Varför kan jag samtala med en indier men inte med dig?

Här kom fördomarna på skam vid första anblicken därför funkade samtalet.
Han var ingen prillig indier som tjoade hi hi hela tiden utan dataingenjör.
Hon var ingen bimbo med för korta kjolar och för liten t-shirt utan peykolog.

Stannade till i Regents Park en stund. Egentligen bara för att öppna ett par paket. Blev kvar ett bra tag. Första tio minuterna gick åt till att konfrontera en buse vad han fick ut av att gå omkring och djävlas med alla.
Blev "anropad" av en indier och vi pratade nästan en timme innan simen kraschade. Ett riktigt trevligt samtal, inga försök att få mig i säng, fyllt av ömsesidig nyfikenhet och respekt.
Jag har alltid upplevt personkemi som mycket underligt. Även om jag läst mig till en massa i ämnet så kan jag inte låta bli att förundras över varför vissa människor som just har träffats kan prata obehindrat med varandra som om de känt varandra hela livet medan andra som verkligen känt varandra hela livet inte kan komma on speaking terms hur de än försöker.
-Är dialekter mer än "ner och ned" "opp och upp" "kex och tjex"?
Det vill jag absolut och bestämt påstå. Man anser att det talade ordet är 30% av ett samtal och 70% är gester, minspel och känslan för när man ska säga något och hur man ska säga det.
Inte bara uttalet utan gester och minspel och valet av tillfälle avgör om jag ska uppfattas som vän eller fiende.
Om jag tar ett par självupplevda exempel.
Jag stog i snögloppet på Drottningtorget och väntade på 1:ans spårvagn för vidare befodran till Linnégatan. Ljusskylten meddelade att den var försenad 10 minuter. -Det är otroligt att inget ska fungera så fort det kommer lite snö sa en dam. -Sanslöst sa jag, en tredje fyllde i med något och sen en fjärde. Till slut var vi ett drygt halvdussin som pratade livligt om försenade tåg, snöröjning, koppartjuvar som sabbar järnvägen.
Stog på en tunnelbanestation i Stockholm och väntade på tåget mot Ropsten f.v.b till Lidingö, där de har så vackra "i", -Är det vid detta spåret tåget till Ropsten kommer? frågade jag. Hela perrongen var full i folk ingen svarade. Alla stirrade rakt fram så det nästan tog eld i linjekartan på väggen mitt emot.
Slutsats min "totala dialekt" var okey på Drottningtorget men inte på T-Centralen.

Berlinmuren byggdes för att förhindra östtyska folkets kontakter med det
"farliga" folket i väst och deras för kommunismen skadliga inverkan.

Stress och kontrollbehov bygger murar mellan människor.
Är man stressad känner man att man inte orkar leva upp till alla krav.
Krav från sig själv, krav från vänner och familj, krav från samhället. Blir kraven för höga sluter man sig inom sig själv. Det är väldigt vanligt att t.ex. den som "har gått in i väggen" inte orkar träffa ens sina närmaste. Kommer då "nya ansikten" med andra sätt att vara slår man ifrån sig med näbbar och klor. "-Du rubbar mina cirklar - du är ond!" Då spelar det ingen roll hur vänlig och tillmötesgående den nya kontakten är den blir ändå ond. Börjar "den nya" sedan diskutera och ställa krav på att den stressade ska välja och ta ställning i olika frågor står panikångesten och klappar på axeln. Vid en panikattack finns det två val för den drabbade; flykt eller attack. -Står någon och tjafsar med en på gatan kan man ganska enkelt rent fysiskt gå därifrån och strunta i det så är hela situationen borta. Skriver någon i en chatt, forum, blogg, twitter eller Facebook finns det kvar nästa gång jag loggar in. Även om jag rent fysiskt har lämnat datorn. Trots att det upplevda hotet är långt borta är det ändå närvarande.
-En känsla av hjälplöshet och att vara hjälplöst inträngd i ett hörn kan vara orsaken till att aggressionerna på nätet blir så starka för saker som vi normalt upplever som rätt triviala.
-Har du förutfattade meningar? -Så bra!
Vi hör ofta att man ska försöka se saker och företeelser med öppna ögon och uppleva situationen i nuet opåverkad av tidigare upplevelser och framtida förväntningar. Vi får itutat oss att "förutfattade meningar" inte är bra. Det är inte hela sanningen, själv har jag förutfattade meningar emot att lägga handen på Kockums spiralformade spisplattor. Det fick jag redan i fyraårsåldern. Jag skulle känna efter om plattan var varm. Vår hela spisplatta hemma blev ju röd när den blev varm men den här visade det sig blev omväxlande röd och svart. -Stor gråt och dramatik, spola handen i kallt vatten i tjugo minuter sårsalva och bandage i en vecka med sårtvättning varje dag.
-Det är en bra förutfattad mening att ha. Chansen att jag ska lägga handen på en spisplatta igen är noll.

-Skåningar är sävliga, göteborgare klämkäcka, stockholmare dryga, smålänningar är snåla och skaraborgare är tokroligt bonniga.
När vi hör någon prata småländska är det bara att erkänna vi tänker på Emil i Lönneberga. På Raskens och hans Ida eller kanske på Lena PH. De värderingar vi har om dessa människor finns i bakhuvudet när vi hör någon prata småländska. Upplever vi då smålänningar som positiva överför vi tidigare erfarenheter på den smålänning som står framför oss. Är vi däremot AIK:are och "hatar Göteborg" kan den erfarenheten styra hur vi uppfattar personen som talar göteborgska och står mitt framför oss.
På nätet hörs inga dialekter. Vi hör inte om personen talar skämtsamt eller om personen är gravallvarlig. De förutfattade meningar vi har om t.ex smålänningar ger oss inga ledtrådar hur vi ska ställa oss till den här personen.
Då är det lätt att vara lite extra på sin vakt. Känslan av att "vara på djupt vatten" är inte förvånande.
-Det är då vi blir ovänner om struntsaker.
-Vi lyssnar helt enkelt inte på vad som sägs eller skrivs utan vi hör och läser det vi förväntar oss att det står eller vad som sägs. Det har gjorts otaliga psykologiska tester där människor har fått höra eller läsa en text och sedan referera den efteråt. Alla uppvisar i stort sett samma resultat; starkt divergerande sammanfattningar. Är man stressad är det ännu svårare att se vad som verkligen skrivits eller sagts. Helt enkel för man inte orkar ta till sig text eller tal.
Förhoppningsvis har någon orkat läsa ända hit och uppfattat texten som jag avsett och inte som kritik.

Sjöfn