Från att ha varit en vacker bild på en blomma har graviditeten fått mig att se en djupare innebörd i bilden |
Mycket av mitt liv har kretsat runt studier och karriär, fester och killar, aktier och placeringar.
Ungefär som för de unga flesta som försöker skapa sig en bra framtid.
Som kustbo alldeles intill Atlanten har jag nog mer påtagligt än många känt mig som en liten del av naturen. När jag färdats på sjön har jag påtagligt upplevt havet. Känt vågornas rytm, upplevt vinden genom vattensprutet. När jag vandrat längs stränderna på vårarna tillsammans med de andra strandstädarna har jag påtagligt upplevt att "det inte är bra att slänga skräp".
Närheten till havet ger en påtaglig upplevelse om vilken årstid det är. Idag märks det väldigt tydligt att det är höst. Det blåser nästan storm och bara några grader över nollan. Det rycker och knakar i det gamla trähuset.
Fick en Amaryllis-lök igår. Undrar om den inte växt lite över natten?
Genom växterna ser man hur livet gror, hur det står i sin fulla blomning för att sedan vissna ner och dö för att återkomma nästa vår och nästa och nästa och nästa i all oändlighet.
Själv känner jag att magen växer. Byxor och tröjor jag hade för några veckor sedan är för små. Precis som bonden som sår eller som Gudinnan själv skapar jag nytt liv.
Ett nytt liv som ska skapa ännu ett nytt liv som...ja ni förstår i allt det oändliga.
Bilder på blommor som t.ex stockholmsfotografen Edvard Koinbergs Herbarium Amoris får en annan betydelse. Från att ha varit vackra bilder på blommor blir de själsfränder på ett helt nytt sätt. Att ståndaren befruktar pistillen blir påtagligt och bilderna får en helt annan djupare innebörd för mig.
Jag är en del av kärlekens herbarium precis som de.
Utställningen Herbarium Amoris finns att se i Linnérummet andra våningen på Svenska Ambassaden i Second Life.
Fotografens hemsida innehåller inte bara bilderna utan information av fotografen mm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar