-Du har väl en egen trädkoja?

Högt över marken svävar...jag och en bra bok.
Vad som händer nedanför ger jag fullständigt sjutton i.

När jag var liten gick Kalles Klätterträd på barn-TV i repris för hundrafemtioelfte gången. Då tyckte jag den mest var fånig. Det hände ju ingenting. 
Som vuxen och spränglärd om hur man ska ta hand om sig och inte ta hand om sig för att må bra. Inser jag hur rätt Kalle har.
Alla behöver ett klätterträd en trädkoja en vrå att dra sig undan till en stund och bara vara "jag".
Eller som Jojje Wadenius uttrycker saken:

Mitt i stan bor en kille
som heter Kalle
och Kalle har ett träd

Som han kallar sitt eget
han sitter där uppe
och drömmer och fantiserar om allt möjligt och om Emma

Emma finns bara i fantasin
men hon är fin tänker Kalle

Under trädet sitter morfar och läser tidningen
morfar tycker om att läsa om allting som har hänt

Men Kalle han gillar att mest ligga stilla
på toppen och sakta gungas av vinden

Jag är nog annars urtypen för en "pangiväggensmällare". Ambitiös, högpresterande jobb med stort ansvar som det gäller att kunna delegera och nu ska jag bli småbarnsförälder visserligen ihop med Pip-Larsson så vi är två om det.
Den typen av jobb jag har är alldeles för lätt att ta med sig hem. Ibland kan det till och med vara en fördel att ta med sig jobbet hem. Inga problem så länge jobbet är avskiljt från fritiden. Om jag jobbar vid datorn hemma 8-17 eller på universitet är egalt men om jag jobbar hemma 8-17 och tvättar och diskar och passar barn eller andra måsten det är då det blir kaos förr eller senare.
Idag, måndag när det här skrivs, började jag veckan med en ledig dag.
En riktig klätterträddag. Bara jag och min trädkoja. Inga måsten. Kunde säkert ha rusat runt och fixat en massa för vårt kommande barn men herregud det är 19 veckor kvar till dess! Varför rusa nu?
Vädret i verklighetens Marstrand var inget bra idag. Klar "ugget vär".
Istället tog jag mig tid för Second Life. Var på Muddys en stund. Skrev ett blogginlägg. Har lovat Vanadis att avlasta henne lite. Hon har mycket att göra i sitt jobb just nu och inte blev det mindre av att Elfsborg vann SM-Guld i fotboll. Men jag kände inget tvång tvärtom jag fick chansen att uttrycka en åsikt som jag gått och lurat på ett tag. Fick jag tömt den delen av skallen. Bra!

Har ibland kallats för "ouppnåelig" av en del killar.
I detta nu är jag verkligen det. I en koja högt över marken med en bra bok.

När barnet sen kommer blir det naturligtvis svårare att får egen tid men vi måste ändå försöka lösa det Pip-Larsson och jag. Han måste få en stund när han gör vad bara han vill. Har redan svårt att bromsa hans entusiasm inför att bli pappa och få honom att inse att jag inte är hjälplös helt plötsligt. Precis som jag måste få en stund ensam utan honom eller barnet då och då.
-Efter lunch bakade jag bröd vi ska ha till kvällen. Linfrörutor. Inget krångligt, bara köra i assistenten låta jäsa och in i ugnen. Kanske en kvarts arbetsinsats för mig resten sköter maskinerna om. Under tiden satt jag i ett klätterträd på Noweeta Grassland. Vid första påseendet kan det ju verka tråkigt men med rätt musik var det rätt skönt.
På väg därifrån träffade jag trevliga människor och pratade en stund innan det var dags att ta ut brödet.
En alldeles utmärkt egen dag - jag gjorde precis vad som föll mig in helt kravlöst. Utan Second Life kanske jag flängt runt mer. Rätt använt är tydligen SL en bra resurs för att må gott också.