Doktorn tar tempen på dansgolven

Muddy´s idag på morgonen.
Publiken är så cool att de inte ens kan nedlåta sig att dansa utan sitter som
panelhönor och talar nedlåtande om de som dansar.
Osäkerheten skriker så den nästan överröstar musiken.

Var runt på ett par olika dansställen i morse. 
Lite kul att se hur människor beter sig när de kommer bland nya människor de kanske aldrig träffat förr.
Det skiljer sig en hel del från "våra dansgolv", Kickis brygga, Bounce bar m.fl.
På "våra dansgolv" känner kärnan av besökare varandra sedan länge och ett visst tjöt och jargong har utvecklat sig som ger en trivsam invand stämning. Det är ingen större idé för någon att försöka förställa sig alla vet ändå "hur han/hon är".
Även nykomlingar brukar snart smälta in i gemenskapen eftersom kärngruppen är trygg i sig själv och sällan har behov av någon försiktighet mot främlingar.
Det är när helt okända ska odla den relation som behövs på ett dansgolv som saker och ting blir lite annorlunda. I Second Life blir det extra tydligt eftersom så många nationer och etniciteter möts på en liten yta.
Då blir DJ:s uppträdande mer avgörande för utfallet av danskvällen
Första stället jag besökte var Muddy`s. Det var inte den rutinerade Cow-Girl som var DJ utan en helt karismabefriad ny DJ.
Det märktes direkt i chatten. "I love this tune" och "Tip your eminent Dj" var förhärskande. Alla försök till konversation blev obesvarade. Konversationen som pågick sköttes bakom lykta dörrar i IM och i gruppkonversationer.
Publiken gav närmast ett intryck av att vara för coola för att dansa.

Här handlade tjötet om stalking ! Men det flöt på och många talade om saken.
Även det kan ses som en rädsla men inte mot de andra på dansgolvet utan
emot ett "gemensamt yttre hot".
Reellt hot eller inte så mer en säkerhetsventil för inneboende rädsla

Vilket ger mig ett intryck av en omogen och väldigt osäker publik.
Nästa ställe Rez Night Club där flöt snacket på bättre tack vare en snackesalig DJ. Ämnet däremot avlöjade en del.
Man talade om "stalking". -Akta dig så jag inte stalkar dig!
Naturligtvis osäkerhet det med men på ett lättsammare sätt. Det var så uppenbart att stalkingtjötet inte var seriöst menat utan mer som ett mer eller mindre lyckat försök till att vara underhållande och en säkerhetsventil för en abstrakt yttre gemensam fiende.
Jämförbar med gammal rysskräck eller "Råttan i pizzan"-skräck.

Sjöfn