-Du kan inte ens gissa så trött jag är på det här, Ebbe!

Hoppade till New England Village.
Gick och satte på kaffe och bredde en smörgås medan det rezzade.
När jag kom tillbaka hade inget hänt trots ganska simpla texturer

De flesta har märkt av det.
Gråvädret i Second Life.
Det dyker upp på de mest oväntade ställen. Är man på en sammansatt sim som t.ex Blake Sea kan man segla i en sim och allt rezzar innan man kommer dit för att på nästa sim segla i dimma och på den tredje simen ha snabbrezz igen.
Vi har landat på förhållandevis simpla simar som förblir grå. Även om man väntat tio minuter så rezzar ingenting.
Hoppar man vidare till en annan sim har den supergrafik och rezzar på stört.

Struntade i New England och tpade till Ballons istället.
Landade som brukligt med lätt böjda knän och när jag rätat på benen
var allt rezzat. Trots avancerade texturer men av modernt snitt.

Datorn är densamma, uppkopplingen är den samma, viewern är densamma. Inte fasen kan det vara mitt fel.
Liksom fotobuggen.
Ett annat SL-spöke som dyker upp och har dykt upp någon gång då och då så länge jag varit i SL.
Plötsligen kraschar viewern när man sparar bilder, till hårddisk eller till Facebook.
Det drabbar inte alla viewers samtidigt. Idag var det Alchemy som kraschade och SL-viewern som fungerade förra veckan var det tvärtom. I eftermiddag eller imorgon kan det vara en tredje viewer som funkar.
Ska SL ha en chans att konkurrera med andra spel och dra folk till den virtuella världen så måste tekniken fungera bättre.
Det duger inte med att säga att i Second Life 2.0 som kommer någon gång mer eller mindre snart kommer allt att bli bättre.
Det är jämförbart med religion.
Jag tror inte på att man ska försaka allt i detta Second-livet för att få det bättre i nästa Second -liv.

En lärarrobot till varje elev!

Kommer jag att stå här fram till min pension om 33 år?
Eller kommer jag att vara ersatt av en smart robot?

För 40 år sedan förändrade Steve Jobs och Steve Wozniak datorvärlden för alltid med Apple II.
Ett koncept som blivit standard för alla persondatorer oavsett operativsystem.
Nu vill Steve Wozniak förändra undervisningen på samma sätt.
Han förutspår en framtid där smarta robotar tar över undervisningen.
Varje elev kan mötas exakt på sin nivå. Undervisning en till en kan inte misslyckas säger han.
Alla som gått i skolan vet hur svårt det är att bli sedd. Alla människor har ett behov av att bli sedda.
Vissa av oss kan ordna den saken med en djup urringning om vi har manliga lärare. Andra genom att skrika högst.
Att något behöver förändras i undervisningen är helt klart. Det behöver vara något som varar längre än en mandatperiod.
Att elever behöver bli sedda i högre grad är också självklart.
En väg att gå är fler lärare men skolan har svårt att fylla de lärartjänster som redan finns.
En dator till alla elever och molntjänster är en annan väg att gå. Om läraren kan följa i realtid vad eleven gör, t.ex på en mattelektion kan läraren uppmärksamma direkt om en elev gör fel och behöver en lite tydligare förklaring av tekniken.
Eleven blir uppmärksammad av läraren men hur det är med att bli uppmärksammade av kompisarna är ju lite mer tveksamt eftersom alla gömmer sig bakom en dator.

-Baka Vanadis! -Du är i TV!

-Mamma, Vad bakar du?
-Vet inte riktigt, vi kan väl se på bilderna i
kokboken när det är klart och se vad det liknar mest!

