 |
| Burning man och så jag. Hoppas det kommer fler ikväll annars är det floppvarning för årets upplaga |
Minnena från förra året med allt skoj som fanns där.
Jag klev in i den ena animationen efter den andra. Jag flög i ett kalejdoskop, jag blev en del av konstverk och många andra verkligt häftiga upplevelser.
Vart jag kom guppade nakna bröst.
I år lyser det mesta av detta med sin frånvaro.
Gjorde en ny basoutfit av en halvgenomskinlig baddräkt och valda delar av förra årets outfit.
 |
| Nu får vi sätta lite sprätt på Burn2. Den här outfiten passar bättre till bakgrunden. I norden har vi ingen bröstvårtpanik |
Efter att gått runt och mött folk i full höstmundering.
-Polotröjor och tjocka långkjolar i öknen ????
-Hallå eller blir ni inte kokta?
-Det är varmt i öknen!
Bara för undertecknad att visa vägen.
För den osäkre finns Scott Londons fina bilder från 10 år av Burning man in real life att kolla in för inspiration.
Travade vidare, hittade ingen plats där jag fick rezza min praktiska
 |
| Om inte Burn 2 lyfter mot högre höjder får väl jag göra det själv |
Feministisk syn på Burn2
-Nej det är ett hopplöst fall.
På Burn2 är kvinnorna vackra och sexiga och männen starka och bara väntar på att dyrkas av kvinnorna.
Årets tema Caravansary är inget undantag, tvärtom.
I år har man inte nöjt sig med amerikansk kvinnosyn utan toppat med Tusen och en natts kvinnosyn.
Men att dra slutsatsen att folk uteblir av feministiska skäl det är väl att hoppas för mycket.
Tolkar du in kvinnosynen i klädsel eller miljö? Vad vill du i så fall signalera med din klädsel?
SvaraRaderaJag knatade runt i mina vanliga kläder vilket merparten av dom jag träffade gjorde. Jag såg varken överdrivet hunkiga män eller underdåniga kvinnor som väntade på att bli uppraggade.
Visst är det varmt i öknen...men dom som vistas där dagligen skulle aldrig komma på tanken att gå omkring halvnakna.
Vid en av elddanserna i templet åkte magdansutstyrseln på. Mest för att det var det jag hade i garderoben som mest liknade ljusbärarnas dräkter. Som för övrigt var mer påklädda än vad min var.
När jag blev ombedd att gå med i processionen från byn till templet tvekade jag först och sa att jag inte var rätt klädd. Protesterna var högljudda och många och jag bedyrades att här gällde minsann inga såna regler. Här var alla välkomna
Mitt sällskap för kvällen var som vanligt klädd i läder från topp till tå. Jag tror inte han kände sig varken uttittad eller oaccepterad. Tvärtom är stämningen så god att alla accepteras. Ingen höjde på ögat över att en isbjörn var en av dom som dansade runt elden. Möjligen för att han inte smälte ;)
Några snedvridna könsroller såg jag inte skymten av. bara en god stämning där alla blev accepterade på samma villkor. men det är väl som vanligt...man ser det man vill se...