Tar semester!

Glöm inte kolla Bild.SL

Klicka här

Ny i Second Life eller funderar 

du på ett Second Life?

Allt du behöver veta finns i Ruths Bok

Klicka här

Måndag 30 juli är jag tillbaka med full kraft.

-Men var inte för säkra - det kan bli förr än någon, ens jag, kan tro- Kolla läget!

Måste skvallra om en norsk hemlighet

Gick runt och njöt av allt det nya och fina i Norge. Såg en rad stafflier på Akers brygge. 
Jaha ännu en amatörutställning tänkte jag men nyfikenheten drog mig närmare och närmare.
Nej det var inget amatörkludd eller barnteckningar. Det var Edward Munch. Det var Skriet världens dyraste tavla. Det var Pubertet det var Madonna och många fler. 
Vill ni bita i en Munch..nej hoppsansa där slant tungan..blev ni Munchbitna finns det mer på nätet; Munchmuséet och Digitalt Muséum

Spansk konst mycket mer än Picasso och Dali

Redan vid entrén inser man att det här är något alldeles extra

San Diego har genomgått en fantastisk omvandling. 
Ett av de stora lyften är Spanish Village Art Center .

Intressant colorit

Hela byn är byggd i spansk/mexikansk stil. Bakom varje dörr lurar ett nytt galleri med fantastisk konst. Ja man kan säga att hela byn är ett konstverk bara de glaserade plattorna i olika färger på gator och torg är en sevärdhet i sig.
Ett flertal real life konstnärer finns representerade. Bl.a. Syl Darcy, Tamra Hayden, katter som ni aldrig sett katter förut av Bloo Ansar. Cris Shirley finns representerad under namnet Cadwallader som ger bort en tavla till dig. Japanska tryck av Masako.

Expressiv uttrycksform

Du kan även få prova på att göra din egen keramik som du får med dig hem.
Semester för mig är en tid då jag kan gå på gallerier och konstutställningar. Många bra gallerier och många dåliga flyttar ut till våra kustorter. Det är också den tid på året då Pip-Larsson döps om till Stånk och Stön-Larsson. Förstår inte att karlar blir så trötta i fötterna så fort.
Till och med det har de tänkt på. I varje ända av byn finns parker med picknickplatser. Matar man de små liven lite då och då så brukar det komma sig snabbt igen och kan gå ett varv till på ännu en konstutställning. Skynda er hit British Airways från Köpenhamn via London 

Åsnan får äntligen hötappen..nej nu slant tungan. Stön och Stånk-Larsson
blir åter igen samma goa glada Pip-Larsson som vanligt med lite mutor

Första semesterdagen

Idag gör jag vad jag vill inte vad jag ska eller borde.
Det kanske inte är sol ute men i sinnet.
Det kanske kommer ett inlägg eller inte idag.
Semester ska vara en happening inte en kalender att beta av.

Jag är oskyldig Bock!

På förekommen anledning ser jag mig nödsakad att meddela att jag inte haft någon som helst kontakt med Bock McMillan sedan 15 maj 2012! 
Vare sig i första eller andra livet eller i bloggform.
Mig veterligen har jag inte varit på samma plats som Bock i Second Life sedan 2010

Jag har ingen anledning att kontakta Bock. Jag har ingen önskan att komma i kontakt med Bock. Tvärtom har jag all anledning att hålla mig så långt från Bock McMillan som möjligt.
Kontakter med Bock skulle kunna försämra mitt rättsläge i framtiden.
Jag och mina vänner Sjöfn och Kynlif/Ruth är utsatta för en otäck mobbing-förtalskampanj här i Second Life och i bloggar.

Någon alt som trackar Bock har jag inte. Det är i så fall någon som försöker dra ner mitt namn i smutsen och underblåsa ev. motsättningar. 
Jag rekommenderar Bock att anmäla saken som abuse i så fall. Får du reda på vem personen är vill jag också anmäla denne till rättslig prövning
Jag trivs bäst när jag slipper ha Bock inom hör, läs och skrivhåll.

Däremot kan jag inte acceptera att den som överhuvud taget nämner mig och mina bloggar blir utslängd ur grupper. Blir trakasserad både i och utanför Second Life.
Det här skitpratet som pågått senaste tiden har gått helt överstyr. 

De flest kriterier för mobbing är uppfyllda. För stalking och för förtal.
Jag kommer inte att tveka att använda mig av alla de tillbuds stående medel för att få rättslig prövning om så blir nödvändigt. 
Det är lätt att se ett mönster från tidigare förföljelse av andar avatarer i Second Life vilket påtagligt stärker rättsläget.

-Jag har alltid stått rak för det jag gjort men jag tar inte på mig annans skuld.

Glad Midsommar

Årets viktigaste dag är här. 

Sveriges riktiga nationaldag. Midsommarafton. Ljusets helg.

