onsdag 20 juni 2012

Lyssnar hellre på Jendi
än läser vad hon skriver.

Vad vore livet utan en radio?
Har alltid älskat att lyssna på radio. I mitt barndomshem stog alltid radion på. Radio är fantastiskt för man kan göra annat under tiden man lyssnar till skillnad mot TV.
När jag hör en röst tala på radio har jag skapat mig en inre bild av personen som talar. Ibland rätt ibland så in i hoppsan fel. Som jag nämnt i tidigare inlägg står ordet för 7% av samtalet och rösten för 38% av samtalet.
När jag blev stor nog att läsa böcker utan bilder på egen hand skapade jag mig en inre bild av personerna i böckerna. Hur de såg ut, hur de gick, hur de satt och hur det talade.
-När jag läser Jendis inlägg och kommentarer ser jag en bild av ett ovanligt näbbigt fruntimmer i receptionen på ett stockholmshotell jag råkade ut för en gång.
-När jag hör Jendi tala i transistorn får jag en helt annan bild. -Jändi låter precis som min klasskompis mormor hemma i Marstrand. En snäll liten tant som ville alla väl, efter skolan hände det ofta att hon bjöd in "hela gatans ungar" till sig. Medan sockerkakan stog i ugnen läste hon högt ur sina gamla Min Skattkammare. Tomtar och troll, prinsessor och prinsar. När vi blev lite äldre läste hon Röde Orm för oss. När vi bråkade talade hon lugnt till oss och allt blev bra igen.
-Ett försåtligt lugn.
Jendi berättar att hon gått in i väggen. En tyvärr allt för vanlig åkomma i dag. Många ställer för stora krav på sig själv samtidigt som man upplever för stora krav från omgivningen. Till slut får man ett utmattningssyndrom. Ett tillstånd som tar lång tid och mycket arbete och själsstyrka att resa sig från.
Överdrivet kontrollbehov
För att man ska gå in i väggen är ett överdrivet kontrollbehov en förutsättning eget och eller andras. Det kan till en början yttra sig med att man gång på gång kollar att strykjärnet är urdraget eller att spisen är avstängd.
Den som har gått in i väggen utvecklar ofta någon form av paniksyndrom, ibland lätta som att man står och trampar i en kö till fullt flyktbeteende för i stort sett vad som helst. Ångestattackerna kan utlösas när som helst och av vad som helst.
Kontrollbehovet eskalerar ofta, för den ångestdrabbade gäller ju att återta kontrollen över sig själv att besegra ångesten och återigen kunna styra sig själv och sitt beteende.
Jag ber att få citera ur Psykologiguiden
Ett överdrivet kontrollbehov av framförallt andras åsikter och tankar om den egna personen och prestationen är ett inslag i både social fobi och generaliserat ångestsyndrom.  Motsägelsefullt nog upplever vi ofta mindre kontroll ju mer vi försöker kontrollera. Ett starkt kontrollbehov leder till stress som i sin tur påverkar vår uppmärksamhet, vårt minne och vår avslappningsförmåga negativt. Resultatet blir ofta mer stress och osäkerhet och så förstärks den onda cirkeln. Många av de som får diagnosen utmattningsdepression, ”utbrändhet”, är perfektionistiskt lagda och har höga kontrollbehov.
 Att försöka kontrollera det som inte går att kontrollera leder till frustration hos både dig och andra. Du riskerar att inte få helt ärliga svar på dina frågor (utan snarare sådana som dämpar din oro) och det urholkar dina relationer inifrån. Du blir alltmer ensam med dina höga krav och kontrollbehov.
Det bästa sättet att ”kontrollera” livet är snarare att försöka leva här och nu och njuta av vänner, familj, partners och kollegor precis som de är.
Vad är sanning?
Sanning är nog det mest subjektiva begrepp som finns.
Bloggaren rakapuckar.nu beskriver sanningen så här:
Vems sanning är såsom verkligheten var och såg ut?
Vem tror ni har bäst koll? Vem borde veta?
Den som var på plats och sa, såg, hörde och gjorde
Dom andra på samma plats som också sa, såg, hörde och gjorde
Anna Lindhs mördare
på brottsplatsen.
Eller dom som långt i efterhand försöker komma ihåg va dom såg och hörde
Alternativt den som bara hört folk berätta om detta utan att ens ha varit i närheten själv
Det finns nästan inget hemskare än att bli oskyldigt anklagad för något man inte har gjort
När nån försöker svartmåla en och göra en till en skurk man inte är
Varför tror en del att deras hjärnspökes hittepå är verkligare än sanningen som den var
Vi är alla domare i vår egna hjärnas domstol
Det finns otaliga exempel på i polisutredningar om hur "sanningen" kan variera från individ till individ.
Mordet på Anna Lindh är ett bra exempel. När vittnena beskriver mördarens klädsel på överkroppen beskrivs den som huvjacka, kamoflagejacka, ljus, grön, leopardmönstrad med och utan fickor och som blå skepparkavaj.
-För alla dessa vittnen var deras uppfattning den absoluta sanningen. I verkligheten lyckades ingen beskriva honom rätt.

Jag har personligen, om mig och mina vänner, fått de mest divergerande reaktioner på Jändis två timmars utläggning i Transistorn.
Allt från "Där fick bystdrottningarna och Valkyriorna" till "Där fick de för vad de gjort mot er".
Hur kan det skilja så mycket? -Svepande formuleringar som; de som och de där etc.

Jendi säger själv i radioprogrammet att "Vi behöver höja toleransnivån och lära oss leva tillsammans". (citat ur minnet)
-Ja det vore bra svarar jag.
Nu känns det som om samtliga, nåja många, går i taket om en knappnål ramlar ner på en ryamatta.

-Vad kommer nu att hända med mig och mina vänner efter att jag skrivit det här?
-Jag kommer att få en massa råskäll, men det är jag van vid här i SL.
Till skillnad från flertalet andra kan jag på goda grunder misstänka att den attackerande har ett övermått av narcissism i sin personlighet.
En del av den dosen måste man ha - att man tycker om sig själv är en förutsättning för att man ska kunna tycka om andra.
Analogt känner man antipati och avsky för sig själv kan man inte älska andra. Man känner de känslor för andra som man känner för sig själv.
Har man diagnosen narcissistisk läggning ser man inga fel hos sig själv utan bara hos andra eftersom ingen kan leva upp till ens egen höga standard.
Sjöfn

3 kommentarer:

  1. Det finns hundra olika sätt att gå in i väggen. Kontrollbehov är inte den största faran, utan att inte kunna säga nej. I mitt fall var det inget av dom. Visserligen nämner jag min utbränhet i programmet men inte som nån ursäkt eller förklaring. Och jag kan inte se vad det har med sakfrågan att göra.

    Enligt de beteendevetare jag kommit i kontakt med är det en fobi att kolla strykjärnet gång på gång.

    SvaraRadera
  2. Var det inte alldeles nyss vi utredde att "beteendevetare" var värdelösa?
    Din beteendevetare hade inte jag examinerat.
    En fobi är en omotiverad rädsla för någonting t.ex spindlar, att gå över torg etc
    Tvångstankar, som t.ex att sätta på sig höger sko först eller att kolla strykjärnet omotiverat många gånger.

    SvaraRadera
  3. Tvångstankar har inte heller något med utbrändhet att göra.

    SvaraRadera