Full av entusiasm och upptäckarglädje -Men hur gick det sen?

Här som var så trevligt morgonfika varje dag.
Först försvann folket och nu ryker möblerna!      Arkivbild-2010

Tisdagen den 23 februari 2010 strax efter klockan 10.30 loggade jag in första gången i Second Life.
Varför?
-Jag hade etablerat mig som frilansjournalist i första livet.
Priset för min framgång var att jag under 2009 hade 210 resdagar varav 120 med övernattning. Jag hade precis kastat ut min karl för han blivit för jobbig.
Det var en ganska sliten Vanadis som precis "flyttat" ut på landet. Med jobbet följer "märkliga arbetstider". Jag jobbar när andra är lediga och är ledig när andra jobbar.
På en liten ort blir det ganska trist för "ingen annan" jobbar så. I Göteborg var det mycket enklare att träffa någon att tjöta med.
Gå hemma mellan uppdragen och damma eller pincénera rosor är inte min grej.
Second Life borde passa mig perfekt. Det gjorde det också. Jag träffade en hel massa trevliga människor.

När kommer knivsticket? Raj-Raj        Arkivbild -2010

Fick rykte om mig att vara både trevlig och kul att umgås med. Killar började springa efter mig. Gjorde de inte det så trodde deras kvinnor att de gjorde det. Resultatet för mig blev detsamma.
-Jag fick ta en massa skit. Danskvällar på t.ex Raj-Raj började alltid lika trevligt men framåt midnatt hade surkärringarna druckit sig tillräckligt modiga och började vräka ur sig anklagelser på löpande band.
Mönstret upprepade sig helg efter helg.
Ganska snart märkte de att jag var rätt bra på att ge dräpande svar på tal så då flyttade skitpratet till bloggar istället.

Jag kastar loss från isbergen i norr.    Arkivbild -2010

Debattglad som jag är svarade jag i bloggarnas kommentarrutor.
Fick de mest konstiga svar som jag fortsatte svara på tills ingen kunde reda ut vad vi egentligen pratade om utan övergick till att handla om mitt midjemått, min bröststorlek, min hårfärg osv.
Jag upptäckte seglingen i Second Life och alla nöjeskvarteren i SL-London så jag kastade loss och sökte mig till andra hörn av Second Life. Mina goda vänner saknade jag, så då och då tittade jag in en stund på något dansgolv.
Dock med garden uppe - det var bara en tidsfråga innan jag skulle bli påhoppad.
Höll mig borta från nordiska second life så mycket jag kunde.
Gjorde precis som jag lovade i nykomlings-intervjun i Tinas Universum - Gick min egen väg.
Efter något halvår hände något.
Något positivt. Något väldigt positivt.
Dels kom det in nytt blod, det är många avatarer som firar tvåårsdag snart eller nyss har gjort det. Frosty startade morgonfika som sedan blev Kickis fika. Att få komma tillsammans och prata med varandra under nyktra former var oerhört välgörande.
Flera av mina värsta belackare insåg att Vanadis var ju riktigt trevlig. Inte var hon som alla sagt! Många av belackarna är nu mina vänner.

Fikastunderna är det bästa som hänt nordiska SL

-De som visste bäst hur "jag var" hade aldrig träffat mig eller läst en rad av vad jag skrivit och hade de det hade de misstolkat allt på värsta möjliga sätt, med största sannolikhet med vilja.
Det senaste halvåret har något hänt. Något verkligen bra.
Det flesta simägare, klubbägare och motsvarande har förklarat "dramafri zon". Inte bara till ordet utan även till gagnet. Den som "bär sig åt" åker ut.
Avatarmaskinisterna själva har blivit duktiga på att blockera de som de inte trivs med.
Klimatet är ett helt annat inworld. De flesta verkar verkligen försöka ha det så trevligt som möjligt tillsammans.
Vilket jag tycker är det minsta man kan kräva av folk.
Så bra fick vi inte ha det.
Uppenbarligen finns det ett behov av skitprat även i den här världen inte bara i första livet.
-Skitprat och pajkastning återfinns nu i praktisk bloggform.
En kvinnohatande morsgris har satt "Team Vanadis" som Bulls-Eye på den tioringade tavlan och sprider de mest fabulösa myter.
Det är väl bara att tacka och se det som beröm.
En grupp kvinnor som ses så starka att en feg karl upplever dem som ett så ruskigt hot att han måste demonisera dem jämt och ständigt i en ständigt pågående häxprocess har vi inte upplevt sen 1600-talet i vårt land.
Jävlar en sån ståtlig trofé för att gäng feminister.
-Vad händer nu?
Jag har en livsplan även om den är grov.

Har vi kommit till ett vägskäl? -Ja det har vi men vilken väg vi ska ta?
Det vet jag inte, däremot vet jag vilka jag vill ha med mig på vägen och
vilka jag inte vill ha med mig på vägen.
Bara att spela på gehör och göra det bästa  av situationen när den kommer.

Ny karl irl och jag fyller snart 29 år tiden räcker dåligt till för kvällsaktiviteter i Second Life. Försöker trots allt träffa mina kära vänner så ofta jag kan. Har faktiskt fått flera av mina bästa vänner i Second Life. Vänner som jag aldrig skulle ha träffat av geografiska skäl om jag inte loggat in i Second Life en regntung tisdag 2010.
Jag tycker fortfarande det är kul att jobba med bloggen. Det finns så otroligt mycket fint och intressant i Second Life som jag bara måste berätta om.
Just nu vill jag inte "ge mig utan strid" - ger jag mig blir det av helt andra skäl.
-Om mitt Second Life blev som jag förväntade mig 2010?
-Inte på något vis. En del blev bra en del blev dåligt. Alldeles annorlunda än vad jag trodde tisdagen 23 februari 2010