-Javisst ja, jag är med barn!

Vecka 20 både vågen och midjemåttet rusar iväg

-Vanadis är nu i vecka 20 talade Birthwatch om för mig idag när jag kollade Facebook.
Halvvägs till målet i slutet av mars.
För 10-15 år sedan tyckte jag att mormor överdoserat det här med att föda barn. -Nio döttrar! På 17 år!
Men jag blev äldre och förståndigare.
Första flickan Hnoss är drygt ett år nu och det känns helt rätt att hon ska få ett syskon och det nu.
Det är drygt fyra år nästan fem emellan mig och min lillebror och det är för mycket. Det är först nu som vi börjar få den där goa syskongemenskapen som andra haft hela tiden.
Jag upplever en skillnad mellan graviditeterna. Första gången var allt så märkvärdigt. Alla tankar kretsade runt magen och vad den eventuellt kunde innehålla. Jag provade försiktigt om jag kan göra det eller det.
Nu har det blivit rutin att vara gravid. Tänker inte så mycket på magen annat än när man bumpar i någonstans. Vi har ett litet prång in under kökstrappan där vi har ett utrymme för sportgrejor som inte används så ofta, det är precis så så smalt att man kan tränga sig in om magen inte är för stor.
Skulle se om mina fodrade gummistövlar skulle klara en vinter till. Gick in på tvären som vanligt  och fastnade. Magen hade uppenbarligen blivit  alldeles för stor.
Bara att backa tillbaka och be maken om hjälp.
Han garvade rått och sa - Haha sitter du fast tjockis -men du är den sötaste tjockisen jag vet!