Völvan anländer till den heliga stencirkeln och börjar sin ritual;
”Jag ber goda alla makter och krafter  att vara med oss i denna cirkel.
Jag ber dagens kraft, sommarens kraft, solen, glädjen,
ljus, lycka och kärlek att vara med oss. Jag ber om ljusets och värmens eld, den skapande elden,
upplysningens eld, den inre elden, glöden, passionen,
lusten och den skapande, alstrande, lekfulla
glädjerika sexualiteten och befruktandet."

Natten då ljuset är som ljusast och magin är som starkast. Vi går över sju gärdesgårdar och plockar sju sorters blommor under tystnad. Lägger dem under huvudkudden för att drömma om vår tillkommande.
På en del håll ska det vara nio blommor och nio gärdesgårdar på andra ställen är gärdesgårdarna överflödiga allt efter lokal tradition. Det förefaller som att utföra någon form av ritual är det viktigaste.
Många sitter uppe under tystnad och ser solen gå ner och gå upp. Mediterande över livet. Andra super till helt ohämmat och spyr trasor över allt och alla midsommarnatten lång.
Kanske inte den trevligaste av traditioner, även om ett rejält blot tillhör allt firande, men ändå en tradition för många.
Bli med barn är också en svensk nationalsport på midsommar. Mars månad toppar födslostatistiken år efter år. Om det beror på att naturen som vi är en del av står på toppen av sin fertilitet det får ni klura på själva.

Völvan välsignar den heliga sängen där det heliga samlaget ska ske.
Völvans blottade byst har inget med sexualitet
att göra utan är ett tecken på att hon kommer med fred

På många platser har man långt fram i våra dagar utsett ett symboliskt brudpar som fått sitta på var sin tron intill midsommarstången och representera det heliga samlaget, om det blivit något sånt har dock paret själva fått avgöra, tidpunkten då himlen i form av Frej befruktar jorden i form av Freja räknades noga ut av den tidens astronomiskt kunniga.

Glad midsommar till er alla.

Vi får väl se hur många av oss som tillbringar tredje veckan i mars 2013 på BB

-Hjälp jag har inget att ta på mig!

Som man känner sig när
man studerar garderoben

Nu har "alla" showat off i sina ny snoffsiga kläder och jag har bara den här gamla trasan.
-Men du har ju 28.000 grejor i din garderob! utbrast han med pipen.
-Det är begriper du inte! svarade jag.
-Aha, en sån där tjejgrej som man bara ler rart åt och lever ett rikt inre liv medan den pågår?
-Förståndig karl! -Bra jobbat!

Lite senare när garderoben ökat sitt innehåll och plånboken
minskat sitt i motsvarande grad.

Med blixtens fart störtade jag iväg till Vero Modero och Gizza och såg vad som fanns. På Vero Modero fanns fyra nya outfits. En var inte min stil men de andra tre. De tykna är ju bara att både Sjöfn och Ruth hunnit före och stilar för fullt i de här kläderna.
-Vad göra?
Jag häller allt i en hög! Ett par moderiktigt sönderskurna jeans (??!!) en röd tanktop och den gröna jackan. Den får bystdrottningarna inte plats i ändå hehe.

Lyssnar hellre på Jendi än läser vad hon skriver.

Vad vore livet utan en radio?

Har alltid älskat att lyssna på radio. I mitt barndomshem stog alltid radion på. Radio är fantastiskt för man kan göra annat under tiden man lyssnar till skillnad mot TV.
När jag hör en röst tala på radio har jag skapat mig en inre bild av personen som talar. Ibland rätt ibland så in i hoppsan fel. Som jag nämnt i tidigare inlägg står ordet för 7% av samtalet och rösten för 38% av samtalet.
När jag blev stor nog att läsa böcker utan bilder på egen hand skapade jag mig en inre bild av personerna i böckerna. Hur de såg ut, hur de gick, hur de satt och hur det talade.
-När jag läser Jendis inlägg och kommentarer ser jag en bild av ett ovanligt näbbigt fruntimmer i receptionen på ett stockholmshotell jag råkade ut för en gång.
-När jag hör Jendi tala i transistorn får jag en helt annan bild. -Jändi låter precis som min klasskompis mormor hemma i Marstrand. En snäll liten tant som ville alla väl, efter skolan hände det ofta att hon bjöd in "hela gatans ungar" till sig. Medan sockerkakan stog i ugnen läste hon högt ur sina gamla Min Skattkammare. Tomtar och troll, prinsessor och prinsar. När vi blev lite äldre läste hon Röde Orm för oss. När vi bråkade talade hon lugnt till oss och allt blev bra igen.
-Ett försåtligt lugn.
Jendi berättar att hon gått in i väggen. En tyvärr allt för vanlig åkomma i dag. Många ställer för stora krav på sig själv samtidigt som man upplever för stora krav från omgivningen. Till slut får man ett utmattningssyndrom. Ett tillstånd som tar lång tid och mycket arbete och själsstyrka att resa sig från.
Överdrivet kontrollbehov
För att man ska gå in i väggen är ett överdrivet kontrollbehov en förutsättning eget och eller andras. Det kan till en början yttra sig med att man gång på gång kollar att strykjärnet är urdraget eller att spisen är avstängd.
Den som har gått in i väggen utvecklar ofta någon form av paniksyndrom, ibland lätta som att man står och trampar i en kö till fullt flyktbeteende för i stort sett vad som helst. Ångestattackerna kan utlösas när som helst och av vad som helst.
Kontrollbehovet eskalerar ofta, för den ångestdrabbade gäller ju att återta kontrollen över sig själv att besegra ångesten och återigen kunna styra sig själv och sitt beteende.
Jag ber att få citera ur Psykologiguiden

Ett överdrivet kontrollbehov av framförallt andras åsikter och tankar om den egna personen och prestationen är ett inslag i både social fobi och generaliserat ångestsyndrom.  Motsägelsefullt nog upplever vi ofta mindre kontroll ju mer vi försöker kontrollera. Ett starkt kontrollbehov leder till stress som i sin tur påverkar vår uppmärksamhet, vårt minne och vår avslappningsförmåga negativt. Resultatet blir ofta mer stress och osäkerhet och så förstärks den onda cirkeln. Många av de som får diagnosen utmattningsdepression, ”utbrändhet”, är perfektionistiskt lagda och har höga kontrollbehov.
 Att försöka kontrollera det som inte går att kontrollera leder till frustration hos både dig och andra. Du riskerar att inte få helt ärliga svar på dina frågor (utan snarare sådana som dämpar din oro) och det urholkar dina relationer inifrån. Du blir alltmer ensam med dina höga krav och kontrollbehov.
Det bästa sättet att ”kontrollera” livet är snarare att försöka leva här och nu och njuta av vänner, familj, partners och kollegor precis som de är.

Vad är sanning?
Sanning är nog det mest subjektiva begrepp som finns.
Bloggaren rakapuckar.nu beskriver sanningen så här:

Vems sanning är såsom verkligheten var och såg ut?

Vem tror ni har bäst koll? Vem borde veta?

Den som var på plats och sa, såg, hörde och gjorde

Dom andra på samma plats som också sa, såg, hörde och gjorde

Anna Lindhs mördare
på brottsplatsen.

Eller dom som långt i efterhand försöker komma ihåg va dom såg och hörde

Alternativt den som bara hört folk berätta om detta utan att ens ha varit i närheten själv

Det finns nästan inget hemskare än att bli oskyldigt anklagad för något man inte har gjort

När nån försöker svartmåla en och göra en till en skurk man inte är

Varför tror en del att deras hjärnspökes hittepå är verkligare än sanningen som den var

Vi är alla domare i vår egna hjärnas domstol

Det finns otaliga exempel på i polisutredningar om hur "sanningen" kan variera från individ till individ.
Mordet på Anna Lindh är ett bra exempel. När vittnena beskriver mördarens klädsel på överkroppen beskrivs den som huvjacka, kamoflagejacka, ljus, grön, leopardmönstrad med och utan fickor och som blå skepparkavaj.
-För alla dessa vittnen var deras uppfattning den absoluta sanningen. I verkligheten lyckades ingen beskriva honom rätt.

Jag har personligen, om mig och mina vänner, fått de mest divergerande reaktioner på Jändis två timmars utläggning i Transistorn.
Allt från "Där fick bystdrottningarna och Valkyriorna" till "Där fick de för vad de gjort mot er".
Hur kan det skilja så mycket? -Svepande formuleringar som; de som och de där etc.

Jendi säger själv i radioprogrammet att "Vi behöver höja toleransnivån och lära oss leva tillsammans". (citat ur minnet)
-Ja det vore bra svarar jag.
Nu känns det som om samtliga, nåja många, går i taket om en knappnål ramlar ner på en ryamatta.

-Vad kommer nu att hända med mig och mina vänner efter att jag skrivit det här?
-Jag kommer att få en massa råskäll, men det är jag van vid här i SL.
Till skillnad från flertalet andra kan jag på goda grunder misstänka att den attackerande har ett övermått av narcissism i sin personlighet.
En del av den dosen måste man ha - att man tycker om sig själv är en förutsättning för att man ska kunna tycka om andra.
Analogt känner man antipati och avsky för sig själv kan man inte älska andra. Man känner de känslor för andra som man känner för sig själv.
Har man diagnosen narcissistisk läggning ser man inga fel hos sig själv utan bara hos andra eftersom ingen kan leva upp till ens egen höga standard.

Sjöfn

Födelsedag med elefantsjuka - igen!

Få se nu om jag tittar på SL9B Community Event hemsida borde man kunna
få veta lite om vad som händer och fötter. -"Goddag Yxskaft"-det kunde man
nästan ana. Samma röra som SL7B och SL8B.
Annika Orgert-var är du? (Svenska mässans presschef)

SL9B eller Second Lifes nionde fördelsedag står för dörren den 23 juni är den stora dagen men man tjuvstartar lite redan från 17 juni. Med lite tur hittar du en sim av alla 20 som du får lov att komma in på.
Struktur föreligger inte och pressvisningen är mellan 3 och 4 CEST, ja på morgonen.
För de simar som är öppna nu finns ingen gateway med information. Kan tänka mig att den öppnar den 23:e.
Skulle behövts för det är ooooootroligt mycket att se. Men var?
Har hittat Kareoke - där du själv kan yla med och diverse utställningar bl.a. Titanic
Nu ska jag leta vidare kanske det finns en pressinformatör som på Svenska Mässan, Elmia och andra fungerande utställningar.
Tyvärr är det en röd tråd att amerikanska utställningar och liknande stora evenemang får elefantsjuka redan på idéstadiet sen sväller de ut tills alla gränser sprängs och lämnar betraktaren i ett kaos. SL9B är inget undantag.

NorGe på stort G! Som det stiger fram!

SL-Norge har verkligen satt sig själv på kartan den senaste veckan.

Det gamla och lite ödsliga byts mot en helt ny sentrumbild med karaktär

Precis när Norge har fått kontakt med världshaven igen efter inlandsisens bortsmältning. Har man naturligtvis upptäckt att man har för få lagringsutrymmen i hamnen för alla de varor som kommer med skepp från när och fjärran.
Bort med den gamla restaurangen och mycket annat som inte frekventerats så livligt och bygg fler lagerhus. Nu på motsatta sidan av vattnet från Gennis Bar räknat.
Fler magasin där den gamla oftast tomma restaurangen fanns tidigare.
En helt ny gatubeläggning och torg.
Härliga bänkar att sitta på och beundra allt det fina.
Till och med Sigrid Storråda blev nyfiken på det hela och tog drakskeppet för att beskåda verket.
Gör samma sak du med! Jag vet att du kommer att få fler överraskningar när du är framme. Jag kan väl inte avslöja allt heller.
Ta Hurtigrutten till Norge

Kuriosa om magasinen i Bergen:
Det är tack vare bristen på magasin att lagra brännvin i som Løitens Linie Akvavit överhuvudtaget kom till. Det blev billigare att skicka spriten till Australien med båt än att lagra den lika länge i hyrda magasin i Bergen. Vilket bl.a. jag är väldigt tacksam för. Godare midsommarsnaps får man leta efter.

Vad gjorde du på semestern i fjol? -Tröstade sörjande människor i Oslo!

Det finaste som finns i Second Norway, och det finns mycket fint där,
Monumentet över de som dog i Oslo för Breiviks hand med texten:
"Om en man kan visa så mycket hat hur mycket kärlek kan många visa"

I går kväll träffade jag en gammal vän som jag inte sett på många år.
Vi slog oss ner på ett utefik och tog en kopp kaffe tillsammans och började prata om det ena och det andra.
Eftersom det var sommar pratade vi lite om semesterplaner. Hon skulle åka till Paris och Rom på en bussresa. Jag sa jag skulle ut med båten om det blir väder. Blir det inte det så ska vi vara spontana. Göra vad som faller oss in.
Hon berättade om hennes största händelse på semestern förra året; hur hon hade dykt på Maldiverna.
-Vad är ditt största minne från förra året?
-Att jag tröstade och fanns till för sörjande norrmän.
-Var du i Oslo efter bomben och det?
-Ja, jag åkte upp som volontär och min kusin som reporter.
-Vad kan Du göra i en sån situation?
-Inte mycket mer än att vara där, prata och lyssna få igång folk att prata i grupper. Be dem hålla ögonen på varandra så ingen går in i chock.
-Jag har alltid beundrat räddningspersonal som i de vidrigaste situationer finns där för att hjälpa andra.
-Hur klarar man det?
-Det gör man inte, man är aldrig samma människa före som efter. Man måste öva sig i att leva med sina minnen. Man måste tala med sig själv och andra om saken. Man måste känna att man gjort det bästa av en svår situation.
-Hur gå det då?
-Hyfsat tycker det är lite jobbigt att se den där flinande Breivik i rättegången, så många minnen kommer tillbaka, så det ska bli skönt när han blir dömd och instoppad i en cell för tid och evighet.
-Du tror inte han var tokig då?
-Kan inte svara på det men han har planerat och genomfört så noga och så länge. De riktigt psykiskt sjuka brukar inte vara kapabla till så avancerad planering utan brukar rycka tag i första bästa vapen och tömma magasinet.
-Man måste komma ihåg att det är skillnad på att i juridisk mening vara sjuk i sådana här fall och att vara föremål för sjukvård.
Där skiljdes våra vägar jag tänkte en hel del en stund efteråt. Om fem veckor är det ett år sedan.
Hur många som kommer att må dåligt och behöva stöd då. De som sörjer någon brukar ofta uppleva första årsdagen efter dödsfall tillsammans med "första julen", "första semestern" första gången av allting man får göra själv helt plötsligt som väldigt jobbiga.
Det är en viktig sak som skiljer dagarna efter 22 juli 2011 med dagarna omkring 22 juli 2012. Då stog En miljon fyrahundrasjuttionsextusen för dem helt okända personer hand i hand på Verldens Gangs förstasida. Många många miljoner andra höll också deras händer imaginellt även om de inte skrev på.

