 |
| Klart häftig känsla att uppleva hösten med alla sina sinnen. |
Något annat jag saknar är att bara vara jag. Att vara helt ensam på en öde plats.
Vid en första anblick ger Göteborgsområdet ett intryck av att möjligheterna är ganska små för ensamhet. Det bor trots allt en miljon människor inom en radie av åtta mil från centrum.
Förra helgen lämnade jag Johan i pappas vård och körde de fyra milen upp till Svartedalens naturreservat och gick en långpromenad där utan någon som helst mänsklig kontakt. Svartedalen är mystik, en riktig John Bauerskog, storskog och vresig natur.
Träden började skifta i höstgult och höstrött lite varstans.
Efter att ha vandrat runt i cirka två timmar kom jag fram till en lite tjärn. Satte mig på en stock och tog fram kaffet ur ryggsäcken och bara njöt av tystnaden och lugnet.
När jag fikat kände jag på vattnet och till min stora förvåning! -Det var varmt! Riktigt varmt.
Såg mig omkring, lyssnade efter mänskligt ljud.
Ingen i närheten. Tog av mig kläderna och hoppade i. Simmade lite innan jag satte mig på botten i strandkanten. Vattnet räckte strax över magen.
-Åh så skönt! Uttrycket; Bli ett med naturen blev väldigt påtagligt.
Sjöfn
Länstyrelsen i Västra Götaland -Svartedalens naturreservat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar