-Men Vanadis, hör nu på mig!

Fan vad allt är botten Sjöfn, nu skiter jag i det här för gott.

-Men lilla gumman hur är det fatt? Du ser ut som du har hål i galoscherna.
-Alla är dumma, elaka och småaktiga.
-Alla?
-Nja några då. "Onda tungors klubb".
-Emot dig?
-Nej, men alla dåliga minnen kom tillbaka från förr. Som att få en snyting mitt i näsan.
-Du är i vecka 27-28 av din graviditet nu eller hur?
-Ja.
-Då bråkar hormonerna som mest med dig. Själv kunde jag börja storböla helt utan anledning. Vi satt och såg på en komedi på tv och jag skrattade hela tiden tills jag

Hum, det är ju sant...

bara grät det mesta jag orkade. Trots att allt var så roligt egentligen.
-Jaha säger du!
-Det ska vara så, bara att pricka av på listan. -Du är helt enkelt inte van vid att hormonerna styr dig. Du brukar inte ha så ont av det i vanliga fall. Ägglossning och mens och så.
-Nej det har du ju rätt i.
-Då är det naturligt att ta åt sig sånt som man inte bryr sig om annars.
-Det finns alltid negativa gnälliga människor.
De som:

• Går in för att sabba och förstöra för andra
• Pratar utan att lyssna
• Håller med och sen pratar skit bakom ens rygg
• Kritiserar allt de inte gjort själva
• Alltid förutsätter att allt är dåligt och är negativa
• Att tycka synd om sig har blivit en så starkt rotad vana hos dem att de inte kan låta bli att se sig själva som offer.
• Leta syndabockar till sina egna misslyckanden.
• Alltid säger emot och är tråkiga att umgås med

  

  Bra Vanadis,
  nu har du rätat på ryggen igen!

-De flesta av de här ser dig som ett hot Vanadis.
-Mig?
-Ja inte så att de tror att du ska göra dem illa på något sätt rent fysiskt.
Men de har byggt upp en så negativ självbild att de förväntar sig att alla andra kvinnor ska vara likadana som de är.
Det är inte du Vanadis. Du är tvärtemot. Därför stör du deras bild och de upplever dig som ett hot.
I deras värld ska en kvinna vara missnöjd, överviktig, nertryckt av män och andra kvinnor.
-De vill inte ha någon annan än sin egen spegelbild att jämföra sig med menar du?
-Ja. Rätt bra formulerat den knycker jag för kommande bruk.
-Help your self, jag bjuder.
-Men jag vet inte om jag kommer orka och hinna blogga så mycket som fem gånger i veckan.
-Nu ställer du för stora krav på dig själv.
-Eh skulle jag?

Men så är det ju....
Varför kom jag inte på det?

-Just du ja!
-Du har på tre år skapat den främsta allmänna SL-bloggen på svenska. Alla de andra är mer eller mindre nischade eller skriver om sig själva. Du lyckas blanda egna upplevelser och nyheter på ett alldeles eget sätt.
-Din blogg är för viktig för nordiska Second Life för att bara försvinna.
-Jag ska hjälpa dig skriva när jag kan. Har mer tid nu när Pip-Larsson är pappaledig och jag har semester. Johan klarar sig bättre och bättre själv. Jag behöver Second Life sen i höst när Marstrand "stänger".
-Prata med Kynlif hon kan säkert också skriva något då och då.
-Sant, bli mamma är ju stort men det varar ju inte för evigt.
-Precis.
-Du vet du är så välkänd i vårt Second Life och din blogg så inarbetad så att när du går på igen så har du snart dina läsare tillbaka.
-Hoppas det men då..
-Nej, Vanadis inga negativa tankar. Vänd nederlag till seger. Det kan du det har du gjort så ofta på kappseglingsbanan förr.

Tack Sjöfn, nu känner jag mig som en vinnare igen.

-Ja du har rätt.
-Nu är du precis den "storasyster" jag nog alltid saknat.
-Eller nå´t, kusin får la duga :)
-Ha, låt dem bita sig i tungan och dö av sitt eget etter. Nerslagen är en sak men uträknad är en annan sak!
-Nu hör jag Vanadis prata igen!
-Är ju inte långt kvar till 100.000 läsarvallen...den vill jag ju gärna spränga....få se om det blir med magen eller brösten..