Redan efter tre veckor börjar jag känna mig snygg igen |
Det borde ju upplevas likadant båda gångerna men icke.
Första gången var allt spännande och förväntansfullt.
Andra gången blev lite mer rutin även om det naturligtvis var lika otroligt och fantastiskt att få skapa liv igen som en gudinna.
Jag visste ju precis vad som skulle hända.
Under nio månader skulle magen växa och växa och växa. Inte bara magen utan även låren och baken skulle bli tjockare.
För att inte tala om brösten.
Det förvånade mig nog mest första gången. Jag som aldrig haft skrytpattar som vissa andra fick plötsligen jättepattar. Trots mina farhågor rasade de inte ihop till något som liknade punkterade ballonger heller efter amningen utan behöll en i spegeln angenäm form.
Slutet av åttonde och hela nionde månaden den här gången kände jag mig bara stor, ful, otymplig och tjock.
-Jaha, de närmsta två månaderna är det tydligen min livsuppgift att bli tjockare och tjockare och hamna i familjealbumet vecka efter vecka |
Redan tre veckor efter förlossningen känner jag hur byxorna stramar mindre över baken och magen. Idun slurpar ivrigt i sig de extrakilon jag samlat under nio månader. Det lär ju vara från det överskottsfettet som bröstmjölken härstammar.
Kan bara konstatera att mina graviditeter har varit en egoboost utan motstycke för mig.
Inte bara att få förmånen att vara kvinna och kunna skapa nytt liv i min kropp utan känslan av att bara bli snyggare och snyggare efteråt.
Även om jag förhoppningsvis aldrig blir lika smal som innan, jag var för smal inser jag nu, så kan jag stolt bära varje extrakilo, varje rundning över magen, varje "extra form" över baken för jag har skapat nytt liv.
Vilket jag anser är den finaste guldmedalj kan få i sitt liv.
Och jag har förmånen att ha fått två så fina guldmedaljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar