-Visst hävdar vi revir

-Oj vad det här reviret var inpinkat då!
Har jag och många med mig haft anledning att utbrista ibland.
Alla djur hävdar revir människan med. Alla gör det inte lika våldsamt och rakt på sak som mannen på bilden till höger utan använder kroppspråket istället.
Testade det senast härom dagen. Kom till ett kaffebord slog mig ner på en stol och la upp fötterna på bordet, armarna bakom nacken och log. -En mycket stark signal, -här är jag jag är sexig och öppen för förslag. I sällskapet fanns tre män och en kvinna. Kvinnan är gift med en av männen. De "fria karlarna" började fokusera på mig och samtala med mig, strax efter började även den gifte mannen samtala med och fokusera på mig. Jag vitsade och skrattade och han skrattade med.
Ganska omgående vändes hans frus uppmärksamhet från mig till honom, hon började klappa honom på benen, le mot honom, berömma honom. En signal som han möjligen kan ha uppfattat som ställd till honom. -Det var den absolut inte. -Det var en varningssignal, om än subtil sådan, till mig. -Han är min bort med tassarna. Detta gjorde hon inte medvetet utan som en ren reflex. Nedärvt sedan Ask och Emblas dagar.

-På väg att bli intresserad?

För den som enkelt vill testa hur andra reagerar på kroppsspråk, finns det enkla "övningar", t-ex -Kaffebordet: två som sitter mot varandra, testa med att luta dig bakåt lite slött i stolen - efter en stund lutar du dig framåt med armarna på bordet och fokusera blicken på en punkt mellan ögonbrynen för att sedan sitta neutralt på stolen och studera omgivningarna. jag lovar dig att personen mitt emot kommer att bli förvirrad.
-Tänk bara på att kroppspråket också har dialekter, På västkusten där man är van med fria vidder är kroppsspråket yvigt. I Stockholms innerstad där man är van att "knö ihop sig" är kroppsspråket återhållet. En signal som inget betyder i väst kan betyda massor i öst och tvärt om.

Sjöfn