leif lille!

Sköldmön var en högt aktad person i samhället.
Hon ansågs inte som en taskig ersättning för bortresta män. Det hon saknade i storlek och kraft kompenserade hon väl med list, kvinnans list övergår mannens förstånd, och smidighet.
Till de mest berömda sköldmöerna hör Hervor (Hervǫr) i Hervarar saga och Brynhild (Brynhildr) i Vǫlsunga saga. De båda hör nog sagorna till men sanningen är att man börjar revidera vad som är en kvinnogravar och vad som är mansgravar. Den tidigare urskiljningen har gjorts efter principen "svärd = man och kruka = kvinna. När moderna osteologer har synat skeletten har de upptäckt att många "män" i själva verket var kvinnor trots svärdet som visade sig vara av en lättare men skarpare typ än det sedvanliga tvåhands huggsvärdet. Dessutom stämmer antalet gravar bättre efter osteologernas kontroll. Förut var fördelningen 75% män och 25% kvinnor men efter blev fördelningen mer normala 50/50