-Djupa tankar i morgonväkten.

Nu behöver jag semester.
De djupsinniga tankarna står på kö.

Vad är Second Life?
Vad betyder Second Life för dig?
Den frågan har stötts och blötts i det oändliga.

-För mig är Second Life en social möjlighet!
I första livet lever jag ett liv med otroligt många kontakter med andra människor.
Tyvärr oftast allt för ytliga kontakter.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka; -Den personen skulle jag vilja prata mer med!
-Fan presstopp om tjugo minuter måste få iväg det här reportaget. Blir allt som oftast nästa tanke.
Jag har dessutom en del "vänta-på-telefon-tid" och "en timmes väntan mellan två uppdrag" eller "jobbar-14.00 till 22.00-idag och inget att göra på förmiddagen hemma".
-Har fått väldigt fin kontakt med flera andra "tjejer" i Second Life. Vi småpratar i chatten i stort sett varje dag.
Inte om världsförbättrande saker men om små nära ting. Samtal som enligt de kunniga är rena hälsokuren. Samtal som alla behöver.
I första livet hade vi antagligen aldrig möts. Dels av rent geografiska skäl. Dels av sociala skäl. Vi rör oss helt enkelt inte i samma kretsar i första livet. Tråkigt nog. Dels skiljer det tjugo år i ålder.
Second Life suddar ut alla dessa skillnader.
Det blir samma tanke som naturisterna hade i 1900-talets början; -Utan kläder är vi alla jämlika.
Vi är väl inte utan kläder så ofta i Second Life men alla kan för en billig penning eller rent av gratis ha samma kläder. Det är lätt att travestera naturisternas tankar; -I Second Life är vi alla jämlika.

Torghandel en onsdag på Vänersborgs torg 1960. Här handlas potatis
och äpplen av Lubberudspojkarna och grönsaker av Tunhemstrollen.
Man bytte några ord med mer eller mindre okända.
Bild från Västarvet

Nu träffar jag inte bara dessa nära SL-vänner utan även människor från andra länder och andra kulturer. Får prata med dem och lära mig om deras kultur om deras värld. Får berätta om min värld för dem.
Kanske får vi båda bättre förståelse för varandra på det viset. Second Life blir ett fredsprojekt.
Föreslog idag att vi skulle behöva ett "svenskt torg".
En mötesplats där man kan komma och träffa andra förutsättningslöst. Men hur få dit folk?
Gammaldags torghandel var ett sätt för folk att träffas. De köpte lite grönsaker eller ost eller nå´t bytte några ord med varandra. Helt opretentiöst.
Gruppchattarna skulle kunna användas till det men där dödas oftast samtalet förr eller senare av någon social analfabet som vill bre ut sig på andras bekostnad eller ställa till bråk.
Något som gör mig ledsen, det är trevligt och berikande att pratas vid. -Kan vi inte få lov till det?