-Ta hand om dig Vanadis!

Min tid är nu.
Det ögonblicket vill jag fånga i minnet och
ta fram när jag saknar det som mest i framtiden

Hnoss är på dagis. Carl-Henric jobbar.
Jag jobbade färdigt på förmiddagen så jag fick eftermiddagen fri.
-Ta hand om dig Vanadis medan du kan.
Om 18-20 veckor, andra halvan av mars, ska Hnoss få ett syskon.
Då börjar en hektisk med härlig tid men amning blöjbyten och allt som små barn behöver.
Mycket tid för mig lär det inte bli på ett bra tag.
I eftermiddags ska jag bada tångbad. Bli mjuk och avslappad i hela kroppen.
Skrubba mig med en mjuk svamp så alla torr och hård hud försvinner. Smörja in hela kroppen. Har hittat lösningsmedelsfritt nagellack.
Ska passa på att måla naglarna. Än är inte magen allt för mycket i vägen så det går relativ smärtfritt. Problemet är mer som vanligt att mina tår är så förbankat långt bort. Så är det att vara älgbent. Spelar ingen roll om man är gravid eller inte.
Njuta av livet.
Det måste man unna sig ibland.

När livet är så snabbt föränderligt Varför inte ta vara på varenda sekund?

Nyttigt att coola ner och tänka efter ibland.

Än en gång har vi fått en brutal påminnelse om hur snabbt livet kan slå om.
Från att ena stunden uppleva enbart solsken och lycka till att bara någon sekund senare slås man till golvet med en brutal järnnäve mitt i ansiktet.
Denna gången var det inte jag som drabbades utan en bekant sen fyra år tillbaka.
När det sker något dramatiskt i de närmre cirklarna känns det som om det kommer för nära.
Otäcka händelser som Breiviks besinningslösa framfart i Oslo eller alla krig i omvärlden kan man lättare distansera sig ifrån även om det ibland känns som minnen man kunde varit utan.
Till skillnad från de drabbade har jag en returbiljett därifrån. Hem till tryggheten.
Just nu lever jag mitt önskeliv.
Har en bra man i mitt liv, har en underbar liten dotter, jag bor där jag vill, jag har fått snurr på mitt jobb igen, att vara mammaledig frilansjournalist har ingen inbyggd självklarhet att mitt jobb finns kvar när mammaledigheten är över.
Allt kan vara borta imorgon.
Det kan hända precis vad som helst. Separation, olycka, sjukdom, arbetslöshet.
När man tänker lite djupsinnigt inser man på hur värdefull varje sekund av lycka och välbefinnande är.
Hur viktigt det är att verkligen njuta av stunden. Just här och nu.
Det finns inget som säger eller garanterar att nästa sekund är lika njutbar. Det kan vi bara hoppas på.
När livet är så skört är det obegripligt hur människor kan ägna sin dyrbara energi till att bråka med varandra.
Jag kan inte tänka mig att det finns friska människor som njuter av att bråka med andra. Om två träter mår säkert båda lika illa.
Allt liv är bättre än döden.
Det finns en ljuspunkt i allas liv.
Ett leende på gatan, en glad nyhet, en vacker blomma, en solstråle genom fönstret.
Tyvärr är det alltför lätt i våra "alltid-på-språng-liv" att inte se de små nära tingen utan låta sinnet förmörkas. För min egen del upplever jag att glädjen över "det lilla livet" ger mig styrka att lösa svåra problem även i "det stora livet".
Har njutit ett par dagar av att kunna ta lunchfikat i solskenet på balkongen.
Det var länge sedan senast och tjugo minuters middagssol lär ju förlänga livet med åtskilliga år.
-Carpe punktum-Carpe Diem!
-Fånga stunden - Fånga dagen.
PS När jag skrev det här kom årets första Sädesärla gående utanför fönstret och jag fick en anledning att le DS

Carpe diem! -Nu! -Fort!

Innan jag går på semester stänger jag av alla, nåja nästan i alla fall, nyhetsbrev och forumnotifieringar jag samlat på mig under året.
Innan jag fimpade forumen inför den här semester ögnade jag igenom inläggen och naturligtvis skulle blicken fasta på detta:
Hej,
Var hos doktorn idag och fick veta att jag har fyra månader kvar att leva. Därför slutar jag med detta forum. Det finns viktigare saker att göra.
Tack för den här tiden
J
-Burr! Detta tog mig. Jag har i mitt RL-yrke upplevt en del platser och situationer som inte varit “alldeles hälsosamma”. Bara att tacka sin Fylgia att man är med i leken än och att jag vuxit upp och fått mer vett. Chelsea Flower Show är trevligare än “pansarbil och skyddsväst” även om det kan uppfattas som “lite för kvinnligt”.
-Jag har alltså redan lärt mig skita i vad andra tycker och tänker om mig och vara den jag är fullt ut.
-Vill gärna försöka tänka på vad jag gör av min tid och inte slösa bort den på ytliga meningslösheter. Ställa frågorna; -Är det här viktigt för mig? -Är det här viktigt för någon annan? -Använder jag energien rätt som tar den här striden nu eller ska jag skita i det och ta nästa större strid?
När ni läser det här sitter jag förhoppningsvis och mediterar ensam på en klippa vid havet, riktiga havet med England som närmsta granne i väster. -Ja det känns meningsfullt för mig. -Jag tömmer skallen på gammalt skräp och får förnyade krafter.
-Second Life känns meningsfullt fortfarande, speciellt när man träffar kära vänner igen.