-Vanadis ser på saken 2 år idag!

När jag ser tillbaka på de här åren kan jag
bara konstatera att det varit händelserika år

Grattis bloggen och grattis mig!

Det är jag väl förtjänt av?

Mitt första inlägg skrevs den 1 juni 2010. Som alla andra nya bloggar skrev jag;
Hej jag har startat en ny blogg.
Den förste att gratulera mig och hälsa mig välkommen var Apmel.
Innan jag startade i Second Life hade jag läst alla bloggar om SL jag hittade. När jag funderade på att starta en egen blogg la jag ner en hel del jobb på att finna en egen nisch. Fanns ju ingen anledning att uppfinna hjulet på nytt. Dessutom kände jag på mig att det var en viss risk för bråk om jag "tog över" någon annans nisch.
 -Festreportage sköttes redan av flera bloggare med den äran, dessutom har de som hållit på längre koll på alla namn vilket jag knappt har än.
-Konst och kultur skötte och sköter Apmel på ett sätt som inte går att konkurera mot.
-Det fanns bloggar som var emot allt och alla och bloggar som beskriver det egna hälsotillståndet minut för minut och eftersom jag för det mesta mår bra så blir det inte mycket till blogg. -Krävs ett gediget lidande för att sånt ska bli läsvärt.
Bestämde mig för att SL-Magazine, debattartiklar, restips, förhands, tekniktips tror till och med jag fick in ett pepparkaksrecept. (Kan erkänna att jag snodde det på nätet -för ert bästa)
På Expressen hade Ivar Harrie myntat mottot "Oroa -väcka -förarga" som programförklaring för tidningen. Att sedan Carl-Adam Nycop snodde det till titel på sin bok visar bara att det var bra sagt.
-"Oroa" fann jag inget behov för - det är en sak som sköttes på ett förtjänstfull sätt av flera andra bloggare.
-"Roa - väcka - förarga" fick bli mitt mantra för bloggen. Väcka och förarga det vet jag att jag lyckats med och förhoppningsvis roa också.
-Jag kastades rakt in i hetluften, att jag var någons alt var alla på det klara med frågan var bara vems alt. Innan sommaren var till ända var jag alt till ungefär ett tjog olika avatarer. Alla lika fel - jag har aldrig varit någons alt.
Lärde mig att man får vara tuff och stark inte bara för att gå på Folkets Park utan för att orka blogga också i hård motvind.
Redan då hade jag ett litet övertag, de jag träffade i mitt RL-yrke som journalist är inte alltid snälla de heller alla gånger.
Men i båda liven uppvägs de hårda orden och allt skäll av all positiv respons.
I tisdags sprängde jag den magiska vallen; -50.000 läsare i 15 länder läst mina mer än 800 inlägg. Jag har fått mer än 800 kommentarer. Minst ett per inlägg i genomsnitt -klart bra.

Det känns som den bästa respons man kan få.
Att jag sedan fått skäll i andra bloggar visar väl också att vad "Vanadis skriver betyder något". Finns ett gammalt uttryck från reklambranschen: Det är inte så noga vad som sägs bara det sägs något och inte blir tyst.
Tyst, det har jag inga planer att bli - nu har bloggen satt sig och utvecklat sig inte bara till en bra blogg utan med hjälp från goda vänner fått avläggare. Bild.sl. Ett nödvändigt samarbets-projekt - det hade jag inte klarat ensam. Det finns trots allt, hur otroligt det kan låta ett liv utanför Second Life som måste levas.
De här årens framgång sporrar mig till att fortsätta och förbättra Vanadis ser på saken. I morgon kommer första inlägget av årgång tre. -Det tycker jag känns riktigt spännande!

-Tack alla mina läsare - vänner och ovänner.