Knappast Il tempo Gigante, snarare Il tempo Nano. Trots allt hoppar det en och annan glad lax |
Bryggen i Second Norway.
Blev lite beklämd när jag såg hur öde det är.
Fina minnen sköljde över mig.
Minnen från Gennis Bar.
Danserna i det trånga mysiga gamla magasinet.
Hittade man ingen annan att prata med kunde man alltid slå sig ner vid borden utanför Gennis Bar.
Strax kom det någon eller några att tjata med.
Kom det ingen kunde man spela trivia och vinna några Linden.
När man tröttnat på det strosade man omkring i de olika affärerna.
Det fanns mycket roliga saker att titta på.
Nu är bryggan tom. Inga båtar, inga flanörer.
Någon MC-klubb finns i ett av magasinen men de killarna var bara prydnad. Inte ett dugg pratsamma.
Affär efter affär har utförsäljning eller är till uthyrning.
Helt alene i et øde land |
Second Norway har dessutom ett gammal dåligt rykte om att vara laggigt, väldigt laggigt.
Mycket av det är borta. Laggen har minskat på de flesta simarna. När jag seglade ikring rezzade alla utom tre bra.
Visst 12:e, 19:e och 26:e djar Lilith och Svingens station är invigd. I egna hem förekommer en del rörelse men där är vi andra oftast ganz grosse verboten. Seglar man för nära sitter man plötsligt på havets botten. Tro mig det hände nyss mig.
-Men vi får tro på en ljus framtid för Second Norway.
Inte kan väl ett folk som skapade Flåklypa Grand Prix och Il Tempo Gigante tappa flåset helt. De hämtar nog bara andan.
Hurtigrutt till SL-Bergen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar