Om Philippa Rosedale skapat Second life Hade andra världen sett annorlunda ut då?

Philippa Rosedale ?

Då och då roar jag mig med tankeexperiment.
När man byter en fullsketen blöja är ett bra tillfälle.
Philip Rosedale skapade Second Life. En värld där män är stora och starka och kvinnor är undersköna, undergivna, villiga och storbystade. Ja jag vet att jag kastar sten i glashus vad gäller den senaste punkten men sån är jag.
Om vi leker med tanken att Philip hade haft en tvillingsyster Philippa Rosedale och att hon skapat Second Life.
Hur hade Second Life sett ut då?

-En rosa mardröm med blommor och blader?
-Ett matriarkat där männen måste skriva under en TOS på att alltid lyda varje kvinna innan de ens får logga in?
-Ingen skillnad. Rosedalarna gav oss bara verktygen. Innehållet skapade vi alla tillsammans utifrån våra egna värderingar?

Det finns till och med en Philip Rosedalkyrka och religion.
Inte så värst välbesökt. Inte ens hans självutnämnde svenske profet,
Lairden av det mesta, var där.
Hade väl fullt upp att dyrka sig själv kan jag tro

Det finns oändligt många simar i SL där de oövervinnerliga männen är jägarna och de undersköna kvinnorna är det villiga bytet som glatt låter sig fångas in och användas som slavar och sexleksaker. Det motsatta förhållandet där kvinnorna är de oövervinnerliga jägarna på jakt efter män att förslava är oerhört mycket färre och verkar sakta men säkert dö sotdöden.
När jag för drygt fyra år sedan loggade in första gången i Second Life så var jag som de flesta rätt vilsen och hoppade till de simar som rekommenderades i destinationsguiden.
Ganska snart upptäckte jag att jag hamnat i en kulturkrock utan dess like. Ja de nordiska  killarna och tjejerna var väl ungefär som de killar och tjejer jag mötte på stan i första livet.
Men redan på min första Oktoberfest i München där kvinnorna reducerats till ölservitriser med pushupp-BH i frikostiga urringningar på sina Dirndl insåg jag att "här finns att göra för en feminist".

-Du har inte klarat provet i feminismens historia!
I Philippa Rosedales namn dömer jag dig till
offentlig kastrering och evigt tjänande!

Senare mötte jag en pakistanier i SOHO-London. Han såg som sin uppgift att eskortera ensamma damer i detta "farliga" grannskap. När jag för fjärde gången kom till  SOHO-London och han dök upp suckade jag först djupt inombords men bestämde mig för att tala med honom riktigt ordentligt. Vi slog oss ner och talade en timme lite drygt. Han berättade om sitt land och sin religion och sina traditioner. Jag gjorde likadant. Med hans uppfostran och kulturella bakgrund var det en självklarhet att kvinnor inte kunde gå ensamma på stan. För mig är motsatsen lika självklar. Han erbjöd sig till och med att gifta sig, i SL, med en av mina frånskilda bekanta.
Slutsats;
Philip Rosedale gav oss verktygen att skapa en bättre värld(?) i Second Life. Däremot är det fel att skylla på stackars Philip, som bara är en man och gör så gott han kan, att det blev som det blev.
Det är vår värdegrund, alla vi som finns i Second Life, som skapar den här andra världen.
-Vi kan inte över en natt förändra andra människors tänkande och traditioner så de tänker lika förståndigt som vi gör, ähum.
Vad vi kan göra är att ta oss tid att prata med varandra från andra kulturer och öka förståelsen för varandras sätt att tänka.
För att återgå till den överbeskyddande pakistaniern i London så är han och jag så olika vi kan bli.
Vi hade enbart en sak gemensam, att ta vara och akta på den del av jorden vi just nu står på.
Men genom att samtala en stund fick vi båda bättre förståelse för varandras tänkesätt. Och en person som man har samtalat och utbytt tankar med är det svårare att "gå i krig med".
Second Life blir därmed ett fredsprojekt. -Hör ni det Nobel kommitéen i Oslo.