Den utsträckta handen finns ofta betydligt närmre än du tror

Söndagen den 22 juli 2012 - finns det någon som håller ut en hand då?
Söndagen den 22 juli 2012 - finns det någon som lyssnar då?
Söndagen den 22 juli 2012 - finns det någon som bara finns i närheten utifall att någon skulle behöva lite sällskap?

Mycket tyder på att allt har återgått till business as usual minsta struntsak blir plötsligt oerhört betydelsefulla för en del för har jag förändrats själv på något sätt så är det att bry sig om det som är viktigt bortse från struntsaker och futiliteter.

Ta en en stund den 22 juli och dagarna däromkring och besök monumentet i Norge. Det var många även i Second Life som blev väldigt berörda och tog illa vid sig av illdåden i Oslo. Du behöver kanske inte ens prata med den andre bara att känna att någon står vid ens sida och tänker samma tankar är en väldig tröst.
Monumentet hittar du här; Second Norway, ja nästan man dimper inte ner från skyn på ett monument av det här slaget man landar en bit ifrån och går sakta och värdigt fram till det under eftertanke .

Sjöfn

Idag tycker jag att vi påminner oss om att det finns en verkligheten utanför Second Life

Simma lugnt med hajar!

Sjöfn och jag testade nakendykning i Caribien, ja i SL
men det bär nog iväg i första livet med. Tanken kittlar

Second Life är inte bara land. Det finns vatten också. En del är helt värdelöst bara blått. En del går att segla på men det finns en hel undervattensvärld att upptäcka,
Runt Costa Rica finns mer än 20 simar med en betagande undervattensvärld. Det finns på många ställen till ibland väldigt oväntat som i Norge och Snug Harbour.
Testa hur det är att dyka naken i tropiska vatten i Second Life. Blir du biten av att känna det varma vattnet strömma fritt runt kroppen och bli ett med naturen så kan du göra detsamma i First Life. Buff divers anordnar nakendykresor och det finns många fler

Norge invaderar världshaven Ruth lär dem segla

Hela Norge kokar av skeppslig aktivitet. I varenda vik byggs det kopior av
Osebergs och Gokstadsskeppen. Av Kontiki och Ra.
-Havet ligger där och skräpar till ingen nytta anser de.

Ruths bok-Segling är kul hjälper dig förbi de värsta grynnorna

Precis som många trodde. Våra norska vänner brinner av seglingsglusta nu när inlandsisen smält och de åter är i kontakt med världshaven.
Inte bara våra norska vänner har upptäkt hur kul det är att segla och att segla i Second Life.
SL-Segling är inte helt oproblematiskt.
Det bjuder på problem som man inte har i verkliga livet.
Kynlif har satt Ruth i arbete med att skriva färdigt Seglingsdelen av Ruths Bok.
Där hon delar med sig av de erfarenheter hon dragit dels genom naturmetoden och dels genom att söka och läsa i SL-seglingswikin och många andra ställen.
Kynlif vill gärna att ni hör av er om det är något som framstår som oklart eller som ni undrar över.

Semesterplanering....snark.

Ivrigt hejande på Sverige i fotboll och OS och mycket annat.

Jag har prövat nästan allt som finns att välja på:
campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå.
Jag har semestrat på de allra konstigaste sätt
5 minuter Falsterbo och 5 minuter Koster!
5 minuter Flen och Hjo och 5 minuter Kloster.
5 minuter Örebro och 5 minuter fjäll.
5 minuters rasat på ett europavägsmotell...  
5 minuter Stockholm stad och 5 minuter skärgård.
5 minuter sol och bad och 5 minuter herrgård.
5 minuter Grums och Trosa, Tjörn och Härnösand.
5 minuter till så kan man hela Sveriges land...  

Knöckte lite text från Galenskaparna och Claes Eriksson. Men visst kan man känna igen sig.
Semestern är så sönderplanerad att det inte finns minsta chans att vila sig.

Please help to find half a
million fourleafclover

Var och hälsade på föräldrarna i helgen, jag och han med pipen.
Att dra med sig en karl till föräldrar är något av det dummaste man kan göra.
Mödrar får förr eller senare ett akut anfall av fotoalbumbacillen.
Nu slog bacillen till med full kraft på min morsa. Fram kom alla gamla album med mig i.
-Naken Vanadis 3 år bygger sitt första sandslott, totallorrtig Vanadis 6 år har spelat fotboll på lerig plan. Vanadis 14 år  ramlar i sjön när krängbanden går av 10 meter före mållinjen.

En krabba, ett fiskstim, en fin snäcka

Allt elände man försökt glömma och gå vidare vräks över en på nytt. Naturligtvis har föräldraskapet lyckats ta kanonbilder där alla detaljer syns långt mer än önskvärt tydligt.
Men det fanns andra goa barndomsbilder också.
-Vanadis räknar fyrklöver.
-Vanadis ligger på bryggan och kikar efter krabbor. Kanske till och med fiskar krabbor med en krossad mussla och en snörstump.

Hitta molngubbar, så ska en riktig semester bedrivas.

-Vanadis ligger på rygg på samma brygga och kollar på molngubbar; -Där en hund och en krokodil, fru Karlsson i hatt, en drake... ja ni vet
Lovade mig själv att jag ska göra mycket sådant i sommar. Inte bara fara runt som ett torrt skinn.
Må gott, ja bara må gott.
Komma tillbaka till jobbet alldeles utschasad efter semestern känns fel på något sätt.

-Sätt dig ner så får vi prata!

Har alltid drömt om en sådan här bänk i trädgården. Men träden i Bohusläns
yttersta kustband är sällan högre än jag så det ser bara fånigt ut.

-Visst känner vi igen situationen.  Med kroppspråk och klädsel ger jag ett intryck av att vara oerhört förförisk och bara väntar på att DU ska komma och slå dig ner.
I första livet kan det mycket väl vara så. Men i Second Life?
Nej-det finns inget som talar för att det är så, jag vill just bara prata. 
I Första Livet styr vi medvetet men inte minst omedvetet vårt kroppspråk. I Second Life har "någon annan" gjort vårt kroppspråk. Denne kan vara från Japan eller USA eller ja varifrån som helst dock mera sällan från Göteborg med omnejd. Kroppspråk skiljer sig inte bara mellan kontinenter utan även ner på vilken stadsdel du kommer ifrån.

Osäker?

-Varför är kroppspråket så viktigt då?
-Jo ett samtal mellan personer är inte bara ord. Kroppspråket betyder 55%, rösten och röstläget 38% och det talade eller skrivna ordet bara 7% av ett samtal.
Då inser man att det finns alla möjligheter till misstolkningar och missförstånd i Second Life. Minns själv när man som newbie allt som oftast blev rätt ordentligt konfunderad. Speciellt en manlig walk gjorde mig rejält förbannad innan jag insåg vad det var.

Storfiskare?

-Killar som stog med armarna i kors och vandrade runt framför mig som om de var spekulanter på en beg bil eller en ko.
Det var väl i det skedet jag blev uppmärksam på att kroppspråk och chatt i Second Life lever sitt eget liv. Det jag kan påverka själv är hur jag intar rummet. Antingen ställa min avatar i ett hörn och se förlägen ut eller självsäkert placera mig i centrum för allas blickar. (där trivs jag)
Våra tidigare upplevelser i livet påverkar också hur vi uppfattar omvärlden och vad som sägs.

Världen vi ”rör oss” i utgör bara vår egen personliga tolkning. Det beror på att vi filtrerar omvärlden genom våra fem sinnen. Vi bär med oss våra minnen, värderingar och föreställningar. Det är denna process som gör oss unika som människor. Det vi upplever kan därför  liknas vid en karta. Hur detaljerat vi än upplever verkligheten, så blir det bara en modell av den. 

Ledsen?

En av de starkaste instinkter en människa har är att göra vad som känns naturligt och vad vi vant sig vid. Det är denna grundinstinkt som gör det så svårt för oss att lära oss något nytt. För när någonting inte fungerar, har vi en tendens att fortsätta göra samma sak. 
Dina och mina  begränsningar inte finns i verkligheten, utan i din kartbild av verkligheten. 
-Om du vill ha samma resultat, fortsätt på samma väg. Om du vill något annat – gör på något annat sätt. 
Testa att inte se på den eller de avatarer som talar/chattar. Gärna någon du tycker illa eller bra om och se om du kan få ett annat resultat utan kroppspråk och röst.
-Vill du testa din uppfattning om kroppsspråk föreslår jag att du tittar på bilderna från Vanadis Jubileumsinlägg 1:e juni. - beskriv i en kommentar varje pose med ett ord och jag lovar att vi kommer att ha flera olika svar. 
Vanadis har naturligtvis valt poser som känns naturliga för henne med hennes bakgrund och uppväxt på västkusten.

