som från dagens slit och oro
somnar in i nattens vård.
Mödans barn har funnit vila
efter dagens långa id
och kring gården sänkes sommarnattens frid.
Så börjar Svante Petterssons Gotländsk sommarnatt. Vi har väl mest hört den i Arne Lamberts tappning på trumpet.
En av de vackraste låtar jag vet men tyvärr saknas den fina texten som väcker mycken eftertanke.
Men ur tystnaden och dunklet
hör jag gångna släktens steg
skynda över stigens stenar
bort mot äng och åkerteg.
Medan gårdens goda väsen
vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt.
fortsätter texten, när man står så här på ett gammalt tun visst känner man att det finns en närvaro och en historia som började långt innan jag var påtänkt.
Svante fortsätter
Låt oss vandra genom ängarna,
när natten faller tyst,
stiga lätt på alla blommor små,
som dagen stilla kysst.
Visst är det väldigt nära vår vision om en underbar midsommarnatt?
Första gången jag hörde den här spelas en midsommarafton var ute i havsbandet. Jag var nitton år och så kär så kär. Vi satt på en klippa och såg ut över havet klockan fyra på morgonen och någon spelade Gotländsk sommarnatt på trumpet. Det var en sån stämning.
Att min kärlek svalnade till iskyla på söndagen när jag skulle frakta hem vraket och fick stanna elva gånger på tio mil för att han skulle spy är en annan historia. Sånt får man inte låta störa sina fina minnen.
Glad midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar