-Kram min käre livskamrat!

Calle har åkt till jobbet och Hnoss sover.
Sitter och läser bilderboken jag fick i morse. Minnen från hur Calle och jag
gick från att vara ett par till och bli en familj om än en liten familj.

-Jag är så glad att just du är du och att du är som du är.
När jag ser mig omkring i Second Life hur de på sedvanligt amerikanskt "för mycket manér" firar Alla hjärtans dag med precis allt som man kan tänkas ha i hjärtform och rosenrött blir jag glad att du är som du är.
-Du visar din kärlek med de små nära tingen. Det uppskattar jag tusen gånger mer än hysteriskt överdåd.
-I morse hade du smugit upp och tagit Hnoss, vår dotter, med dig och låtit mig sova vidare. En njutning jag längtat efter och som teoretiskt kan bli verklighet nu när Hnoss får nappflaskan på morgonen.
När jag kom ner till köket var frukosten dukad. På min tallrik låg en röd ros och ett paket. Ett platt paket.
När jag öppnade det fanns det en bok inuti. En fotobok du gjort själv; -Hnoss första år. Ja nu är inte Hnoss mer än 5 månader säger ni. Helt riktigt men det börjar med bilderna på hur min mage växer, tiden på BB och fortsätter med Hnoss första månader.
Ett riktigt minne för livet. Det sätter jag mycket högre värde på än ett rött raffset eller nåt annat bjäfs. För mig är kärlek så mycket mycket mer än sex. Det är de små nära tingen man hjälps åt med i vardagen. När den ene underlättar för den andra efter bästa förmåga. Saker man gör tillsammans hur obetydliga de än är. Skratten man delar i vardagen. Sorger och besvikelser man hjälper varandra genom.
-Kram min käre Calle -du gör skillnad!
Vanadis