Sjöfn

Inaugurazione arte contemporanea italiana

Stort, coloristiskt, intressant, sevärt. -Min sammanfattning

Eller på ren svenska idag invigs en konstutställning på Grifio art Gallery med verk av Giovanni Greco. Han kommer från Catalania men har studerat i Bologna. Det rör sig alltså om modern konst av en nu levande konstnär.
Grecos tavlor tilltalar mig.
I Källaren finns mer "contemporary art" av en del kallat klotter men här kallas det Grafitti, sevärt det med.
Värker fötterna efter konstvandringen kan man slå sig ner i gröngräset utanför konversera om sin upplevelse eller lyssna till en contemporay katts jamande.
Invigningen sker idag 8 juni kl 21.30 italiensk tid vilket torde vara det samma som vår tid.
Hemsida till Grifio art Gallery, tyvärr på italienska som inte är mitt bästa språk men det finns downloads på engelska och mycket bilder och filmer att se. Sidan är ändå en stor behållning.
Flygande palett till galleriet

Vet inte om man kan få sig en jamare vid vernisagen men en katt finns.

Vanadis är tjock som en liten gris!

 jämfört med

med Barbie!

Second Life får skäll för än det ena än det andra av de som inte begriper men gärna talar om det de inte begriper.
"Second Life glorifierar Barbie-idealet." Har det påståtts i många spalter.
Ett sådant påstående kan inte få stå oemotsagt utan att undersökas.
En Barbie-docka är 30 cm lång vilket om man utgår från skala 1:6 motsvarar 180 centimeter flicka. Stämmer bra in på mig så vi jämför. Jag anses nog av de flesta som "lång och smal". Har till och med blivit kallad Barbie i Second Life.
Jag tror Vanadis klarar sig undan Barbie-stämpeln.
Men jag inser ju att Barbie inte är ett bra ideal.
RL-jag är 181 cm lång och väger mellan 67-69 kilo.
Vad kan en RL-Barbie väga?
Hennes lår är en tredjedel av mina. Magmuskler och bröst saknas. Hennes midja är en femtedel av min.
-30-35 kilo? Ganska ruskigt perspektiv om någon försöker sig på att komma ner i den vikten. Jag skulle  nog kunna väga 75 kilo utan att vara speciellt tjock till min längd. Över 85 kanske det är dags att ta sig en funderare på kost och motionsvanor. Men trots det ingen kris.
Men när man ser sånt här på YouTube, flickor som gör allt för att se ut som Barbie. Stylar håret som Barbie, målar sig som Barbie och bantar sig som Barbie blir man beklämd.
-Hallå tjejer -jag mår utmärkt och killarna springer efter mig trots att jag är "så djäkla tjock!

-Vanadis! -Vanadis! -Det är nationaldag idag!

..bra ställ den i hallen så tittar 

jag på den när jag läst färdigt.

Vad jag än gör idag så gör jag det under blågul fana

Som sagt det är den 6:e Juni idag. Idag firar vi att det ösregnade den 1:e Juni 1893 så Arthur Hazelius fick flytta sitt stora Svenska flaggans dagfirande på Skansen i Stockholm till den 6:e Juni.
Det har naturligtvis krystats fram en massa orsaker i efterskott om varför vi firar 6:e juni. De flesta knutna till mer eller mindre despotiska envåldshärskare, s.k. kungar, och deras bravader.
-Har man upplevt 17:e Mai i Norge och världsmästerskapet i nationaldagsfirande känns 6:e juni som ett våtvärmande omslag.
Tror jag gör som vanligt firar midsommar rejält, det är en riktig svensk nationaldag det.

Älsklingsfärgen räddar förhållandet!

Är hellre älskad av en apa än hatad av två!

Älskar du rött är du "välorganiserad och rakt på sak", "väl förberedd inför möten", får något uträttat snabbt och effektiv" "avskyr när saker dras i långbänk" 

Älskar din motpart gult så behåller du hans/hennes intresse om du "håller konversationen på ett personligt plan" "ger beröm för vad de gör", "frågar vad de tycker".

På simen ICS Connect kan man på olika sätt komma fram till vilken av de fyra färgerna; rött, blått, gult och grönt som är ens älsklingsfärg eller rättare sagt den färg man påverkas mest positivt av.

Här ska du välja de fraser
som passar in bäst på dig
Många röda och du är en röd person

Genom att besöka olika stationer kan man få information om hur man kan få ökad förståelse för sin partner eller för andra människor man möter i olika situationer och varför de agerar som de gör.
Tillsammans kan ni finna sätt att umgås på ett mer friktionsfritt sätt.

Hade lite av varje men mest rött.

Det finns olika stationer som beachen, rummen, och scenen. Alla med de fyra färgerna och med olika sätt att prova sig fram till vem man är och varför.
När man gått runt simen, kanske hand i hand, kan man sätta sig ner och prata ihop sig.

-Kommer inte Norge snart?

Står redo att slå ner en norsk 

flagga men det finns inget land.

-Land Ohoj! -Här står jag med flaggan i högsta hugg men Norge syns
inte till än. Klipporna och granarna ger en ledtråd-här ska bli något bekant.

Som vi kunnat läsa på Second Norways hemsida och på bloggen Zoomarin ska Norge flytta till Blake sea. 
Känns naturligt tycker jag att sjöfartsnationen och upptäckarnationen Norge ska ha kontakt med världshaven. Det har varit synd om den norska vikingasjälen att bara kunnat segla fram och tillbaka runt den egna simen. Nu kommer de ut i världen igen som förfäderna. Vem vet vad de kan tänkas upptäcka.
Mitten av juni är det sagt att flytten ska vara klar.
Blir det för tråkigt att vänta kan man gå på Maritimt muséum.
Där finns inte bara gamla båtar och redskap att beskåda utan också en givande översikt över Sjöräddningens historia och mycket annat.  Man kan få höra Shanties och lära sig allt om Kapten Svartskägg och de andra berömda sjörövarna.
Ta räddningskryssaren dit det är väl värt ett besök även för den landigaste landkrabba.

Seglar man i Second Life upptäcker man snart att man behöver veta vad de
olika delarna på en båt heter på engelska. Var Stern aktern? och Bow fören?

-Vanadis ser på saken 2 år idag!

När jag ser tillbaka på de här åren kan jag
bara konstatera att det varit händelserika år

Grattis bloggen och grattis mig!

Det är jag väl förtjänt av?

Mitt första inlägg skrevs den 1 juni 2010. Som alla andra nya bloggar skrev jag;
Hej jag har startat en ny blogg.
Den förste att gratulera mig och hälsa mig välkommen var Apmel.
Innan jag startade i Second Life hade jag läst alla bloggar om SL jag hittade. När jag funderade på att starta en egen blogg la jag ner en hel del jobb på att finna en egen nisch. Fanns ju ingen anledning att uppfinna hjulet på nytt. Dessutom kände jag på mig att det var en viss risk för bråk om jag "tog över" någon annans nisch.
 -Festreportage sköttes redan av flera bloggare med den äran, dessutom har de som hållit på längre koll på alla namn vilket jag knappt har än.
-Konst och kultur skötte och sköter Apmel på ett sätt som inte går att konkurera mot.
-Det fanns bloggar som var emot allt och alla och bloggar som beskriver det egna hälsotillståndet minut för minut och eftersom jag för det mesta mår bra så blir det inte mycket till blogg. -Krävs ett gediget lidande för att sånt ska bli läsvärt.
Bestämde mig för att SL-Magazine, debattartiklar, restips, förhands, tekniktips tror till och med jag fick in ett pepparkaksrecept. (Kan erkänna att jag snodde det på nätet -för ert bästa)
På Expressen hade Ivar Harrie myntat mottot "Oroa -väcka -förarga" som programförklaring för tidningen. Att sedan Carl-Adam Nycop snodde det till titel på sin bok visar bara att det var bra sagt.
-"Oroa" fann jag inget behov för - det är en sak som sköttes på ett förtjänstfull sätt av flera andra bloggare.
-"Roa - väcka - förarga" fick bli mitt mantra för bloggen. Väcka och förarga det vet jag att jag lyckats med och förhoppningsvis roa också.
-Jag kastades rakt in i hetluften, att jag var någons alt var alla på det klara med frågan var bara vems alt. Innan sommaren var till ända var jag alt till ungefär ett tjog olika avatarer. Alla lika fel - jag har aldrig varit någons alt.
Lärde mig att man får vara tuff och stark inte bara för att gå på Folkets Park utan för att orka blogga också i hård motvind.
Redan då hade jag ett litet övertag, de jag träffade i mitt RL-yrke som journalist är inte alltid snälla de heller alla gånger.
Men i båda liven uppvägs de hårda orden och allt skäll av all positiv respons.
I tisdags sprängde jag den magiska vallen; -50.000 läsare i 15 länder läst mina mer än 800 inlägg. Jag har fått mer än 800 kommentarer. Minst ett per inlägg i genomsnitt -klart bra.

Det känns som den bästa respons man kan få.
Att jag sedan fått skäll i andra bloggar visar väl också att vad "Vanadis skriver betyder något". Finns ett gammalt uttryck från reklambranschen: Det är inte så noga vad som sägs bara det sägs något och inte blir tyst.
Tyst, det har jag inga planer att bli - nu har bloggen satt sig och utvecklat sig inte bara till en bra blogg utan med hjälp från goda vänner fått avläggare. Bild.sl. Ett nödvändigt samarbets-projekt - det hade jag inte klarat ensam. Det finns trots allt, hur otroligt det kan låta ett liv utanför Second Life som måste levas.
De här årens framgång sporrar mig till att fortsätta och förbättra Vanadis ser på saken. I morgon kommer första inlägget av årgång tre. -Det tycker jag känns riktigt spännande!

-Tack alla mina läsare - vänner och ovänner.