 |
| Här kunde näsan blivit platt om jag inte stoppat i tid! |
Tänkte tillbaka ungefär ett år lite drygt. -Hur nära var inte jag själv att gå in i väggen?
-Ni som mötte mig då kanske kommer ihåg en mer än speedad Vanadis?
-Som sprang i cirklar runt vilken duracellkanin som helst.
Jag hade startat mitt eget företag med allt det innebär. Etableringsfasen är krävande. Jag hade jobbat oerhört mycket. 210 övernattningar på olika hotell på ett år. 121 av dem utomlands. När någon ändå hade betalat resan till någon plats som det var dyrt att åka till var jag ju inte dummare än att jag jobbade de timmar kunden begärde och resten åt mig själv. Ett välfyllt arkiv är en fotoreporters bästa pensionsförsäkring. Priset var att jag jobbade lika mycket på sju månader som en anställd gör på två år. När jag kom hem möttes jag av ett dammig hus en förvuxen trädgård och all tvätt jag hade med mig. -Någon nyttig karl fanns inte med i bilden då, han tröttnade på att vänta på att jag skulle komma hem. Lika bra var det, ska man göra karriär så är det ett familjeprojekt, det funkar inte i längden att en ska jobba som en dåre på dagarna och sen ha disk, tvätt och allt sånt hemmavid kvar. Bara för någon har så lite manlighet att han tror den går förlorad om han sätter på en tvättmaskin eller diskmaskin eller dammsuger.
Så upptäckte jag faran i tid!
Hade turen, eller om det var min Fylgia som ledde mig rätt, att intervjua en person som gått in i väggen. Medan hon berättade för mig hur det hade varit innan så började jag bli mer och mer bekymrad för min egen del. Jag uppfyllde ungefär 85-90% av kriterierna för att "gå in i väggen".
-Så kan vi inte ha det sa jag till mig själv och fortsatte på temat och skrev ihop en hel serie om ämnet.-Second Life själv är och här finns terapi att få.
-Kommer att försöka berätta tillämpliga delar av det jag fick lära mig själv efter hand här. Men först ska jag ha ledigt lördag och söndag.
Till dess - ta vitaminer och mineraler och få motion - det var det första rådet jag fick.
been there... väggen var väldigt hård:( numera har jag slutat "vara duktig" och bryr mig om mig själv(och partner) first second and third... ingen gratulerar dig om du går in i väggen och inte kan va "duktig" längre. ingen gratulerar dig under tiden innan heller för den delen de tar förgivet att man fixat allt och lite till....
SvaraRaderaPrecis! -Tror det är viktigt att berätta, dels hur man kommer dit och dels därifrån. -Det är mycket lättare att gå in i väggen än vad de flesta tror. -Alla är i farozonen!
SvaraRaderaKram, skönt att du kunde vända skutan i tid!
SvaraRaderaJag delar gärna med mig av mina egna erfarenheter på ett eller annat sätt. Kanske ett ämne att ta upp i Iendis Transistor...
SvaraRaderaAbsolut Iendi! -Det är det bästa du kan göra för dig själv och för andra i samma situation. -Sätt ord på det! Upptäck att det finns många med samma problem.
SvaraRaderaTror att ett "Anonyma Väggsmällare" -där deltagarna kunde tala med "likasinnade" med samma erfarenheter vore värt guld.
-Alla är inte tävlingsmänniskor som jag - för mig blev det en utmaning, en tävling att topprestera och ändå må bra. Men alla är inte såna dårfinkar som jag :)
Min erfarenhet är att gränsen mellan att topprestera och överarbeta är hårfin. Det är så lätt att inbilla sig att man har läget under kontroll, och när man är en som hela tiden vill prestera sitt yttersta så ser man inte signalerna.
SvaraRaderaIdéen om "Anonyma Väggsmällare" är bra. För vi är många i den här världen. Det vat jag av erfarenhet.
Visst är gränsen hårfin. -Det gäller att lägga in återhämtning mellan prestationerna. Ska jobba med regionvalet i RL nästa lördag söndag så därför tar jag ledigt idag och i morgon som kompensation. -Det är viktigt! För två år sedan hade jag kört på veckan runt.
SvaraRadera-Ska sola, klippa gräs och lite långsamt småpyssel.