Vi har väl alla sett människor som upptäckt att de är i TV-bild och så har de flinat och vinkat in i TV-kameran så vi andra har kunnat glädjas med dem.
-Le du är i TV! Var det skämtsamma tillropet.
Tiderna förändras.
Nu är det matlagning som gäller.
Antingen en kock som ska lära oss andra laga de mest tillkrånglade rätter eller matlagning på kapp.
Barn, vuxna, amatörer och proffs. Alla får de bekänna färg i olika matlagningstävlingar.
Vilka håller på att bli så många att snart får alla som nöjaktigt klarar att få isär en lök vara med i något matlagningsprogram.
Nu har matlagningsraseriet även nått Second Life.
Från London-Soho kan man teleporta till en TV-studio där man kan få lov att laga mat i TV.
-Det är väl illa nog att familjen ser eländet.
Men så lätt kommer jag inte undan.
Det ska bli föräldramöte på Hnoss dagis och jag ska gå dit. Har ett par synpunkter jag vill tala om.
Vad jag inte visste var att det lottades vilka fyra föräldrar som skulle få äran att baka kaffebröd.
Jag drog den nitlotten så klart.
Sitter med Marabous handbok i bakpulverbak-Det är roligt att baka och försöker hitta något som jag kan klara utan att skämmas för mycket. De andra föräldrarna är så duktiga och jag har gått rakt i Kulla-Gulla-fällan.
Småkakor går bort, de förväntas vara runda och fina.
Hum..-Fruktkaka, en fin sockerkaka. Inte så svårt om man penslar och bröar formen ordentligt. -Russin, suckat, apelsinskal-finns färdighackat i affären. Mandel går bort om någon är allergisk.

Recept som oftast funkar även för mig

-Vi provar, friskt vågat hälften vunnit. Konditoriet har öppet till klockan 20.00 om det totalkrisar.
PS. Har upptäckt att de där receptböckerna som tillverkare av hushållsmaskiner, bakpulver och liknande är rätt bra. Alla tillverkare vill att man ska lyckas så recepten är begripliga och enkla.
Så mina bästa "kokböcker" kommer från Electrolux, Marabou, Rumpford och liknande.

Det bästa med att vara gravid är att man så fort blir snygg igen efteråt

Redan efter tre veckor börjar jag känna mig snygg igen

Så har man då upplevt två graviditeter med alla tillbehör.
Det borde ju upplevas likadant båda gångerna men icke.
Första gången var allt spännande och förväntansfullt.
Andra gången blev lite mer rutin även om det naturligtvis var lika otroligt och fantastiskt att få skapa liv igen som en gudinna.
Jag visste ju precis vad som skulle hända.
Under nio månader skulle magen växa och växa och växa. Inte bara magen utan även låren och baken skulle bli tjockare.
För att inte tala om brösten.
Det förvånade mig nog mest första gången. Jag som aldrig haft skrytpattar som vissa andra fick plötsligen jättepattar. Trots mina farhågor rasade de inte ihop till något som liknade punkterade ballonger heller efter amningen utan behöll en i spegeln angenäm form.
Slutet av åttonde och hela nionde månaden den här gången kände jag mig bara stor, ful, otymplig och tjock.

-Jaha, de närmsta två månaderna är det tydligen min livsuppgift
att bli tjockare och tjockare och hamna i familjealbumet vecka efter vecka

Men redan på BB när jag i timmar stirrat på den jättelika magen så plötsligt med en sista kraftansträngning var den borta och det låg den sötaste lilla dotter där istället! (förlåt Hnoss)
Redan tre veckor efter förlossningen känner jag hur byxorna stramar mindre över baken och magen. Idun slurpar ivrigt i sig de extrakilon jag samlat under nio månader. Det lär ju vara från det överskottsfettet som bröstmjölken härstammar.
Kan bara konstatera att mina graviditeter har varit en egoboost utan motstycke för mig.
Inte bara att få förmånen att vara kvinna och kunna skapa nytt liv i min kropp utan känslan av att bara bli snyggare och snyggare efteråt.
Även om jag förhoppningsvis aldrig blir lika smal som innan, jag var för smal inser jag nu, så kan jag stolt bära varje extrakilo, varje rundning över magen, varje "extra form" över baken för jag har skapat nytt liv.
Vilket jag anser är den  finaste guldmedalj kan få i sitt liv.
Och jag har förmånen att ha fått två så fina guldmedaljer.

Napoleon Arkansas USA Hör Mark Twain berätta den historien om USA:s Atlantis

Klicka på Mark Twain, det finns fyra stycken, och hör honom berätta

Det händer saker på ASU Virtual Heritage.
Amerikanerna har inte så mycket att berätta om i historieväg men de försöker i alla fall åskådliggöra en del av det lilla de har.
Virtual Heritage har slagit upp två nya scenerier.
Dels Johnny Cash barndomshem. Så nu kan ni se själva varför han blev som han blev.
Dels staden Napoleon, som låg vid en krök av Mississippi men som en dag bara var borta från jordens yta.
Men den historien berättar Mark Twain mycket bättre än vad jag kan och för en gångs skull berättar han en alldeles sann historia.
Till Tom Sawyers flotte

Spännande pattar på kajkanten

Visst är det charmigt med bilfria öar. Innan man får barn.
Det är inte bara att gå och hämta det man glömt i bilen utan besvär

Vi var till varvet för att se till båten innan sjösättningen till Valborg.
Allt var i ordning som det skulle. Lite förvånade blev vi för den var redan sjösatt.
Men inte seglingsklar. Kalle på varvet som sköter båten hade riggning och motorservicen kvar.
Nu blir det väl inte så mäktiga turer med båten i sommar.
Därför har vi sålt halva båten till Sjöfn och hennes familj. Sjöfn sålde sin lilla båt i höstas. (och lipade en skvätt)
Det är rätt praktiskt att dela på en båt. Halva driftskostnaden och båten får mindre tid liggande still vid bryggan. Dessutom är den så stor att vi kan få plats alla åtta men ändå så "liten" att vi kan klara den på en eller två. Den föregående ägaren var ensamseglare så allt manövreras från sittbrunnen.
Den här helgen gick det upp för mig hur mycket prylar det går åt för två barn för minsta lilla utflykt.
Först "roa-Hnoss-väskan" lite leksaker, bilderböcker och lite smått hon vill ha med eller som jag tror att hon vill ha med.
Sen "skötväskan till Idun" med blöjor, nappar, våtservetter, extra kläder, leksaker.
Barnvagnen och sulkyn ska vikas ihop i bagaget plus att vi ska ha med en kaffekorg. Kombiutrymmet är stort men det blir fullt.
När vi höll på och gick där på bryggorna med alla gubbar som höll på med sina båtar så kände jag att det började spänna i brösten något så vansinnigt.
Några sekunder senare kom matsignalen. Idun lät högljutt meddela att hon ville ha mat och det nu!
Även om det var varmt i solen så insåg jag att jag inte kunde amma just här på bryggan. Av flera skäl.
Så det blev att hoppa i båten, gå ner i ruffen och sköta det där inne. Bra att båten var sjösatt. Att behöva klättra 4 meter på en stege för att komma ombord med en skrikande unge i famnen. Nja... Inte bästa lösningen.
När matningen var klar och Idun spytt upp lite på min axel och ljudligt tömt tarmen i blöjan såg jag mig om efter skötväskan.
-Fan den är kvar i bilen!
Bara det att vi var på ösidan av Marstrand. Inte bara två skutt och hämta utan promenad över halva stan samt färjetur med nedspydd blus för att hämta den och min extra t-shirt i bilen och sen samma tur tillbaka innan vi kom ner i båten och kunde byta på oss båda.
Så nu har även Idun fått sitt "sjödop" även om båten bara låg längs med kajen vid varvet så har hon varit ute i båten för första gången.

-Är du en skärmsneglare? -Ständig uppkoppling ändrar vårt beteende!

Gärna sommarstuga bara den har bra nätanslutning.
Ett hus eller sommarstuga utan bra internet är nästan osäljbart idag.

Att ständigt vara uppkopplad påverkar våra sociala beteenden.
Det har doktoranden Tomas Lindroth vid Göteborgs Universitet forskat fram.
Han kallar den internetanpassade människan för "laptoppare".
Istället för att kolla efter nödutgångarna när vi kommer till en ny plats så kollar vi numera efter eluttag och wifi.
Vi kräver att kunna kolla mobilen, facebook, twitter, mail, 200 ggr om dagen.
För 25 år sedan blev vi kanske besvikna om brevlådan var tom en dag.
Ville vi ha kontakt med någon fick vi leta rätt på en telefon med fast lina eller ta os in persona till den man ville tala med.
Kroppspråket på utdöende?

Det här vill jag diskutera mera

Skeptisk men lyssnar

Även vårt kroppspråk har förändrats till det sämre för vårt välbefinnande.
De små tecken på bekräftelse som en nick när vi lyssnade på någon som talade blir mer och mer sällsynta. Vilket bidrar till att vi kan uppleva oss mer osäkra genom att "ingen" bekräftar oss och våra tankar.
På Facebook syns ingen kroppshållning.
När två eller flera personer för ett samtal öga mot öga vänder vi oss emot den personen.
Med vår kroppshållning och vårt minspel avslöjar vi vad vi tycker om den vi talar med och vad han säger.
Korsade armar och bakåtlutad kroppshållning tolkar vi som stor skepsis.
Jag lyssnar men tror inte på dig, medan en mer öppen kroppshållning visar en mer positiv inställning till den vi talar med och hans/hennes budskap.
På nätet finns inget kroppsspråk. Därför upplevs ofta inlägg och kommentarer som hårdare än vad som skaparen tänkt sig.

Inbjudan till Bohuslän?

Vi har fått nya beteende även i grupp.
För inte så länge sedan kunde några människor sitta i ett rum och samtala med varandra.
Nu är inget ovanligt att de umgås via nätet istället trots att vi sitter i samma rum.
Delar länkar, roliga bilder med varandra eller med parter i andra delar av världen.
Nya beroenden som förr eller senare behöver behandlas.
Tomas Lindroth listar några möjliga psykologiska åkommor

Skärmsläckarskräck: När du samtalar med någon och mer eller mindre omedvetet

Förbehållet min man och mina barn

snuddar vid styrplattan när skärmsläckaren går igång

Skärmsnegling: När du sneglar på andras skärmar för att se vad de gör

El-kontaktsökande: När det första du tittar efter när du äntrar ett rum inte är en ledig sittplats utan ett ledigt eluttag

Online-tics: När du bara skall kolla något på nätet och fastnar i mejlen, Facebook osv. och sedan har glömt vad du egentligen skulle göra
Batteripraktik: De olika rutiner som finns för att få batteriet att räcka längre. Exempelvis stänga av WiFi eller sänka ljusstyrkan på skärmen

-Hur påverkar detta oss i Second Life och andra virtuella världar?
-Väldigt bra fråga, här ser vi ju varandra men kroppsspråket är ändå inte det rätta vilket kan kännas frustrerande i vissa sammanhang.
Trots allt kan vi i alla fall sätta ett ansikte till orden vilket är bra.
Det är krävs lite mer att ge sig på någon öga mot öga även om det bara är en avatar

- Fem ton kläder till Myrorna! -Äntligen!!!!!

Nyrenoverad "tant", redo för beachpartyn igen

Provar mig igenom SL-garderoben.
Nu har jag kommit till bokstaven L, jag har outfitsen sorterade i bokstavsordning.
Det fanns outfits från när jag började i SL för fem år sedan, i mars 2010!
Sånt kan man inte ha på sig idag.
Det har hänt alldeles för mycket med grafiken sen dess. Då rezzade så lite så det spelade inte så stor roll vad man hade på sig men med dagens mesh-kläder och supergrafik ser det bara töntigt ut med gamla grejor.
Mammakläderna åkte ut först.
Den biten av livet har jag lagt bakom mig.
Det visade sig också att flera outfits saknade delar, antingen var toppen borta eller så byxorna.
-Åh hjälp som en del såg ut!
Det har hänt mycket på klädmarknaden sedan 2010!
För att inte tala om skor och halsband.
Borta är tiden när högerskon försvann när man klickade på en dansboll eller halsband som står rakt ut när man rör på huvudet.
-Vad jag upplever som allra mest positivt är att jag fått en nytändning vad gäller Second Life.
Kände ett tag lätt SL-leda, det var ju bara samma och samma. Följt av en massa gnöl och gnäll.
-Nu har jag upptäckt en massa nya affärer som bara väntar på att jag ska komma och tömma dem.
Fantastiskt så lite som krävs för att man ska få lusten tillbaka. Bara en liten ny frisyr.
På tal om tömma, papperskorgen i viewern är full. Nu krävs bara modet att klicka på "töm papperskorgen" och sen när det där ruskiga meddelandet "Vill du verkligen tömma papperskorgen -åtgärden kan ej ångras?" ha modet att klicka på "Ok".

Så orkar du med after work också

Facebook, mail, kolla hemsidor, twitter och visst fan texten ska vara klar snart
Man blir ju trött bara man ser  det här skrivbordet.

Du vet hur det är ibland.
Du kommer till jobbet i den fulla ambitionen att sätta igång genast.
Precis när du öppnat ett dokument och skrivit rubriken plingar det till i mejlen och du måste kolla.
Klickar på en länk på webben, och en till och en till och en till.
Efter en stund är du tillbaka och fortsätter skriva bara för att bli avbruten av twitter.
Du svarar på den tweeten och ett facebookinlägg som den hänvisade till.
Precis när du ska börja skriva igen ringer telefonen och någon kommer in genom dörren....
Efter åtta timmar på samma sätt släpar du dig hem, rasar ihop i fåtöljen. Slår på TV:n men samtidigt tar du fram paddan och spelar ett spel.
På TV:n talar de om att komma in i "flow". När du plötsligen upptäcker att du jobbat intensivt i tre timmar trots att du upplever det som om du bara "tittat lite". Men du hör inte på för du har kommit vidare i en nivå i spelet på paddan.
-Nu kan jag nästan ta fram almanackan och fråga dig vilken tid och datum det passar dig bäst att gå in i väggen.
Våra hjärnor är inte byggda för den enorma informationsflod som håller på att dränka oss.
De är byggda för den informationsflod som vi hade för 100 år sedan. Som mest kanske 10-20 informationskällor utspridda över en hel dag. Nu når vi 20 infokällor på några minuter.
Då kunde ingen informera dig om informationsstress för det fanns helt enkelt inte men idag är det en realitet för alla av oss.

Det är lätt att säga tulipanaros men med övning går det att göra också.
Håll med om att det här skrivbordet ger en lugnande effekt

Trots detta finns det folk som kan hålla näsan över informationsfloden och jobba i flow.
-Hur gör de?
-Kan jag lära mig det? -Svar: Ja!
Minneskonstnären Mattias Ribbing lär ut sina bästa knep. Han memorerar en kortlek på 72 sekunder trots många störningsmoment.
De första knepet är väldigt enkelt.
Det första du gör på dagen är att ta fram ett papper och skriva:
-Vad är det viktigaste jag måste göra just nu?
Sen skriver du svaret:
-Skriva färdigt det här blogginlägget! skrev jag.
Då lurar du hjärnan att även om du blir störd av än det ena än det andra så när störningen upphör är du återigen fokuserad på det som var viktigast.
Kräver naturligtvis lite övning som allt annat men efter några veckors träning så kan du också knepet för superfokus och kommer hem avslappad.
Mattias Ribbing hemsida
Podcasts, nyhetsbrev med minnesknep

Vill Hillary bli president i Second Life också?

Hillary finns både som resident och grupp i Second Life

-Hillary Clinton for president!
Hillary tillkännagav i natt (CEST) att hon ställer upp som demokraternas presidentkandidat.
Varpå de andra kandidaterna kastade in handduken.
Tyvärr tillkännagav även lillebror Bush att han ställer upp för republikanerna.
Då blev mitt val extralätt. Synd man inte får rösta i amerikanska valet, ett val som egentligen är alldeles för viktigt för att överlåtas till amerikanerna men såna är ju reglerna.
Världen mådde väl inte så där jättebra av de föregående Busharna på "världens tron".
Fick ett infall och sökte i Second Life på "Hillary Clinton" och fick träff.
Enligt resultaten finns hon som avatar i Second Life! -Sedan 2008!
Förhåller mig dock aningen skeptisk.
Det kan vara sedvanlig PR eller någon som vill skämta.
Vid varje presidentval försigkommer mycket smutskastning och tjuvnyp.

Sänk farten nu Det är fredag!

En "sänk farten stol" borde alla ha hemma

Sakta ner det är fredag.
Lätt sagt med ack så svårt att varva ner efter en hektisk arbetsvecka.
Du vet hur det brukar se ut på fredagskvällen.
Slutar jobbet klockan fem för att tillbringa den närmsta timmen i en sakta ringlande bilkö.
Väl hemma är det dags att skära lök eller något till middagen. Med ett glas rödvin i ena handen och kniven i den andra.
Sen umgås vi vid matbordet. Fortfarande i samma kontorstempo. Den lugna måltiden som vi önskade oss infaller först på lördag eller möjligen söndag.
-Hur löser vi det?
Vi borde sluta lite tidigare på fredag*.
Gå från jobbet säg klockan tre.
Köra hem mellan tre och halv fyra. Kanske ta en liten promenad eller bara sitta ner och se på havet** innan man i lugn och ro börjar med middagsmaten.
Känslan som normalt brukar infinna sig framåt lördagskvällen infinner sig redan på fredag.
Ska se om vi inte kan ta av överskottet på föräldraledigheten till det. Eftersom barnen kom tätt tog inte föräldraledigheten slut som socialstyrelsen tänkt.
Fotnötter:
* Som alternativ till "fredag" kan vilken veckodag som är den sista i en längre sammanhängande arbetsperiod användas.
** Som alternativ till "havet" kan vilken utsikt som man finner lugnande duga.

-Får inte glömma bort Hnoss.

All min tid kretsar såklart runt den nya babyn, Idun.
En nödvändighet. Hon kan ju inte klara någonting själv.
Gång på gång påminner jag mig om att jag inte får glömma Hnoss i hanteringen.
Det är väl mina egna trauma från när jag blev storasyster som spökar.
Men det var annorlunda. Jag var fyra och ett halvt år. En massa vuxna töntar hade hela tiden frågat typ: -Ska det bli roligt att få ett syskon att leka med?
Jag hade ganska diffusa visioner om vad ett nyfött barn kunde duga till i lekväg. Så när min lillebror föddes upptäckte jag att han inte dög till någonting alls.
Han bara åt, sket, skrek och sov. Jag förlorade dessutom min dagisplats så jag fick gå hemma i Sävedalen och dra medan kompisarna hade det kul på dagis.
Det dröjde ju flera år innan vi kunde leka.
Därför tyckte jag det var viktigt att få barnen tätt. Visserligen tar det väl något år eller två innan Hnoss och Idun kan leka tillsammans på riktigt men det tar inte 15-20 år som för mig och brorsan.
Tack och lov får man behålla sin dagisplats i Vänersborg så när Carl-Henric börjar jobba igen så kör han Hnoss till dagis som vanligt.
En oerhört viktig reform. Barn är lika beroende av sina sociala kontakter som vuxna.
PS Tack för alla glada tillrop i samband med Iduns födelse!

-Avspark! även i Second Life

Pang mitt i krysset! -Så klart!

Det är inte bara i Allsvenskan det är avspark för säsongen.
Även i Second Life kan du numera sätta ihop ett lag och spela spännande fotbollsmatcher.
Det är i Chamonix som  JaYRa79 ger oss chansen att vinna årets pokal.
Du får en dräkt, både borta och hemmadräkt, skor och en HUD som gör att du kan kuta och skjuta ofantligt många mål.
Allt du behöver veta finns på plats under läktaren. Bara att tpa dit.
Vill du veta mer om "riktigt fotboll" så kommer här några länkar:
Herrallsvenskan 2015
Damallsvenskan 2015
IFK Göteborg
Real Madrid
Bäst jag tar med Vanadis favolag också annars går hon i taket
FC Barcelona

Resande emot Blåkulla tag plats! Glad Påsk!

Önskar alla vänner en riktigt glad påsk

-Tänker du nakna tankar?

Hur ska jag veta det undrar du. 
-Vad är nakna tankar?

Är det så här du ser mig när du tänker nakna tankar?

För många betyder det säkert hur ser hon ut under kläderna.
För andra är det de tankar som kommer i natten. De som man inte har skyddet påslaget emot i mörkret.
Jag skulle vilja kalla de tankar som är fria från förutfattade meningar för "nakna tankar".
När jag gick på högstadiet i Kungälv gjorde jag en iakttagelse.
När jag klev av bussen från Marstrand mötte jag oftast "äggbilen". En lokal hönsfarmare som levererade ägg till affärerna. Men inte alla ägg. När han lämnat de ägg affärerna skulle ha körde han bort till torget och sålde resten.
Äggen i affärerna var billigare än de på torget.
Den påsken var vi bortbjudna och när äggen kom fram på bordet sa värdinnan:
-Jag köper alltid mina ägg på torget!
-Skulle aldrig köpa ägg hos handlaren!
-På torget vet man minsann att man får riktiga ägg!
-Men.. skulle jag säga. Stora "håll för en gångs skull käften Sjöfn"-blicken från morsan fick mig att tiga.
Om tänker "ägg" när man ser äggen på påskbordet då tänker man en naken tanke.
Tänker man "åh färska lantägg direkt från torget" utan att veta var äggen kommer ifrån. Det enda vi säkert kan säga att de kommer från landet. Stadsägg är oerhört sällsynta.
Att de är färska vet vi inget om, ägg får sparas i 14 dar innan de säljs.
Nu vet vi också att handlarens något billigare ägg är lika färska och från samma land som de på torget. Sålda samma dag av samma handlare.
Vi har med tidigare erfarenheter eller förutfattade meningar om dels handlare och dels om landet klätt upp ordet "ägg" i lånta fjädrar.
Likadant gör vi lätt med det mesta. Ser vi en nationsflagga reagerar vi olika beroende från vilken nation den kommer utifrån vad vi har för värderingar  och förutfattade meningar om nationen.
Om människor säger vi ofta att "blondiner är dumma" och "rödhåriga är eldfängda i temperamentet".
Vilket naturligtvis inte är så. Det finns lika många dumma och eldfängda av alla hårfärger.
Tar vi av alla "kläder" och ser den nakna människan eller den nakna företeelsen som den är och inte som vi tror att den är så är den kanske inte så dum ändå.